Benham-klassen var en klass av tio jagare som byggdes för den amerikanska flottan. De ingick i en serie av amerikanska jagare som begränsades till ett deplacement på 1 500 ton på grund av Londonavtalet. Fartygen kölsträcktes 1936-1937 och alla togs i bruk 1939. Mycket i deras design var baserad på de föregående jagarna i Gridley- och Bagley-klassen. I likhet med dessa klasser var Benham-jagarna anmärkningsvärda för att de bar sexton 53,3 cm torpedtuber, den tyngsta torpedbestyckningen någonsin på amerikanska jagare. De introducerade en ny högtryckspanna som sparade utrymme och vikt, eftersom endast tre av de nya pannorna krävdes jämfört med fyra av de äldre varianterna.Friedman, pp. 90-91 Klassen tjänstgjorde flitigt under andra världskriget i Atlanten, Medelhavet och Stilla havet, inklusive neutralitetspatruller i Atlanten 1940-1941. Två av fartygen gick förlorade under andra världskriget, tre skrotades 1947, medan de återstående fem fartygen skrotades efter att de hade använts som mål vid atombombssprängningarna i Operation Crossroads vid Bikiniatollen i Stilla havet.
Design De tio jagarna i Benham-klassen var en del av en serie på tre klasser med liknande egenskaper som påbörjades 1935-1937. De andra två var Gridley-klassen (4 fartyg) och Bagley-klassen (8 fartyg). Alla tre hade fyra 12,7 cm allmålskanoner och sexton 53,3 cm torpedtuber i fyra fyrdubbla fästen. Även om alla bara hade en skorsten, skilde de sig främst åt i sitt maskineri. Benham-klassen var en Gibbs & Cox-design med en ny högtryckspanna som möjliggjorde en minskning från fyra pannor till tre, med ett effektivt turbinarrangemang som liknade Mahan-klassen. Bagley-jagarna var en design skapad av flottan som duplicerade maskineriet från den föregående Mahan-klassen. Detta ledde till deras framträdande pannuppgångar runt den enda skorstenen som var deras främsta igenkänningsmärke. Gridley-klassen konstruerades av Bethlehem Shipbuilding Company med avancerade högtryckspannor (som också byggdes av Bethlehem) men med turbiner som liknade den tidigare Farragut-klassen, vilket begränsade deras räckvidd.Comparison of 1500-ton classes at Destroyer History Foundation
Designarbete Med undantag för Somers-klassen på 1850 ton var Benham-klassens framdrivningssystem det mest avancerade som dittills installerats i amerikanska jagare. En ny pannkonstruktion från Babcock & Wilcox användes som gjorde det möjligt att minska antalet pannor från fyra till tre, vilket innebar en avsevärd utrymmes- och viktbesparing. Ångtrycket ökade från 400 psi (2 800 kPa) till 600 psi (4 100 kPa) (en referens säger 565 psi), överhettat till 371 °C som i Gridley-jagarna.USS Benham, USS Ellet, and USS Lang General Information Book with as-built data at Destroyer History Foundation Räckvidden var något mindre än för Bagley-jagarna, 5 390 nautiska mil (9 980 km) jämfört med 6 940 nautiska mil (12 850 km), vilket möjligen berodde på en mindre bränslekapacitet på 484 ton jämfört med 504 ton. Huvudturbinerna utvecklade 49 250 shp (36 730 kW) vid Benhams försök och tillverkades av Westinghouse.Friedman, pp. 465-469
Bestyckning Klassen hade samma bestyckning som Gridley- och Bagley-klassen: fyra enkelmonterade 12,7 cm allmålskanoner och sexton fyrdubbelt-monterade 53,3 cm torpedtuber. Mark 15-torpeden användes som standard. Jämfört med Mahan-klassen offrade de en kanon för fyra extra torpedtuber. Det föreslogs att dessa fartyg skulle kunna använda sig av "curved ahead fire", genom att använda den justerbara gyrovinklingen av deras torpeder efter avfyrning för att avfyra sexton torpeder framför fartyget. En anledning till den tunga torpedbestyckningen var att de sista nio av de sjutton amerikanska "fördragskryssare" som byggdes på 1920- och 1930-talen saknade torpeder; så småningom avlägsnades torpederna på de äldre "fördragskryssarna" också för att bytas ut till luftvärnskanoner.Gardiner and Chesneau, pp. 112-116
Liksom på de två sista jagarna i Maury-klassen satt de två främre 12,7 cm kanonerna i slutna fästen, medan de bakre kanonerna var öppna. I Benham-klassen var dock de två efterföljande fästena av Mark 30 Mod 1 basringstyp med en integrerad ammunitionshiss som matades från ett hanteringsrum under varje kanon.DiGiulian, Tony, 5"/38 Mark 12 gun at NavWeaps.com Detta gjorde det möjligt att utrusta en del av klassen med ett hölje för nr 4-kanonen och en öppen sköld för nr 3-kanonen på neutralitetspatruller i Atlanten 1941, men sköldarna togs senare bort för att spara vikt för att möjliggöra mer luftvärn.Behham-class destroyers at Destroyer History Foundation I likhet med alla amerikanska ytstridsfartyg på 1930-talet var det lätta luftvärnet från början svagt; endast fyra 12,7 mm kulsprutor fanns installerade. Den amerikanska flottan ansåg under mellankrigstiden att det tunga luftvärnet skulle skjuta ner de flesta inkommande flygplan i alla situationer, men attacken mot Pearl Harbor visade att detta inte stämde.Friedman, pp. 203-204
Under neutralitetspatrullering tog några av klassens fartyg bort sina torpedtuber och kulsprutor så att sjunkbombsbestyckningen och det lätta luftvärnet kunde utökas; fotografier visar att sex 20 mm Oerlikonkanoner lades till tillsammans med fyra "K"-sjunkbombskastare.Friedman, p. 194 Dessa fartyg fick senare två dubbla Bofors 40 mm automatkanoner på sina efterföljande däckshus innan de överfördes till Stilla havet. År 1945 togs de återstående torpedtuberna bort på Lang, Sterett och Wilson till förmån för fyra 40 mm tvillingmontage och fyra 20 mm tvillingmontage.Friedman, pp. 218-219
Tjänstgöring Fartygen i klassen, förutom Benham och Ellet, tjänstgjorde på neutralitetspatruller i Atlanten och utförde eskorttjänst i Atlanten och Medelhavet som 8:e jagarskvadronen (med Wainwright som flaggskepp) från april 1940 till december 1941. Benham och Ellet befann till sjöss i Stilla havet den 7 december 1941 med Dunlap och Fanning av Mahan-klassen som 12:e jagardivisionen (en del av 6:e jagarskvadronen, med Balch som flaggskepp). Senare eskorterade de fyra fartygen i divisionen hangarfartyget Enterprise under Doolittleräden 1942.
I juni 1942, medan 15:e jagardivisionen (Lang, Stack, Sterett och Wilson) eskorterade hangarfartyget Wasp till Stilla havet, stannade 16:e jagardivisionen (Mayrant, Trippe, Rhind och Rowan) kvar i Atlanten och stödde landstigningen i Nordafrika i december 1942. Under 1943 tjänstgjorde de utanför Italien, där Mayrant skadades svårt av ett tyskt luftangrepp utanför Palermo och Rowan sänktes av en E-båt utanför Salerno.
Under tiden opererade de sex jagarna i Stilla havet på Salomonöarna (där Ellet beordrades att sänka den australiensiska tunga kryssaren Canberra efter slaget vid Savo Island) och var på plats under slaget om Guadalcanal den 13-15 november 1942, där Sterett skadades svårt och Benham sänktes. Lang, Sterett och Stack bildade division "A-2" vid slaget vid Vellabukten 1943 och därefter följde alla fem återstående fartyg med under framryckningen genom Marshallöarna och Marianerna. Fartygen i den tidigare 15:e jagardivision, som omplacerades till 4:e divisionen befann sig vid Leyte och senare Okinawa; Ellet befann sig vid Iwo Jima. I april 1945 skadades Sterett och Wilson i kamikazeattacker medan Wilson förblev i tjänst. Sterett kunde efter reparationer återvända till tjänst när kriget tog slut. Sterett, Ellet och Lang skrotades 1947. De andra, som förorenats som mål vid atombombstesterna i Operation Crossroads, togs ur bruk och borrades i sank på djupt vatten utanför Kwajalein 1948.
Skepp i klassen +Alla skepp i klassenBauer and Roberts, p. 187NamnFartygsnummerVarvKölsträcktSjösattFärdigställdTagen ur tjänstÖdeDD-397Federal Shipbuilding1 september 193616 april 19382 februari 1939 Skadad av en japansk torped vid Guadalcanal 15 november 1942, senare sänkt av allierade styrkorDD-3983 december 193611 juni 193817 februari 193929 oktober 1945Såld som skrot 1 augusti 1947DD-3995 april 193728 augusti 193830 mars 193916 oktober 1945Såld som skrot 13 oktober 1947DD-402Boston Navy Yard15 april 193714 maj 193813 september 193928 augusti 1946Skadad i atombombsprover, senare borrad i sank utanför Kwajalein 4 april 1948DD-4031 november 193928 augusti 1946Skadad i atombombsprover, senare borrad i sank utanför Kwajalein 3 februari 1948DD-404Philadelphia Naval Shipyard22 september 193728 juli 193810 november 193926 augusti 1946Skadad i atombombsprover, senare borrad i sank utanför Kwajalein 22 mars 1948DD-405Norfolk Navy Yard25 juni 19375 maj 193823 september 1939 Torpederad av en tysk E-båt 11 september 1943DD-40620 november 193929 augusti 1946Skadad i atombombsprover, senare borrad i sank utanför Kwajalein 24 april 1948DD-407Charleston Navy Yard2 december 193627 oktober 193815 augusti 19392 november 1945Såld som skrot 10 augusti 1947DD-408Puget Sound Navy Yard22 mars 193712 april 19395 juli 193929 augusti 1946Skadad i atombombsprover, senare borrad i sank utanför Kwajalein 8 mars 1948
Referenser
Noter
Källförteckning
This article incorporates text from the public domain Dictionary of American Naval Fighting Ships.
Externa länkar
Benham-class destroyers på Destroyer History Foundation Benham class at DestroyersOnline.com Tin Can Sailors @ Destroyers.org - Benham class destroyer "Goldplater" destroyers på Destroyer History Foundation Comparison of 1500-ton classes på Destroyer History Foundation USS Benham, USS Ellet, and USS Lang General Information Book with as-built data at Destroyer History Foundation Photo gallery of USS Benham at NavSource.org NavSource Destroyer Photo Index Page
Kategori:Amerikanska jagare under andra världskriget Kategori:Jagarklasser