Advokatetik är en del av den juridiska filosofin och en viktig del av advokatyrket. Advokatetiken innefattar en rad olika regler, exempelvis hur advokaten ska agera med klienter, motparter och vittnen, hur man ska avböja uppdrag samt hur tystnadsplikten ska användas. Advokater verksamma i Sverige är enligt svensk lag skyldiga att följa god advokatsed. Det advokatetiska regelverket består främst av de vägledande reglerna om god advokatsed (VRGA), samt av den praxis som skapas av Advokatsamfundets disciplinnämnd och styrelsens vägledande uttalanden.

Svensk lagstiftning om advokatetik Skyldigheten att som advokat följa god advokatsed är således inte bara en etisk plikt utan en rättslig skyldighet enligt rättegångsbalken. God advokatsed är den etik som advokater måste tillämpa i sin yrkesutövning. Skyldigheten för advokater att följa god advokatsed upprätthålls genom ett system av disciplinära påföljder (erinran, varning, varning med straffavgift och uteslutning) som disciplinnämnden kan besluta om i enskilda fall. Vad som är god advokatsed är något som inte kan bestämmas en gång för alla, utan påverkas av samhällsutvecklingen. I samband med att samhället och människors livsförhållanden förändras ändras även uppfattningen om vad som är god advokatsed.

En advokat är en juridiskt skolad person som är ledamot av Advokatsamfundet. Titeln advokat är skyddad vilket innebär att man inte får kalla sig för advokat utan att vara ledamot i Sveriges Advokatsamfund. Utger man sig för att vara advokat utan att vara det kan man dömas till böter.

Advokater arbetar som ombud för antingen juridiska eller fysiska personer i rättsliga angelägenheter. I Sverige finns inget advokatmonopol. Det innebär att man inte måste använda sig av en advokat om man behöver ett ombud vid en rättegång. Dock när det gäller offentliga försvarare i brottmål ska det förordnas en advokat.

Advokatetik i förhållande till andra etiska krav Etiken kan ses som en typ av moral men faktum är att etiken är en reflektion över moralen. Advokatetiken existerar för att advokatens klienter ska kunna vara helt säkra på att få lojalt biträde. Advokaters fyra huvudsakliga kärnvärden är: oberoende, lojalitet med klienten, frihet från intressekonflikter och tystnadsplikt.

Etiska krav finns inom många yrken. Ett exempel på ett sådant yrke är journalistik. Här är begreppet pressetik inrättat. Dessa regler har tagits fram av Pressens samarbetsnämnd, ett gemensamt organ för Svenska Journalistförbundet, Publicistklubben, Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. Inom medicin är även etiken viktig och här finns läkaretik. Alla som jobbar inom vården står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg. Myndigheten kan, genom att göra en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, dra in läkares legitimation och pröva klagomål som gäller sjukhuspersonal.

Advokatyrkets historia miniatyr|158x158px|Sveriges Rikes Lag 1734|vänster miniatyr|213x213px|Den romerska författaren, politikern och advokaten Marcus Tullius Cicero (106 f.Kr. - 43 f.Kr.). miniatyr|195x195px|Sveriges första kvinnliga advokat, Eva Andén (1886–1970). Den 14 mars 1918 blev hon medlem i Sveriges Advokatsamfund. Det är ett gammalt yrke att vara advokat. Advokater finns i nästan alla rättssamhällen och i olika rättskulturer. Redan i antikens Rom behövdes rättsliga biträden då människor hade tvister. Cicero (106–43 f.Kr) sade att "advokatens uppgift måste vara att med obegränsad omsorg tjäna den klient vars intressen han lovat att försvara". Innan det fanns advokater kallades de personer som agerade rättegångsbiträden för sakförare. En sakförare var en person som förde en annans talan. På 300-talet e.Kr infördes ett särskilt skråtvång vilket innebar att de som var medlemmar i skrået var tvungna att följa vissa regler. Advokater på den tiden fick vissa privilegier men var även t.ex. tvungna att bo i den domkrets där de arbetade. På 400-talet e.Kr var den moderna advokatrollen på många sätt redan klar. Under 1100-talet skedde i Bologna i Italien en slags juridisk utbildningsexplosion. Den innebar att det uppstod ett mer akademiskt utbildat juriststånd. I början av 1200-talet uppställdes krav på vissa platser i Europa på juridisk universitetsutbildning som villkor för rätten att verka som advokat. År 1615 är den första gången som advokaten benämns i svensk lagtext. De arbetade då med att hjälpa till med att skriva inlagor åt klienter och kallades för prokuratorer. År 1734 var en väsentlig fråga om rättegångsfullmäktige skulle behöva vara juridiskt kunnig. En samhällsgrupp som tog starkt avstånd från detta var bönderna. Även i nutid finns vissa undantag på att ett rättegångsbiträde måste vara just advokat. Rättigheten att i Sverige välja sitt ombud själv är troligtvis en orsak till att Sverige nu inte har advokatmonopol. Sveriges Advokatsamfund skapades sedan på enskilt initiativ år 1887. Det fanns under denna tid en önskan om en välutbildad och självständig advokatkår som kunde ansvara för en god advokatetik. Den första advokaten uteslöts år 1898. År 1918 accepterades den första kvinnliga advokaten, Eva Andén, till Sveriges Advokatsamfund. Advokatens uppgift nu är i stort sett den samma som på romartiden. Advokatens huvudsakliga uppgift är att ta till vara sin klients intressen.

Advokatyrket är under konstant förändring och påverkas av samhällets utveckling. Rättstillämpning och lagstiftning påverkas av de förändringar som sker i samhället. Sovjetunionens fall, terrorattentatet den 11 september 2001 mot World Trade Center, Sveriges inträde i EU och Berlinmurens fall är alla exempel på händelser under nutid som haft inverkan på samhället och advokatyrket. Advokatens roll i samhället har inte alltid sett ut på samma sätt men advokatens huvuduppdrag har dock alltid varit samma under tidernas gång: att redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts denne.

Advokatetikens historia Begreppet god advokatsed har skapats och utvecklats inom Sveriges Advokatsamfund. Redan från det att organisationen var en privat sammanslutning, åren 1887–1948, utvecklades den goda advokatseden. I och med att den nya rättegångsbalken antogs år 1942 och trädde i kraft den 1 januari 1948 fick Advokatsamfundet och den goda advokatseden rättslig status. Kapitel 8 i Rättegångsbalken, Om Advokater, reglerar bland annat vilka som får antas som ledamöter i Advokatsamfundet, hur en advokat ska utföra sitt uppdrag och hur tillsynen av advokatväsendet går till.

Advokatsamfundet har även stadgar som fastställs av Regeringen. Stadgarna talar om vilka ändamål Advokatsamfundet har och reglerar hur de styrs. I stadgarna finner man även de etiska regler om advokaters bestämmelser och plikter om disciplinärenden mot advokater. Från början innehöll Advokatsamfundets inga närmare bestämmelser om en ledamots yrkesplikter. Nya stadgar antogs år 1936 och i dem fanns bestämmelser om ledamöternas allmänna yrkesplikter. Justerade stadgar antogs av Advokatsamfundets fullmäktige den 25-26 maj 1962. De ändrades senast den 14 juni 2018. miniatyr|Notarie och advokat år 1434 År 1967 togs initiativ till skrivna vägledande regler om god advokatsed av Advokatsamfundets fullmäktige. År 1917 antogs den första versionen av de vägledande reglerna av Advokatsamfundets styrelse. De skriftliga etiska reglerna tillkom således 84 år efter att Sveriges Advokatsamfund bildades år 1887 och etiken hade redan varit en stor del av yrket under många år. Den nya regelboken år 1971 innefattade inget nytt för advokaterna eftersom de främst var en nedskrivning av de etiska normer som funnits och praktiserats av advokater sedan länge. Reglerna har sedan dess förändrats vid vissa tillfällen och fick sin väsentliga utformning år 1984. År 1984 tillkom exempelvis den regel som bestämmer att en advokat inte får främja orätt. År 1994 infördes två reformer i reglerna som inriktade sig på reklam och drivande av advokatverksamhet i aktiebolag.

År 2005 beslutade Advokatsamfundets styrelse om en etikkommitté i syfte att överblicka de vägledande reglerna om god advokatsed. Den 29 augusti 2008 fastställde Advokatsamfundets styrelse nya vägledande regler om god advokatsed. Dessa började gälla från och med den 1 januari 2009.

Den 1 januari 2009 omdisponerades regelverket och blev mer modernt. Inga nya etiska regler tillades men utformningen av reglerna skiljer sig från det tidigare regelverket. Från och med nu inleds regelverket med en generalklausul om advokatens roll i rättssamhället och särskilda ansvar och ställning för att sedan sköta de grundläggande skyldigheter advokaten har mot klienten, det som brukar betecknas som advokatyrkets kärnvärden.

År 2016 beslutade Advokatsamfundets styrelse om en ny regel, 2.9, i de vägledande reglerna om god advokatsed om "upprätthållande av mänskliga rättigheter i advokatverksamheten". Advokater har ett särskilt ansvar för att upprätthålla mänskliga fri- och rättigheter i sin yrkesutövning. De vägledande reglerna stadgar sedan år 2016 särskilt, att "en advokat inte får lämna råd i syfte att motverka eller kringgå de mänskliga rättigheter som omfattas av 1950 års Europakonvention om skydd för de mänskliga rättigheterna".

Sveriges Advokatsamfund miniatyr|Sveriges Rikes Lag 2013, där rättegångsbalken utgör kap 8 |203x203px Sveriges Advokatsamfund bildades år 1887. Det fanns under denna tid en önskan om en välutbildad och självständig advokatkår som kunde ansvara för en god advokatetik. Tillkomsten av Advokatsamfundet hängde ihop med en förändring av rättegångsväsendet som fanns i den så kallade nya lagberedningen år 1884. Där skrev man om det som kallades sakförarväsendet. Man beskrev då hur sakförarväsendet var en "sorglig anblick", att de som arbetade som sakförare var tvetydiga personer i både moraliskt och juridiskt hänseende och kallade de förbrännvinsadvokater. För att förbättra standarden hos sakförarna föreslog man då att särskilda sakförare skulle utnämnas av bl.a. domstol eller kungen. Man uppmanade även de skickligaste sakförarna att gå samman i en särskild sammanslutning för att höja den "allmänna andan inom yrket". År 1885 kallades till det första svenska sakförarmötet som i sin tur ledde fram till bildandet av Sveriges Advokatsamfund år 1887. I de första stadgarna för det nybildade samfundet stod att endast den som hade gjort särskilda kunskapsprov för domarämbetet fick vara ledamot. Det nybildade samfundet var enbart till för de sakförare som var juridiskt skolade. I början var Advokatsamfundet en ideell förening, utan offentligrättslig ställning och utan fastställande i lag. Ledamöterna av samfundet hade heller ingen prioritet till juridiska uppdrag. Vid Advokatsamfundets årsmöte 1894 lades ett förslag fram om ett advokatmonopol men det fick inte gehör.

Advokatsamfundet fick officiell status år 1948 då den nya rättegångsbalken infördes. I kap 8 i rättegångsbalken finns Advokatsamfundet reglerat. Det är Advokatsamfundet som beslutar vem som antas till ledamot, vilket ska vara en person som är känd för redbarhet och i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet. Beslut om nekat inträde kan överklagas till Högsta domstolen. Advokater ska sedan i sin yrkesutövning, enligt rättegångsbalken, främja god advokatsed. Advokatsamfundets styrelse beslutar vilka jurister som har styrkt sin lämplighet. Styrelsen består av 20 ledamöter av samfundet och ordförande är advokat.

Disciplinnämnden