Sexuellt kapital eller erotiskt kapital (ibland refererat till som erotisk valutaKarounos, Michael (2003): "The Theory of the Dynamic Erotic", sid 116. lsu.edu. Läst 30 maj 2023. ) är en form av kapital. Begreppet myntades av den brittiska sociologen Catherine Hakim i hennes bok Erotic Capital (2011). Det syftar på att en persons sexuella attraktion har betydelse i personens yrkes- och privatliv, på en mängd olika plan. Eva Illouz och Dana Kaplan har senare utvecklat begreppet.
För en person (eller grupp av personer) kan det ha betydelse att odla det sexuella kapitalet. Det är konvertibelt och möjliggör social rörlighet eller "inväxling" till andra sorters kapital – inklusive socialt, kulturellt eller ekonomiskt kapital. Utnyttjandet av det sexuella kapitalet (exempelvis via deltagande i sexbranschen) kan även bidra till en obalans mellan arbete och privatliv.
Historia
Bakgrund Diskussioner omkring sexuellt kapital har försökt visa att kvinnor före den sexuella revolutionen hade större nytta av kyskhet ("hålla på sig") än att öppet utnyttja något sexuellt kapital. Efter den "revolutionen" har religiös moral, patriarkal tradition och statliga normer minskat i betydelse, och istället har "marknadskrafter" blivit de nya makthavarna och regulatorerna.
Hakim Termen erotiskt kapital användes första gången av den brittiska sociologen Catherine Hakim strax efter millennieskiftet. Hon definierade det som skilt från Pierre Bourdieus koncept omkring ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital. Hakim menar att det erotiska kapitalet är oberoende av klassbakgrund, att det möjliggör social rörlighet och att det huvudsakligen är en kvinnlig resurs. Hon argumenterar för att detta gör det erotiska kapitalet socialt subversivt, något som resulterar i att det nedvärderas och försöker undertryckas av de förhärskande maktstrukturerna.
Hakim menar också att det erotiska kapitalet spelar roll långt utanför den traditionella sexuella sfären, liksom att det har betydelse bortom privata relationer. Hennes forskning antyder att erotiskt kapital är viktigt i medievärlden, politiken, reklam, sport, konstvärlden och i vardaglig social interaktion.
Illouz och Kaplan miniatyr|Eva Illouz (2008), som utvecklade Hakims idé om det erotiska kapitalet till fyra sorters sexuellt kapital. Eva Illouz och Dana Kaplan vidareutvecklade begreppet i sin bok Vad är sexuellt kapital? (2022), där de lyfter fram det historiska perspektivet. Författarnas val av sexuellt istället för erotiskt har setts som en kritik av Hakims oproblematiska beskrivning av fenomenet.
De beskriver att olika historiska perioder och sammanhang prioriterat olika typer av sexuellt kapital, enligt följande (siffrorna relaterar till Illouz/Kaplans fyra typer):
1. 1700- och 1800-talets kvinnor, där kyskheten gav fördelar på en borgerlig äktenskapsmarknad 2 och 3. sexarbetare och producenter av sexualiserade produkter, tjänster och kultur som använder det sexuella jaget och kroppen i vinstsyfte 4. nyliberalt sexuellt kapital – en sorts humankapital som skapar självkänsla, autonomi och andra entreprenörsegenskaper
Illouz och Kaplan definierar också sitt sexuella kapital något annorlunda än Hakim med sitt erotiska kapital. Duon delar upp denna värdeenhet i fyra olika typer:
Det naturgivna sexuella kapitalet – viktigt i samhällen styrda av religiösa hierarkier; det utgörs av kyskhet och familjeliv Sexuellt kapital som mervärde av kroppen – en förmåga använda sin kropp som en vara; detta görs av sexarbetare Förkroppsligat sexuellt kapital – ett indirekt värde, där den sexualiserade kroppen och jaget ger mervärde i branscher utanför sexbranschen Nyliberalt sexuellt kapital – förmågan att stärka sin självkänsla och anställningsbarhet genom sexuella förbindelser och liknande; exempel är sexfester i Silicon Valley och kosmetisk intimkirurgi
Den fjärde undertypen är den som Illouz och Kaplan utvecklat själva, i ljuset av den sena kapitalismen och det nyliberalistiskt präglade arbetslivet i moderna samhällen. I en tid av osäkra anställningar, gigekonomi och avregleringar ger sexuellt kapital ett påtagligt mervärde, men de två menar också att klasstillhörighet och klassrelationer fortfarande spelar stor roll. Duon klassar det sexuella kapitalet som ett förkroppsligat kulturellt kapital, och de menar att endast de som redan har en medelklasskultur och entreprenörsanda klarar av att omvandla sina sexuella erfarenheter till ett mervärde.
Illouz' och Kaplans sexuella kapital ökar framför allt möjligheterna till att bli anställd i medelklassyrken, inte minst i de kulturella och kreativa sektorerna som drivs av starkt och personligt engagemang. Här har sexuell erfarenhet ett egenvärde, eftersom den sex i den privata sfären gynnar självkänslan, känslan av social kompetens och självförtroende.
Manosfären I "manosfären" syftar begreppet sexuellt marknadsvärde på samma fenomen.Boysen, Benjamin. "Houellebecq's Priapism: The Failure of Sexual Liberation in Michel Houellebecq's Novels and Essays." Canadian Review of Comparative Literature 43.3 (2016): 477–497.
Kritik mot begreppet Kritiik mot begreppet sexuellt kapital har bland annat kommit från delar av feminismen. Ibland kan denna form av kapital beskrivas som ett värde som bidrar till de ofta unga kvinnliga "kapitalägarnas" utsatthet.
Sådan kritik kombineras ofta med ett motstånd mot sexbranschen och benämningen sexarbete som en verksamhet som kan undvika utnyttjande (av sexsäljarna). Den syns ofta ihop med kritik mot kapital och nyliberalism som hållbara värdeprinciper. Kritiken mot "skönhet" som värde beskriver ibland skönheten som en "könad ojämlikhet".
Se även Skönhet Transaktionellt sex
Referenser
Noter
Kategori:Kulturekonomi Kategori:Sociala relationer Kategori:Skönhet Kategori:Sexologi Kategori:Sexuell attraktion Kategori:Mänskligt beteende Kategori:Relationsformer Kategori:Sociala koncept Kategori:Sociologiska termer Kategori:Social ekonomi Kategori:Evolution