Göteborgs konstliv har precis som övrig kultur i Göteborg alltid haft en internationell prägel, inledningsvis främst med influenser och genom personer från Tyskland och Nederländerna, men senare även England, Danmark, Finland, Norge och under 1800-talets andra hälft, från Frankrike. Under lång tid präglades konstlivet även av en stor självständighet i förhållande till huvudstaden. I Göteborg var det en borgerlig elit fokuserad på handel, som var de dominerade kulturkonsumenterna vilka skapade grogrunden för kulturlivet, istället för kungahuset och adeln, som så länge dominerade kulturlivet i Stockholm.
Den här artikeln fokuserar på infrastrukturen för konst i Göteborg fram till 1800-talets slut, framväxten av ett mer offentligt konstliv med utbildningar, utställningar, grupper, organisationer och institutioner.
Det tidiga konstlivet fram till och med 1700-talets slut thumb|Denna arm är det enda som finns kvar av de fyra träskulpturer av Hans Swant som prydde Kämpebron från 1600-talets mitt, och som kan ses som några av Göteborgs första offentliga skulpturer. Det tidiga konstlivet i Göteborg var föga offentligt utöver det måleri och de skulpterade altartavlor och liknande som förekom i kyrkorna. Bildkonsten skapades av hantverksskråna och av enstaka målare, ofta utbildade i Tyskland. Målarämbetet i Göteborg grundades 1702 och samlade då mästare – inte bara i Göteborg, utan från hela västra Sverige. De som inte ville bli del av organisationen, eller inte klarade mästarprovet, fick inte verka i staden och de som gjorde det ändå, förföljdes och baktalades. Kring sekelskiftet 1800 hade ämbetet blivit en helt hantverksbetonad organisation för dekorationsmålare, men trots det såg många utbildade målare vid Konstakademien sig fortfarande tvungna att bli medlemmar i ämbetet långt in på 1800-talet för att kunna vara verksamma i Västsverige.
För konstnärer bestod länge uppdragen främst av tak- och tapetmåleri i kyrkor, men Göteborg var också ett centrum för bildhuggare, med mästare som Hans Swant, Marcus Jäger den äldre och den yngre som skapade altaruppsatser och predikstolar. År 1638 placerades fyra trälejon av bildhuggare Hans Swant som målats av den nederländska målaren Jacob de Bois, vid brofästena av träbron Lejonbron.Sten Karling (1944) Hans swant: En bildhuggare i Göteborg under 1600-talet, ur:Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings skrift 1943, Göteborg, sid:4 År 1639–1640 fick samme bildhuggare beställning på fyra träskulpturer, vardera cirka 2,5 meter höga, till kämpebron, föreställande de mytologiska kämparna Starkodder, Vitolff, Arngrim och Halfdan. Dessa skulpturer av Swantz skulle kunna beskrivas som Göteborgs första offentliga konstverk. Eftersom skulpturerna var av trä började de med tiden att murkna och 1674 ersattes kämparna av nya, huggna av Marcus Jäger d.ä. och 1713 ersattes lejonen av nya huggna av Nils Läsberg.
Under senare hälften av 1700-talet börjar intresset för konst att märkas i samhället även utanför kyrkobyggnaderna, men enbart hos den bildade ämbetsmannaklassen. Den första större konstsamlingen i Göteborg var Gustaf Adolf Sparres (1746–1794) privata tavelgalleri i Sahlgrenska huset vid Norra Hamngatan 14. Sparre ägde som mest ett hundratal målningar som han bland annat införskaffat i England, Belgien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna och han hade, näst Gustav III, sin tids största konstsamling i Sverige.Svenskt biografiskt lexikon, Gustaf Adolf Sparre, urn:sbl:6198, läst 2023-08-24. I samlingen fanns verk av bland andra David Tenier, Rembrandt, Jacob Jordaens, Philips Wouwerman, Isack van Ostade, Gerard Terborch och Chardin. Före de offentliga museernas tillkomst fungerade sådan här privata konstgallerier som studieobjekt för tidens konstälskare, men självklart var det bara en liten skara personer ur de högre klasserna som fick tillgång till dessa rum.
1800-talet Ritskolorna
Under 1800-talets första hälft blev det populärt att lära sig teckna och måla akvarell, inte minst för yngre kvinnor, då det sågs som ett led i en god uppfostran. Några konstnärer som ägnade sig åt att lära ut detta i Göteborg var J. A. Beyer (1780–1834), Gustaf Brusewitz, Jacob Liljegren, Johan Rodin, Casper Fr. Schmidt, Carl Reinhardt och P. M. Billman.https://tidningar.kb.se/3678898/1834-10-06/edition/144022/part/1/page/3/?q=ritskola&newspaper=G%C3%96TEBORGS%20HANDELS-%20OCH%20SJ%C3%96FARTSTIDNING&from=1834-01-01&to=1834-12-31 Den danske konstnären Lars Hansen (1813–1872) från Bornholm startade en rit- och målarskola enbart för kvinnor i Göteborg, som var aktiv från början av 1840-talet. Konstlivet i Göteborg under denna tid var i stor utsträckning intim och tillbakadragen och där spelade kvinnorna en viktig roll. Många av dem har glömts bort, men exempelvis systrarna Nonnen, där främst Emily Nonnen gjorde sig känd, startade själv en ritskola 1842.
De första konstutställningarna thumb|left| De första offentliga konstutställningarna i Göteborg arrangerades 1842 i Bloms lokaler – ett hotell som senare döptes om till Grand Hotel Haglund. Bilden ovan föreställer dess fasad ungefär 60 år efter de första utställningarna. De första offentliga bildkonstutställningarna i Göteborg arrangerades 1842 i Bloms lokaler och organiserades av Konst- och slöjdföreningen instiftad samma år av professor Carl Palmstedt. Redan på deras första möte den 17 mars 1842 presenterade föreningens medlemmar ett 50-tal av sina egna verk i Bloms sal.Flygande Posten (1842-03-24) sid:2 Av dessa var 36 oljemålningar medan övriga var teckningar eller akvareller. Efter att Palmstedt öppnat mötet med att förklara föreningens syfte och sedan gått igenom viktiga händelser ur den svenska konsthistorien lästes en avhandling om färgernas kontrast. På eftermiddagen öppnades utställningen för allmänheten, och höll öppet fram till klocka fem samma dag då utställningen stängdes och tavlorna plockades ned.Phoenix (1842-03-18) sid:4
Den första större offentliga konstutställningen i Göteborg som varade längre än en dag, arrangerades samma år, av samma förening och i samma lokaler. Utställningen pågick från juli till augusti och hade en publik på cirka 2000 personerSten Karling (1953) "Konstliv och konstnärer i Göteborg under ett sekel", ur: Antologia Gothoburgensis : det är en bok i ord och bilder om Göteborg genom tiderna skildrad av samtida författare och konstnärer jämte kronologiska anteckningar om viktigare händelser i staden från dess grundläggning / med mångas hjälp sammanställd och till trycket befordrad av Folke Persson och Agne Rundqvist., Wettergren & Kerber, Göteborg, sid:349–378 vilket alltså utgjorde ungefär var tionde göteborgare. För ansvaret att arrangera utställningen hade man engagerat konstnären och professorn Johan Gustaf Sandberg, med assistans av major Lagerborg, arkitekten Victor von Gegerfelt och skulptören Johan Peter Molin.Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (1842-08-08) sid:2 Utställningen omfattade måleri av svenska konstnärer, slöjdföreningens egna medlemmar, men även 21 målningar av danska konstnärer från Köpenhamn. Utöver detta omfattade även utställningen konsthantverk och fotografi i form av en galvanografi av Molin och en dagerrotyp av Johan Leonard Björkfeldt.
De danska och norska kontakterna
Vid mitten av 1800-talet var de konstnärliga kontakterna mellan Göteborg och Köpenhamn mycket livliga, mer än de var med Stockholm, och snart skulle liknande kontakter tas med Norge. År 1850 kom konstnären Geskel Saloman till Göteborg för att vara med på sin brors bröllop. Saloman var född 1821 i Tønder i Schleswig och utbildat sig vid Konstakademien i Köpenhamn. I Göteborg fick han en mängd porträttbeställningar, blev därför kvar och 1855 gifte han sig med en göteborgska. Saloman skulle på flera sätt bli en viktig aktör för utvecklingen av Göteborgs konstliv fram tills han flyttade till Stockholm 1871 för att bli professor vid Konstakademien.
Slöjdföreningen och konstföreningen
Skråväsendet avskaffades 1846 och den 15 december samma år grundades Slöjdföreningen i Göteborg, vilket var en omorganisering av den tidigare Konst- och slöjdföreningen – nu med större fokus på att främja svenskt konsthantverk, hantverksindustri och slöjd. Även denna gång var det den dåvarande rektorn för Chalmersska slöjdskolan, professor Carl Palmstedt, som var ordförande. Redan i december 1848 startade föreningen en skola i "före detta Bergströmska huset" på Östra Hamngatan 32, mitt emot Gustaf Adolfs torg, med 20 elever. Inledningsvis lärde man ut räknekonst, välskrivning, svenska, historia, geografi, ritning- och frihandsteckning. Sommaren 1849 tillkom lektioner i modellering under ledning av målaren Axel Fahlcrantz. Slöjdföreningens skolan fick från början en mycket stor betydelse för Göteborgs konstliv och många konstnärer fick där sin grundläggande utbildning.
När Konst- och slöjdföreningen upphörde hade det uppstått ett behov för en ny förening. År 1854 grundades Göteborgs konstförening på initiativ av konstnären Geskel Saloman och Sven Adolf Hedlund, politiker och redaktör vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Fokus för föreningen var att stödja konstnärer genom att köpa och ställa ut konst men även att anordna konstlotterier bland medlemmarna. Samma år fick Göteborg sin första egentliga offentliga staty, i och med uppförandet av bronsskulpturen Gustav II Adolfs staty av Bengt Erland Fogelberg, på Gustaf Adolfs Torg.
Offentliga föreläsningar På 1840-talet hade man i staden börjat anordna offentliga föreläsningar, bland annat i samarbete med Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg, som grundats redan 1773. År 1853 grundades Vetenskapens vänner och 1864 bildades där en styrelse för organiseringen av vetenskapliga föreläsningar. Fokus var den nya vetenskapen och då främst naturvetenskap, men även filosofi och kulturhistoria fick plats.
Konstföreningens första utställningar thumb|left|Göteborgs konstförenings första utställning presenterades i Badhusets rotunda, vilket var Göteborgs första varmbadsinrättning drivet av Göteborgs Simsällskap. Konstföreningen hade i sina stadgar slagit fast att man i slutet av varje år skulle arrangera en utställning där alla konstföremål som inköpts skulle visas upp, varefter den årliga lottningen skulle verkställas. Men den första utställning som de arrangerade och som öppnade bara någon dag efter avtäckningen av Gustav II Adolfs statyn, den 21 november 1854, presenterade några göteborgares privatägda målningar. För detta fick det lov att vara i en lokal på Skeppsbron som kallades Badhusets rotunda och utställningen pågick i tre dagar.
Konstföreningen hade höga ambitioner vad gällde utställningar, och i pressen uttalade de att det kunde bli åtta till tio stycken om året. Så redan i februari året därpå var de tillbaka i Badhusets rotunda, och under den kommande perioden ställde de sedan även ut i Börshuset, i Bloms sal i byggmästare Malmbergs hus vid Östra Larmgatan och i Otterdahlska huset vid Lilla Torget. Varje utställning omfattade ungefär 20–30 verk och verkar ha varit välbesökta.
Föreningens medlemsantal ökade stadigt. På förslag av ledamoten Geskel Saloman började man 1856 att avsätta 10 % av inkomsterna i en fond för att skapa en konstsamling. Det första verk som köptes in var en målning av Marcus Larson föreställande ett vattenfall.
Göteborgs museum thumb|Ett av konstverken som ingick i samlingen när Göteborgs museum öppnade 1861 var detta landskap av Marcus Larson målat i Paris. Detta var den första målning som Göteborgs konstförening köpte in i avsikt att skapa ett konstmuseum. Målningen köptes in i december 1856 och ingår idag i Göteborgs konstmuseums samling.