Ablabius, också Ablavius, var en antik författare och skrev om goternas historia. Det är inte säkert känt vem Ablabius var och exakt när han levde. Ablabius ursprung – om han var got, grek eller romare – är okänt. Han anses antingen vara samtida med Cassiodorus (på 500-talet) eller äldre (slutet av 400-talet och början av 500-talet). Nordgren identifierar honom med konsuln 331 Flavius Ablabius alltså pretorianprefekten Ablabius som var samtida med Konstantin den store.I. Nordgren, Goternas källa. Om de gotiska folken i Norden och på kontinenten, New York 2004, s. 384-385; Han har också identifierats med sofisten Ablabius av Galatien som levde i slutet av 300-talet och början av 400-talet.R. Kasperski, Amal och visigoterna. Cassiodorus och Ablavius – två redogörelser för Amali-kungarnas makt över goterna, "Studia Źródłoznawcze", vol. 47 (2009), s. 5. Eftersom Jordanes använder honom måste han ha skrivit senast 551 men troligen betydligt tidigare. Det är oklart om han var historiker eller etnograf/geograf. Det är möjligt att Ablabius inte alls skrev ett omfattande historiskt verk, utan bara en mindre etnografisk skrift, som sedan användes av Jordanes. Andra antar att han var författare till en historia om goterna, som i fragment har bevarats i Jordanes Getika.
Ablabius verk är inte bevarat men anses av vissa vara huvudkällan för Cassiodorus, och att denna källa som användes av Cassiodorus, också på så sätt fann sin väg till Jordanes Getika. Ablabius kan möjligen ha varit mindre känd för Cassiodoros men istället använd direkt av Jordanes. Det är citaten som gör att det är troligt att Jordanes har använt Ablabius text direkt men en mellanliggande källa är inte helt utesluten. Ablabius arbete har av vissa använts som stöd för en historia nedtecknad på grundval av muntligt traderade gotiska sånger, en historia om goterna åtminstone fram till Ermanariks tid (omkring 375) och samtidigt ett etnografiskt eller geografiskt verk. De fragment av Ablabius som Jordanes bevarat behandlar områdena vid Svarta havet och perioden före uppdelningen i visigoter och ostrogoter. Från Ablabius hämtade Jordanes berättelsen om kung Filimer, och ett fragment som beskriver goternas migration från Skandinavien till Svarta havet. Det är troligt att Ablabius verk också var genomsyrat av bibliska och antika berättelser. Ablabius budskap står i motsättning till Cassiodorus historia – Ablabius placerar uppdelningen av goterna till tiden efter kolonisationen vid Svarta havet, och inte bara i slutet av 300-talet, genom detta stöder han ifrågasättandet av Amalernas ätt hade den naturliga rätten att härska också över visigoterna.
Forskningshistoria om Ablabius Redan under renässansen gjordes försök att fastställa när Ablabius levde och vad hans arbete handlade om. Den svenske 1500-talshistorikern Johannes Magnus ansåg att Ablabius var en gotisk senator som bodde i Rom. För Jacob Reitenfels var han också en romersk senator. T. Mommsen antog i sitt förord till Getica att Ablagius var samtida med Cassiodorus, och att det var från Ablabius arbete som denne lånade sin grundläggande information om goternas tidiga historia.
I senantika källor kan man hitta omnämnanden av flera personer som bär namnet Ablabius. Detaljerad information om dessa personer samlades in av Karl Schirren.Schirren C. C. G. De ratione quae inter Jordanem et Cassiodorium intercedat: commentatio. – Formis H. Laakmanni, 1858, sidorna 38-40. Den mest berömde Ablabius var en medarbetare till Konstantin den Store, konsul och pretorianprefekt, som avrättades på order av Konstantins son Constantius II år 337 eller 338. Han kom från en enkel familj och föddes på ön Kreta. Därefter flyttade han till det nybyggda Konstantinopel, där han stod nära Konstantin I och blev en av hans närmaste medarbetare.PLRE I. et al. Det senare romerska rikets prosopografi // 260 e.Kr. 1971. Vol. 395, sidorna 3-4. Senare i slutet av 300-talet levde sofisten AblabiusNordgren I. Goternas källa: om de gotiska folken i Norden och på kontinenten. N.-Y.; Lincoln; Shanghai, 2004, sidan 103.Schirren C. C. G: 1858 sidorn 38-41. Denne Ablabius var först hedning, men blev sedan novatiansk biskop och korresponderade med Libanios och Gregorius av Nyssa. Till samma krets av sofister hörde Eusebios Scholasticus, författaren till dikten "Gaina", som inte har bevarats, tillägnad goternas uppror mot kejsar Arcadius. Ablabius läsning av dikten kan möjligen ha väckt hans intresse för goterna. Vid samma tid levde en adlig Ablabius, möjligen en son till en sofistProstko-Prostyñski J. Die angebliche Erwähnung von "Ablabius" in Cassiodorus, Var. X, 22, 2 // Latomus. 1994. Vol. 53. Nej, Fasc. 2. Sidan 41.. Det fanns flera andra Ablabios under 400- och 500-talen, men de är mindre kända. De är mottagare av olika brev. Jones A.H.M. et al. The Prosopography of the Later Roman Empire: Vol. 2, AD 395-527. Cambridge University Press, 1980, sidorna 1-2
Forskarna uppmärksammade de två viktigaste Ablabios – prefekten och sofisten. Nordgren betraktade historikern Ablabius som en följeslagare till Konstantin.Nordgren I. Goternas källa: om de gotiska folken i Norden och på kontinenten, sidorna 384-386. Nordgren underbygger sin uppfattning främst genom att alla de viktigaste författarna som skrev om goterna – Tacitus, Ammianus, Marcellinus, Cassiodorus – var framstående personer. Det borde Alabius också vara. Janiszewski gjorde en detaljerad studie av Ablabius referenser i Jordanes och kom till slutsatsen att en sofist-biskop var den mest sannolika kandidaten. En liknande ståndpunkt intogs av L. Schmidt, Schmidt L. Die Ostgermanen // Geschichte der deutschen Stämme bis zum Ausgang der Völkerwanderung. 1969, sidan 28, som ansåg att Ablabius var en retoriker i början av 400-talet, som skrev romersk historia på grekiska, och inte specifikt gotisk historia. Prostko-Prostynsky kritiserade dessa identifieringar av Ablabius med historikern och sofisten, och menade att det var omöjligt att veta säkert vem han var och tiden för Ablabius liv.
R. Scharf antar, på grundval av Ablabius referenser hos Jordanes, att Ablabious levde och skrev i östra delen av det romerska riket. Genom att analysera de möjliga tidsperioderna för den gotiska skildringen av 300- och 400-talen, finner R. Scharf två sådana tänkbara perioder: den gotiska migrationen till området och krigen med romarna åren 376-408 och flyttningen av Theoderiks ostrogoter till Italien 489. På denna grund antar han att det var sofisten Ablabius som var identisk med historikern. Det är en rimlig version men den har också brister. Om Ablabius hade skildrat den gotiska migrationen till kejsardömet i slutet av 300-talet skulle det ha varit fokus för hans arbete. Det finns ingen referens till Ablabius i de delar av Getica som handlar om dessa händelser. Dessutom har Scharf tappat bort en tredje period av intresse för goterna – romarnas fälttåg över Donau under Konstantin på 320-talet.
N. Wagner trodde att Ablabius skrev en historia om de romersk-gotiska krigen, liknande Dexippus verk Skyterna, och att hans verk bara byggde på romerska och grekiska källor, utan all användning av gotiska legender. Han menade att både Jordanes och Cassiodorus kan ha använt Ablabius själv som källa.Wagner N. Hetica. Berlin: Walter De Gruyter, 1967, sidorna 67-69.
R. HachmannHachmann R. Die Goten und Skandinavien.1970, sidan 59-81 och P. HeatherHeather P.J. Goter och romare, 332-489. Clarendon Press, 1991, sidan 65menar att Ablabius var en historiker, som levde vid hovet hos de sista kungarna av Toulouse på 400-talet, eftersom hans arbete, enligt deras åsikt, huvudsakligen innehöll material om visigoterna. Den sena datering av Ablabius verk motiveras främst av citaten. Namnen ostrogoter och vesigoter dök upp i den grekisk-romerska litteraturen först på 400-talet. R. Hachmann analyserar också Jordanes redogörelse för visigoternas historia, och finner utvikningar och upprepningar i denna till exempel berättas om Valias död och Theodorides tronföljd två gånger. Hackman anser att dessa upprepningar är ett tecken på att Cassiodorus redigerade en originaltext av en annan författare, som kan ha varit Ablabius. Hachmann tror att Ablabius arbete slutade då visigoternas kungariket i Toulous föll. P. Heather klassificerade också Ablabius som en visigotisk historiker men på grundval av arten av referenserna. Ett citat från Ablabius talar om en tidig uppdelning av goterna i två delar, även om Jordanes på andra ställen i Getika rapporterar att visigoterna separerades strax före hunnernas invasion omkring 375. Getica som helhet framhåller att amalerna härskade över alla goter, men delar av Getika som ägnas åt visigoterna nämner balternas hus som en jämbördig dynasti med amalerna. P. Heather anser att detta är en konsekvens av kombinationen av information från Ablabius och den ostrogotiska propagandan för Amalernas ensamma herradöme historiskt.3, sid. 65]. Åsikten att Ablavios var en visigotisk historiker på 400-talet delas också av I. Zinkovskaya. R. Hachmanns tolkning av Ablavios som visigoternas historiker accepteras också av O.V. SharovSharov, O.V. (1997). Gibel' Ermanariha: istoriya i epos. I Stratum plus: struktury i katastrofy, S:t Petersburg, 73-94 sid 44 (på Ryska.). L. Hedeger följer samma tradition genom att datera Ablavios verk till mitten av 400-talet,Hedeager L. Migration Period Europe: the formation of a political mentality // Rituals of Power from Late Antiquity to the Early Middle Ages. Leiden: EJ Brill, 2000, sidorna 15-57. och anser att denne historiker är källan till berättelsen om goternas migration från Skandinavien. Kaspersky anser också att Ablavios var en visigotisk historiker, men föreslår att Cassiodorus omarbetade sin källa i en riktning som var gynnsam för amalerna. Oxford Dictionary of Late Antiquity anger endast denna ståndpunkt, med hänvisning till Heater och Hachmann. T.M. Anderson är skeptisk till Hachmanns version, eftersom han menar att citatens karaktär gör det möjligt att hänföra Ablavios till 200-talet snarare än 400-talet.Andersson, T.M. Die Goten und Skandinavien. (1971): sidorna 373-375.
Trots en så stor spridning löser R. Hachmanns version inte alla nödvändiga frågor relaterade till Ablavius personlighet och arbete. Historien om visigoterna i Jordanes är mycket riktigt detaljerad och kan ha hämtats från en tidigare källa, och spår av redigering av originaltexten är också synliga. Men ingen av referenserna från Ablavius är direkt relaterade till de visigotiska kungadömena eller till goternas öde i det romerska imperiet, och alla hänvisar snarare till goternas tidigare Svartahavshistoria.