Kriget mot Islamiska staten syftar på de många militära insatser som påbörjades efter att Islamiska staten (även kallat IS, ISIS och Daesh) gjort stora landvinningar i Syrien och Irak, där de sommaren 2014 utropade ett kalifat. Under sina erövringar begick Islamiska staten mycket grova folkrättsbrott, däribland förföljelser av minoriteter, massvåldtäkter, och folkmord. Övergreppen fick stor uppmärksamhet i omvärlden.
Islamiska staten lade snabbt under sig ett stort område efter att Iraks näst största stad Mosul fallit i islamisternas händer sommaren 2014 och IS där kommit över stora mängder krigsmateriel. I Syrien blev kampen mot IS en del av det syriska inbördeskriget med dess komplicerade och skiftande allianser. Som mest kontrollerade IS en tredjedel av Syrien och 40 procent av Irak. ar-Raqqa i norra Syrien gjordes till kalifatets huvudstad. Kalifatet bekämpades på marken av stora styrkor från den irakiska armén, miliser från Irakiska Kurdistan och SDF, Syriska demokratiska styrkorna, som var en allians av militära grupper med bas i Rojava i norra Syrien. Dessa marktrupper fick stort luftunderstöd och annat stöd genom en USA-ledd militär insats som inkluderade 86 länder, varav inte alla bidrog militärt. Även den syriska Assad-regeringens trupper bekämpade IS, med stöd av Ryssland. Turkiet gjorde i norra Syrien krigsinsatser som riktade sig både mot IS och det kurdiska självstyret i området.
År 2015 trycktes Islamiska staten tillbaka på allvar, och började då begå flera dödliga terrordåd i Europa. 2017 förlorade kalifatet flera viktiga städer, däribland ar-Raqqa och Mosul, varpå det kollapsade. Två år senare förlorade man sitt sista fäste i Irak och Syrien då Baghuz föll. Efter att ha förlorat sitt territorium har Islamiska staten främst ägnat sig åt gerillakrigföring och terrorism.
Parallellt med striderna i Syrien och Irak etablerade Islamiska staten sig i flera andra delar av världen, däribland i Västafrika, Nordafrika, och Jemen.
Bakgrund
Islamiska staten är en salafistisk jihadistisk terrorgrupp. Föregångaren till organisationen, Al-Qaida i Irak, bildades under Irakkriget år 2003 under vilket man genomförde flera brutal dåd. Efter att ledaren Abu Musab az-Zarqawi dödats 2006 slog gruppen ihop sig med flera mindre miliser och bytte namn till Islamiska staten i Irak för att bättre återspegla dess territoriella anspråk. Gruppen var initialt inte speciellt populär på grund av sin hårda behandling av lokalbefolkningen. År 2010 tog Abu Bakr al-Baghdadi över organisationen, vars popularitet började öka till följd av den sunnifientliga politik som fördes av Iraks shiamuslimska premiärminister Nuri al-Maliki.
När det syriska inbördeskriget utbröt år 2011 förlorade Bashar al-Assads regim snabbt kontrollen över östra Syrien, och många av de grupperna som fanns där började sedan strida med varandra. Detta gjorde att islamistiska grupper, däribland Islamiska staten i Irak, relativt snabbt kunde ta kontroll över stora landområden. Man bytte då namn till Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS). I sina besittningar påtvingade man befolkningen en strikt version av muslimsk lag. Från sitt fäste i Raqqa kunde rörelsen sedan snabbt expandera, och lockade till sig många nya rekryter med hjälp av sin propaganda. De oljefält man tog över i Syrien var en viktig inkomstkälla för gruppen, som kunde sälja oljan på svarta marknaden.
ISIS fick stor uppmärksamhet för den brutalitet de praktiserade. Bland de brott mot mänskligheten organisationen begått återfinns religiös förföljelse av shiamuslimer och kristna, massavrättningar, massvåldtäkter, halshuggningar av journalister, samt förstörelse av flera världsarv. Man utförde även ett folkmord på yazidier, i vilket över män mördades och kvinnor och flickor kidnappades för att användas som sexslavar. Gruppen fördömdes av ett enat internationellt samfund och terrorstämplades av FN:s säkerhetsråd.
Efter att den irakiska storstaden Mosul fallit i ISIS händer 10 juni 2014 var oron mycket stor för att gruppen skulle expandera ytterligare. Den 29 juni utropade organisationen ett kalifat i de områden man erövrat. Från och med då hette gruppen enbart Islamiska staten.
Militära insatser i Irak och Syrien Marktrupper från Irak och Rojava Striderna i Irak genomfördes av irakiska arméns marktrupper med stöd från Iran samt kurdiska miliser i Irakiska Kurdistan. I juni 2014 bad Iraks regering om stöd från USA. Detta beviljades i augusti 2014, varefter USA tog initiativ till en stor insats med framför allt luftunderstöd för marktrupperna.
I den halvautonoma kurdiskdominerade regionen Rojava i norra Syrien formerades i december 2015 Syriska demokratiska styrkorna SDF som en militär allians av i första hand kurdiska, syrianska/assyriska och arabiska styrkor i kamp mot Islamiska staten (IS). SDF stod för större delen av markstriderna mot IS i Syrien, med luftunderstöd från den USA-ledda koalitionen.
USA-ledd koalition 5 september 2014 kom 9 NATO-länder överens om att stötta en USA-ledd insats i Irak och Syrien. Dessa var Australien, Danmark, Frankrike, Italien, Kanada, Polen, Storbritannien, Turkiet, och Tyskland. Även Bahrain, Förenade arabemiraten, Jordanien, Nederländerna, Qatar, och Saudiarabien anslöt sig snart till den militära insatsen. Senare samma år utökades koalitionen till att innefatta ett sextiotal länder, där alla dock inte bidrog militärt. I denna grupp ingick bland annat Sverige. Vid krigets slut hade 86 länder anslutit sig till koalitionen.
Koalitionsstyrkorna kallades officiellt för Combined Joint Task Force - Operation Inherent Resolve (CJTF - OIR). De grupper som stöttades av koalitionen var i Irak framför allt Iraks armé samt kurdiska miliser i irakiska Kurdistan, och i Syrien den arabisk-kurdiska militäralliansen syriska demokratiska styrkorna (SDF). Koalitionen bidrog med luftunderstöd, träning, och krigsmateriel. medan striderna på marken fördes av lokala miliser. I Syrien dödades totalt dödades cirka 11 000 YPG-soldater i kriget mot IS.
Flera länder skickade även ett i sammanhanget mindre antal soldater, däribland USA, Tyskland, Italien, och Kanada. Sammanlagt skickade dessa länder drygt soldater till området.
Rysslandsledd insats till stöd för Assadregeringen Bashar al-Assads regim fördömdes av omvärlden för sina brott mot mänskliga rättigheter i samband med syriska inbördeskriget, men åtnjöt ett fortsatt stöd från bland annat Iran och Ryssland. Då Islamiska staten fortsatte att expandera längre in i Syrien och i maj 2015 lyckades erövra Palmyra blev det uppenbart att Damaskusregimen riskerade att falla. I september samma år annonserade Ryssland att man samarbetade med Iran, Irak, och Syrien i kriget mot Islamiska staten. Det stod snart klart att insatsen framför allt inriktades mot områden som inte hölls av IS utan av andra syriska rebeller som bekämpade Assad. I september 2018 hade Ryssland kvar två baser i Syrien. Syrian Observatory for Human Rights rapporterar att totalt 8700 civila i ryska attacker och att Ryssland förlorade 264 ryska och inhyrda soldater.
För Ryssland handlade insatsen främst om att stärka Assadregimen, dels på grund av Syriens stora oljetillgångar som man hoppades kunna ta del av, men också för att bryta den politiska isolering man hamnat i sedan annekteringen av Krim 2014. Iran var ute efter att öka sitt inflytande i området med hjälp av lojala miliser och på så vis etablera en militär närvaro i Syrien. Man oroade sig också för att en fientligt sinnad regim skulle ta över om Assad avsattes.
Turkisk invasion av norra Syrien Turkiet förhöll sig inledningsvis relativt passivt i förhållande till IS och kriget i Syrien. I januari 2014 publicerade den turkiska tidningen Cumhuriyet rapporter om att den turkiska säkerhetstjänsten MIT smugglade vapen till islamistiska rebellgrupper i Syrien. De turkiska myndigheterna förnekade sådant stöd och de två ansvariga journalisterna anklagades för spioneri.
Trots att USA och andra Nato-allierade från början av 2014 bekämpade IS i norra Syrien tvekade Turkiet inledningsvis att medverka eftersom den USA-ledda alliansen kämpade tillsammans med den kurdiska milisen YPG, som av Turkiet betraktades som terrorister och identiska med PKK. Först i juni 2014 tillät Turkiet alliansen att använda turkiska flygbaser för attacker mot IS. Situationen komplicerades av att Turkiet i november 2015 sköt ned ett ryskt stridsflygplan. Planet ingick i den ryska offensiv som påstods rikta sig mot IS men som snarare vände sig mot andra grupper som med stöd av Turkiet bekämpade Assad.
Under 2015 och 2016 genomförde IS ett antal självmordsbombningar i Turkiet. Den 24 augusti 2016 invaderade Turkiet norra Syrien för att tillsammans med sina allierade i Fria syriska armén befria en gränsstad från IS. President Erdogan deklarerade att insatsen var del en större kampanj för att bekämpa både IS och det kurdiska självstyret som man ansåg var ett hot mot Turkiets säkerhet. Sedan dess har Turkiet genomfört ytterligare militära insatser som efter kalifatets fall riktat sig helt mot det kurdiskdomierade självstyret. Hösten 2022 ockuperade Turkiet tillsammans med sina syriska allierade cirka kvadratkilometer av Syrien. Förlopp i Irak och Syrien 2014 miniatyr|Islamiska staten då kalifatet utropades, juni 2014. Andra halvan av 2014 var då islamiska staten började expandera på allvar. 10 juni faller Mosul i Islamiska statens händer, varpå gruppen avrättar 600 shiitiska fångar i Badoushfängelset. Dagen därpå faller Tikrit, 15 mil norr om Baghdad. Shiamuslimska Iran skickar soldater till Irak, som också styrs av shiiter, och hjälper landet återta större delen av Tikrit. Situationen var dock fortfarande ansträngd, och 18 juni ber Iraks regering USA om hjälp i form av flygattacker mot Islamiska staten, något som dock kommer att dröja. 29 juni utropas kalifatet, och Islamiska staten kräver att "alla muslimer ska svära trohet till kalifen, ledaren Abu Bakr al-Baghdadi.
Därefter fortsatte framgångarna för Islamiska staten. 17 juli tog man kontroll över ett stort gasfält i Homs i Syrien och dödade 270 personer, de flesta regeringssoldater. 2-3 augusti erövrade man städerna Sinjar, Wana och Zummar i norra Irak från kurdiska styrkor, två oljefält, och ett kraftverk. Samma vecka föll Mosuldammen i islamisternas händer. Dammen är byggd på en instabil grund och därför kräver ständigt underhåll. Om dammen slutade fungera, eller saboterades, skulle det kunna leda till en flodvåg på 20 meter som uppskattades kunna leda till en halv miljon dödsfall. USA sade sig vara "extremt bekymrade" över utvecklingen.
Inledningsvis uppskattade USA att antalet IS-krigare var 10 000, men i september 2014 deklarerade CIA att detta var en för låg siffra och uppskattade antalet till 20 000 - 31 500. I november samma år uppskattade en irakisk-kurdisk ledare att antalet IS-krigare var åtminstone 200 000 och att allt fler anslöt sig, både från krigsområdet och ditresta från andra länder.