miniatyr|Pride-marschen i Charkiv år 2019 I Ukraina drabbas HBTQ-personer av olika politiska, sociala och samhälleliga hinder.

Historia Ukrainas första pride-marsch hölls i Kiev år 2003. Ungefär 7 000 människor deltog i pride-marschen i Kiev år 2021. Polisen har vid flera tillfällen behövt skydda marscher från högerextremister som har velat störa och hindra marscher.

År 2015 blev Petro Porosjenko den första presidenten i Ukraina som gav sitt stöd till HBTQ-minoriteterna. Han sa att den planerade pride-marschen i Kiev borde hållas och att varje ukrainare har en "konstitutionell rättighet" att delta.

Ukrainska ortodoxa kyrkans metropolit Jepifanij I sade år 2018 att det är viktigt att försöka förändra ukrainares inställning till HBTQ-minoriteten i en mer positiv riktning. Personligen tog han inte ställning till frågan.

Soldaten Viktor Pylypenko kom ut som öppet homosexuell under 2018 och är därmed den första öppet homosexuella personen som tjänstgör i landets försvarsmakt. Han var en del av en antiterroristisk enhet i Donbassregionen.

Allt fler HBTQ-personer har rapporterat att deras liv har blivit hårdare under den ryska ockupationen 2022 och efter upproret i östra Ukraina. Därför har många flytt till landets västra delar.

Separatistledare i Donetsk och Luhansk har beskyllt Kiev för att stötta HBTQ-minoriteter och västliga värderingar. Separatistledningen i Donetsk har sagt att de vill förinta "homosexualitets-kultur".

Idag Trots att den allmänna opinionen blivit mer accepterande kvarstår stora problem för HBTQ-personer i landet. Det har sagts att de religiösa samfunden är ljudliga motståndare, att det finns kryphål i lagen och att poliser inte tar attacker mot HBTQ-personer på allvar.

Sedan Rysslands invasion av Ukraina år 2022 har det blivit farligt att röra sig på gatorna på grund av Rysslands bombningar av civila mål. Kievs prideparad flyttades därför till Polens huvudstad Warszawa, där marschen även inkluderade en allmän solidaritetsyttring för Ukraina.

Enligt en opinionsmätning som publicerades år 2023 var 56 % av ukrainarna positiva till att legalisera partnerskapsregistrering för samkönade par medan 24 % uttryckte en negativ inställning. Samtidigt var 44 % av medborgarna positivt inställda till att legalisera samkönade äktenskap, gentemot de 36 % som var negativt inställda till detsamma.

Samkönade äktenskap Den 51:a artikeln i Ukrainas grundlag definierar äktenskapet som ett frivilligt partnerskap mellan en man och en kvinna, vilket inte möjliggör legalisering av samkönade äktenskap i landet. Staten erkänner heller inte någon form av förhållande mellan två samkönade personer. År 2018 uppskattades det att cirka 5 000 människor i Ukraina hade formaliserat sitt samkönade förhållande på något sätt. Den största delen av dessa var par där den ena parten hade immigrerat till landet.

Könskorrigering Könskorrigeringar är lagliga i Ukraina, och processen har förenklats sedan 2016. Då avlägsnades kravet på psykologuttalande och en månads inskrivning hos psykiatrin för att kunna börja korrigeringsprocessen. Den som korrigerar sitt kön behöver inte steriliseras.

Sedan 2021 har alla Ukrainas medborgare som är minst 16 år kunnat byta namn, antingen helt eller delvis (inklusive fadersnamnet).

Översiktstabell HändelseStatus (år)KällaHomosexuella akterlänk=|15x15px|Ja JaMöjlighet att tjänstgöra i militärenlänk=|15x15px|Ja JaSamkönat äktenskaplänk=|17x17px|Nej Nej (förbjuds av grundlagen)Öppet homosexuella män kan donera blodlänk=|15x15px|Ja Ja

Källor

Kategori:Ukrainas samhälle Ukraina