miniatyr| General Mieczysław Moczar som ledde den antisemitiska kampanjen 1968.

Den polska politiska krisen 1968, inom Polen även känd som Mars 1968, Studenternas Mars eller Marshändelserna (), var en serie stora protester mot det styrande polska förenade arbetarpartiet (PZPR) som kulminerade i mars 1968. Protesterna ledde till att säkerhetsstyrkor sattes in i alla större akademiska centra i Polen för att undertrycka studentprotesterna, men också att Polens judiska minoritet (cirka personer av en befolkning på cirka 32 miljoner) beskylldes för oroligheterna. Cirka 13 000 polacker av judiskt ursprung kom att emigrera mellan 1968 och 1972. De kom att avskedas från sina arbeten, relegeras från universitet eller utsattes för andra former av trakasserier, där enda utvägen var att emigrera, varvid man tvingades avsäga sig sitt polska medborgarskap.

Historik

Polen kom efter andra världskriget att stå under sovjetiskt inflytande med planekonomi och hårdför socialism under ledning av stalinisten Bolesław Bierut. Efter Bieruts död 1956 återkom Władysław Gomułka till makten och genomförde viss liberalisering för handel och företagsamhet men i övrigt kvarstod betydande repression mot oliktänkande.

Utbrottet av sexdagarskriget mellan Israel och arabländerna den 5 juni 1967 gav en förevändning för att släppa lös en offentlig, öppen antisemitisk kampanj. Sovjetunionen fördömde Israel och bröt de diplomatiska förbindelserna med landet och kort därefter gjorde samtliga länderna i Warszawapaken inklusive Polen detsamma. I ett famöst tal den 19 juni 1967 anklagade Gomułka polska judar för att stödja Israel. Han uttalade att “Vi har inte hindrat polska medborgare med judiskt ursprung från att flytta till Israel om de så önskar. Vi är av uppfattningen att varje medborgare i Polen ska ha enbart ett hemland - folkrepubliken Polen". Under hösten 1967 genomfördes utrensningar i stats- och partiapparaten samt armén av personer med judiskt ursprung, delvis som en del av en maktkamp inom PZPR. Utrensningarna inom det styrande partiet, ledda av Moczars fraktion, misslyckades dock med att störta Gomułkas regering.

Under tiden fortsatte politisk oro och protester mot repression, censur och restriktioner för resor till och utbyte med västländer. I januari 1968 förbjöds uppförandet av , en patriotisk nationalromantisk pjäs författad av Adam Mickiewicz, ofta ansedd som Polens nationalskald. Pjäsen beskriver hur Polen reste sig mot rysk överhöghet under Novemberupproret 1830–1831. Protester mot förbudet att uppföra pjäsen organiserades under slogan "independence without censorship". Protesterna överlappade delvis med händelserna under Pragvåren i grannlandet Tjeckoslovakien, något som väckte förhoppningar om demokratiska reformer.

Sammantaget kom omfattande protester att bryta ut framförallt mellan 8 och 19 mars 1968 som slogs ner med stor brutalitet. Den 19 mars 1968 höll den förste partisekreteraren Władysław Gomułka ett tv-sänt tal där han beskyllde judarna för oroligheterna och uppmanade dem att lämna Polen. Den antisionistiska kampanjen övergick snabbt till antisemitism och genomfördes av inrikesministern, general , med Władysław Gomułkas stöd.

Cirka 13 000 polacker av judiskt ursprung valde mellan 1968 och 1972 att emigrera till följd av att de blivit avskedade från sina arbeten, relegerade från universitet och andra former av trakasserier. Den som valde att emigrera var tvungen att avsäga sig sitt polska medborgarskap. Av dessa 13 000 kom omkring personer att tas emot och ges asyl i Sverige. Att jämförelsevis så många kom till Sverige berodde bland annat på intensiva insatser av den svenske ambassadören i Warszawa Erik Kronvall för att Sverige skulle ge visum till de judar som ville komma till Sverige. En mindre del av de som togs emot i Sverige placerades i Marstrand och har fått en skildring i boken Flykten till Marstrand.

Efterspel miniatyr|226x226px| Del av en permanent utställning tillägnad marshändelserna på Museet för de polska judarnas historia Polin i Warszawa. Under flera decennier efter 1968 var det påfallande tyst om de händelser och åtgärder som tvingade en majoritet av Polens judiska befolkning i landsflykt.

Först efter kommuniststyrets fall utfärdade Sejmen 1998 ett officiellt fördömande av de antisemitiska händelserna i mars 1968. På 30-årsdagen av exilpolackernas avresa placerades en minnestavla vid järnvägsstationen Warszawa Gdańska, där många av de som valde att lämna Polen tog tåget mot Wien.

I mars 2018, 50 år efter händelserna, bad Polens president Andrzej Duda om förlåtelse från de drabbade och deras familjer, samtidigt som han menade att hans generation inte var ansvarig för den tidigare kommunistiska administrationens handlingar. Dudas distinktion mellan den tidigare polska regeringen och polska medborgare som han ansåg som oskyldiga blev ämne för kritik. Dudas uttalande kritiserades även för att spela på judiska stereotyper.

Notes from Exile - Anteckningar från exil År 2015 publicerade Sabina Baral den självbiografiska boken Zapiski z wygnania (sv: Anteckningar från exil) som berättar om hur hon som 20-årig student tillsammans med sina föräldrar med kort varsel berövades sina tillgångar och polska pass och under förnedrande former tvingades lämna Polen. Baral kom att få en lyckad tillvaro i USA, medan hennes föräldrar som förintelseöverlevare plågades av detta dubbla trauma kombinerat med svårigheter att på sin ålderdom anpassa sig till ett nytt land och nytt språk.

Baral befarade att boken, som gavs ut i Polen på polska, skulle få ett negativt mottagande, men den kom att ges ut i sex upplagor, sättas upp på teater och 2024 även anpassas för och sändas i polsk television. År 2025 kom även en engelsk översättning: Notes from exile. Boken tycks ha mött ett slumrande behov av att veta mera om och göra upp med de mörka krafter som möjliggjorde att i slutet av 1960-talet fördriva tiotusentals personer med judiskt ursprung.

Se även Judarnas historia i Polen Läkarkomplotten 68-vänstern  Vidare läsning

Referenser

Vidare läsning

Kategori:Politikåret 1968 Kategori:Antisemitism i Polen Kategori:1968 i Polen