The Hound of Death and Other Stories är en novellsamling av den brittiska författaren Agatha Christie, först publicerad i Storbritannien i oktober 1933. För ovanlighetens skull publicerades inte samlingen av Christies vanliga förlag William Collins & Sons utan av Odhams Press, och fanns inte att köpa i butik (se Utgivning av boksamling nedan).
Det var första gången som en Christie-bok hade publicerats i Storbritannien men inte i USA, även om alla berättelser i den dök upp i senare amerikanska samlingar. För ovanlighetens skull handlar de flesta av berättelserna om ödet och det övernaturliga med jämförelsevis lite detektivinnehåll. Samlingen är mest anmärkningsvärd för att Christies novell Åklagarens vittne för första gången förekommer i en bok. Författaren skrev därefter en prisbelönt pjäs baserad på berättelsen som anpassades för film 1957 och två gånger för TV.
Novellsamlingen har aldrig publicerats i sin helhet i Sverige. Novellen Åklagarens vittne ingick i samlingen Åklagarens vittne och andra noveller från 1985 (se Innehåll).
Innehåll Engelsk originaltitel Svensk översättning Del av novellsamling The Hound of Death The Red Signal Den röda signalen Flickan på tåget och andra mysterier The Fourth Man Den fjärde mannen Flickan på tåget och andra mysterier The Gypsy The Lamp Wireless The Witness for the Prosecution Åklagarens vittne Åklagarens vittne och andra noveller The Mystery of the Blue Jar Den blå krukan Flickan på tåget och andra mysterier The Strange Case of Sir Arthur Carmichael The Call of Wings The Last Séance SOS
Handlingar The Hound of Death Den amerikanske journalisten William P. Ryan äter lunch med en vän som heter Anstruther när han hör att den senare är på väg att besöka sin syster i Folbridge i Cornwall, i hennes hus som heter "Treane". Ryan har hört talas om platsen och berättar en historia från första världskriget då han hörde talas om ett tyskt försök att ta över ett kloster under invasionen av Belgien. Så fort soldaterna kom in i byggnaden exploderade den och dödade dem alla. Det visade sig att soldaterna inte hade några sprängämnen på sig, och när Ryan pratade med lokalbefolkningen efteråt fick han höra att en av nunnorna hade mirakulösa krafter: hon slog ner en blixt från himlen som förstörde klostret och dödade tyskarna. Allt som fanns kvar av byggnaden var två väggar, varav den ena hade ett pulvermärke i form av en jättehund. Detta skrämde de lokala bönderna som undvek området efter mörkrets inbrott. Nunnan i fråga överlevde och reste med andra flyktingar till "Treane" i Cornwall, och Anstruther bekräftar att hans syster tog emot några belgare vid den tiden.
I Cornwall får Anstruther reda på av sin syster att nunnan Marie Angelique fortfarande finns kvar i området. Hon har ständiga hallucinationer och studeras av en lokal, ny, ung läkare vid namn Rose, som har för avsikt att skriva en monografi om hennes tillstånd. Anstruther träffar Rose och övertalar honom att låta honom träffa den unga nunnan. Hon är inackorderad hos den lokala distriktssköterskan. Hon berättar om sina drömmar, men när Anstruther berättar för henne om historien han hört från Ryan, blir hon chockad när hon inser att det hon trodde var en dröm var sant – att släppa lös "Dödens hund" på tyskarna när de närmade sig altaret. Hon babblar på om "Cirklarnas stad" och "Kristallens folk", och när de har lämnat henne berättar Rose för Anstruther att han har hört henne nämna kristaller förut, och vid ett tidigare tillfälle tog han fram en kristall och visade den för henne för att testa hennes reaktion. Hon flämtade: "Då lever tron fortfarande!"
Nästa dag berättar den unga nunnan för Anstruther att hon känner att kristallen är en symbol för tro, möjligen en andra Kristus, och tron har bestått i många århundraden. Rose provar ett ordassociationstest där Marie Angelique refererar till tecken – och det sjätte tecknet är förstörelse. Anstruther börjar känna sig illa till mods över Roses intresse för fallet och misstänker något mer än rent medicinska motiv. En tid senare får Anstruther ett brev från nunnan där hon uttrycker sin rädsla för Rose och säger att läkaren försöker få hennes krafter genom att gå vidare till det sjätte tecknet. Samma dag får han höra av sin syster att både Rose och nunnan är döda. Ett jordskred svepte bort stugan de befann sig i, och skräpet på stranden har formen av en gigantisk hund. Han får också höra att Roses rike farbror dog samma natt efter att ha träffats av blixten, trots att det inte var några stormar i området, och brännmärket på honom är i en ovanlig form. Anstruther kommer ihåg kommentarer från Marie Angelique och undrar om Rose förvärvade kristallens uråldriga (eller möjligen framtida?) krafter men misslyckades med att kontrollera dem ordentligt, vilket resulterade i hans egen död. Hans farhågor bekräftas när han kommer i besittning av Roses anteckningar som beskriver hans försök att bli en superman med "dödens kraft" i sina händer.
The Red Signal En middagsbjudning äger rum i Jack och Claire Trents hem i London. Deras tre gäster är en mrs Violet Eversleigh, Sir Alington West (en känd psykiater) och Wests brorson Dermot West. Samtalet övergår till prekognitiva förmågor och föraningar, som Sir Alington avfärdar och tror att de är både tillfälligheter och situationer som man pratar om i efterhand. Dermot är inte lika säker och beskriver sådana känslor som att ha en röd signal – "fara väntar!" – och berättar en historia om nära döden i Mesopotamien, när han undvek att bli mördad av en arabisk tjänare. Vad han inte berättar för gruppen är att han återigen upplever den röda signalen ikväll på middagsbjudningen. Han funderar på vem som kan vara källan till faran, hans tankar rör sig till hans kärlek till Claire Trent, en känsla som han ständigt förtränger eftersom Jack Trent är hans bästa vän. När han vaknar upp ur sina drömmar upptäcker han att samtalet har övergått till galenskap och farorna med att undertrycka vanföreställningar. Sir Alington tittar menande på Claire Trent, som är synbart störd av detta samtal.
Ett av syftena med kvällen är att träffa ett medium som är där för att leda en seans. Hon gör det och varnar en av personerna i rummet att inte gå hem, eftersom det finns en fara där. Festen slutar och Sir Alington ber Dermot att följa med honom hem till Harley Street innan han fortsätter att ansluta sig till sina vänner på Grafton Galleries. Väl hemma berättar han för sin brorson att han känner till hans förälskelse i Claire och förmanar honom att inte ge efter för den. Han ogillar skilsmässa och talar om en historia av galenskap i deras familj, och sina misstankar om mordmani. Diskussionen blir känslosam och Dermot uttalar ett hot mot sin farbror, ett hot som hörs av betjänten Johnson, när han kommer in med drinkar. Claire berättar för Dermot att hans känslor för henne är besvarade och på grund av detta vill hon att han ska försvinna. Han ber henne följa med men hon vägrar.
När Dermot återvänder till sin lägenhet överfalls han återigen av känslan av fara och till sin förvåning hittar han en revolver gömd i en sovrumslåda. Det knackar på dörren och när Dermot öppnar den står polisen där. Känslan av fara får honom att berätta för polisen att han är Milson, sin egen tjänare, och polisen berättar för honom att hans "husbonde" är efterlyst för mordet på Sir Alington som sköts ihjäl tidigare samma natt efter att ha hörts gräla med sin brorson. Polisen söker igenom lägenheten, hittar revolvern och bestämmer sig för att lämna en polis där ifall West "kommer tillbaka". Dermot flyr från lägenheten genom köksfönstret efter att ha låtsats hämta drinkar, och stöter snabbt på Jack Trent som får iväg honom till sitt eget hus. Han låser in sig i ett rum med Dermot, tar fram en pistol och erkänner sedan vansinnigt mordet. Sir Alington kände igen hans tillstånd och var med på middagsbjudningen för att bedöma hans verkliga mentala tillstånd. Dermot antog att hans farbror talade om Claire, som i själva verket hjälpte Sir Alington med hans diagnos. Hon hjälper nu polisen att ta sig in i huset och det låsta rummet. Jack skjuter sig själv innan de hinner ta honom.
The Fourth Man Kaniken Parfitt lyckas med nöd och näppe hinna med tåget i tid för en nattresa. I sin förstaklassvagn återknyter han bekantskapen med Sir George Durand, en berömd advokat. En tredje man i vagnen presenterar sig som Dr Campbell Clark, en framstående läkare som är expert på sinnets tillstånd. En fjärde man är med dem och han ser ut att sova.
De tre andra männen, som alla medger olika grader av sömnlöshet, pratar under hela resan. Deras samtal handlar om att en kropp kan hysa mer än en själ och dr Clark citerar fallet med en fransk flicka vid namn Felicie Bault. Hon var en bondflicka från Bretagne som vid fem års ålder förlorade sina föräldrar när hennes far i berusat raseri ströp hennes mor, och han internerades sedan på livstid. Hon togs om hand av en miss Slater, en engelsk kvinna som drev ett välgörenhetsbarnhem i området. Felicie var en smula efterbliven och såg djurisk ut och miss Slater hade en svår uppgift att lära henne grunderna i att läsa och skriva. På senare år fick hon det ena hembiträdesjobbet efter det andra på grund av sin upplevda dumhet och lathet. Plötsligt vid tjugotvå års ålder kom en förändring över henne. Efter en psykisk sjukdom splittrades hon i tre eller fyra distinkta personligheter. Den första var en fortsättning på hennes kända jag, men den andra var kultiverad och bildad, kunde spela piano och tala två främmande språk. Den tredje hade den andres utbildning men kände också till den grövre sidan av livet och den mindre respektabla sidan av det parisiska samhället. Den fjärde verkade drömmande och from men misstänktes vara den tredje som spelade teater. Förändringen från en personlighet till en annan inträffade efter en svår huvudvärk och en djup sömn, och lämnade henne utan minne av de andra personligheterna. Slutet på historien kom när hon hittades död i sängen en morgon, på något sätt efter att ha strypt sig själv med sina egna händer.
Vid det här laget skrattar den fjärde mannen i vagnen och deltar i samtalet. Han talar med utländsk brytning och berättar att Felicies fall är oupplösligt förbundet med en annan flicka som heter Annette Ravel. De två flickorna och mannen själv – Raoul Letardeau – var tillsammans på miss Slaters barnhem. Han var vittne till den mobbningskontroll som Annette hade över Felicie, som inkluderade en incident när Annette verkar ha lyckats hypnotisera Felicie till att utföra en handling som hon inte hade något minne av. Han såg också hur mycket Felicie hatade Annette. Den senare var en ambitiös flicka som var fast besluten att bli en berömd dansös i Paris. Raoul lämnade barnhemmet när han fick arbete som tog honom utomlands i fem år. När han återvände till Paris såg han av en slump en affisch som annonserade att Annette sjöng på scenen och träffade henne i hennes loge. Hon verkade ha uppnått sina ambitioner, men Raoul bevittnade de omisskännliga tecknen på tuberkulos, och två år senare återvände han till miss Slaters barnhem där Annette hade dragit sig tillbaka, uppenbart döende men vägrade att tro det. Felicie var också där och tjänade som hembiträde, lika hatisk mot Annette som alltid men fortfarande mobbad och förödmjukad av den hänsynslösa kvinnan som verkade ha ett märkligt grepp om henne.