Hästskonäsor (Rhinolophidae) är en däggdjursfamilj i ordningen fladdermöss och det enda släktet, Rhinolophus, i denna familj. Vissa forskare, bland annat Kai Curry-Lindahl, vill dock räkna in 10 släkten, med totalt omkring 130 arter, i denna familj. Släktet Rhinolophus innehåller omkring 95 arter, varav 5 i Europa (ingen av dessa i Skandinavien).
Beskrivning Hästskonäsorna är mindre till medelstora, med en längd på mellan 3,5 och 11 cm och en vikt på 5 till 50 ghästskonäsor, Nationalencyklopedin, CD-upplagan (2000), Bokförlaget Bra Böcker. . De kännetecknas av bladlika, sadelformade hudflikar runt näsan. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering, produceras inte tonerna via munnen utan genom näsan. Hudflikarna används för att förstärka och rikta överljudstonerna, något som har gjort att de kan lokalisera föremål på längre håll än andra fladdermöss, Curry-Lindahl anger 6–8 m. Hästskonäsorna flyger därför med stängd mun. Hudflikarna består av en hästskoformad del runt näsan, och två vertikala flikar ovanför denna: En undre, kraftigare som kallas sadel och en övre, smalare som kallas lansett. Tragus, den öronflik som hos många andra fladdermöss bland annat tjänar som hjälp vid ekolokaliseringen, saknas hos hästskonäsorna.
Pälsens färg varierar mycket mellan de olika arterna. Många arter är rödbruna till svartbruna på ryggen och ljusare vid buken. Hästskonäsor har små ögon och dessutom är synfältet delvis skymt av hudflikarna vid näsan. Tandformeln är I 1/2 C 1/1 P 2/3 M 3/3, alltså 32 tänder.
Vanor Hästskonäsorna livnär sig främst av insekter. En karakteristisk vana är att familjens medlemmar, med undantag av mellanhästskonäsan, sveper vingarna om hela kroppen när de sover. De sover ofta tillsammans hängande i taket på gamla gruvor, grottor och liknande. Hästskonäsorna flyger oftast lågt och fladdrande.
De flesta arterna håller vinterdvala men de vaknar ibland och flyger till ett annat gömställe som kan ligga 1,5 km bort. Hos vissa arter som större hästskonäsa (Rhinolophus ferrumequinum) sjunker kroppstemperaturen till 8 °C under vilan.
Det sociala beteendet varierar beroende på art. Några hästskonäsor vilar ensamma, andra bildar mindre flockar och hos Rhinolophus rouxii observerades kolonier med 4000 medlemmar. Under födojakten är de i allmänhet ensamma.
Hos de arter som går i ide sker parningen under hösten. Sedan vilar det befruktade ägget till nästa vår. Andra arter parar sig under våren. Den egentliga dräktigheten varar cirka sju veckor och per kull föds en unge. Ungen blir könsmogen efter uppskattningsvis två år. De flesta hästskonäsor lever inte längre än 7 år. Enskilda individer har dock observerats 30 år efter tidpunkten då de blev ringmärkta.
Utbredning Familjen förekommer i tempererade och tropiska delar av Eurasien, Afrika och Australien.
Arter Enligt Catalogue of Life utgörs släktet Rhinolophus av 94 arter. Rhinolophus acuminatus Peters, 1871 Rhinolophus adami Aellen & Brosset, 1968 Rhinolophus affinis Horsfield, 1823 Rhinolophus alcyone Temminck, 1853 Rhinolophus arcuatus Peters, 1871 Rhinolophus beddomei K. Andersen, 1905 Rhinolophus belligerator Patrick, McCulloch & Ruedas, 2013 Rhinolophus blasii Peters, 1867 Rhinolophus bocharicus Kastschenko & Akimov, 1917 Rhinolophus borneensis Peters, 1861 Rhinolophus canuti Thomas & Wroughton, 1909 Rhinolophus capensis Lichtenstein, 1823 Rhinolophus celebensis K. Andersen, 1905 Rhinolophus chiewkweeae Yoshiyuki & Lim, 2005 Rhinolophus clivosus Cretzschmar, 1826 Rhinolophus coelophyllus Peters, 1867 Rhinolophus cognatus K. Andersen, 1906 Rhinolophus cohenae Taylor, Stoffberg, Monadjem, Schoeman, Bayliss & Cotterill, 2012 Rhinolophus convexus Csorba, 1997 Rhinolophus cornutus Temminck, 1834 Rhinolophus creaghi Thomas, 1896 Rhinolophus damarensis Roberts, 1946 Rhinolophus darlingi K. Andersen, 1905 Rhinolophus deckenii Peters, 1868 Rhinolophus denti Thomas, 1904 Rhinolophus eloquens K. Andersen, 1905 Rhinolophus euryale Blasius, 1853 Rhinolophus euryotis Temminck, 1835 Rhinolophus ferrumequinum (Schreber, 1774) Rhinolophus formosae Sanborn, 1939 Rhinolophus fumigatus Rüppell, 1842 Rhinolophus guineensis Eisentraut, 1960 Rhinolophus hildebrandtii Peters, 1878 Rhinolophus hilli Aellen, 1973 Rhinolophus hillorum Koopman, 1989 Rhinolophus hipposideros (Bechstein, 1800) Rhinolophus horaceki Benda & Vallo, 2012 Rhinolophus huananus Wu, Motokawa & Harada, 2008 Rhinolophus imaizumii Hill & Yoshiyuki, 1980 Rhinolophus inops K. Andersen, 1905 Rhinolophus kahuzi Fahr & Kerbis Peterhans, 2013 Rhinolophus keyensis Peters, 1871 Rhinolophus landeri Martin, 1838 Rhinolophus lepidus Blyth, 1844 Rhinolophus luctus Temminck, 1834 Rhinolophus mabuensis Taylor, Stoffberg, Monadjem, Schoeman, Bayliss & Cotterill, 2012 Rhinolophus maclaudi Pousargues, 1897 Rhinolophus macrotis Blyth, 1844 Rhinolophus madurensis K. Andersen, 1918 Rhinolophus maendeleo Kock, Csorba & Howell, 2000 Rhinolophus malayanus Bonhote, 1903 Rhinolophus marshalli Thonglongya, 1973 Rhinolophus mcintyrei Hill & Schlitter, 1982 Rhinolophus megaphyllus Gray, 1834 Rhinolophus mehelyi Matschie, 1901 Rhinolophus microglobosus Csorba & Jenkins, 1998 Rhinolophus mitratus Blyth, 1844 Rhinolophus monoceros K. Andersen, 1905 Rhinolophus montanus Goodwin, 1979 Rhinolophus mossambicus Taylor, Stoffberg, Monadjem, Schoeman, Bayliss & Cotterill, 2012 Rhinolophus nereis K. Andersen, 1905 Rhinolophus osgoodi Sanborn, 1939 Rhinolophus paradoxolophus (Bourret, 1951) Rhinolophus pearsonii Horsfield, 1851 Rhinolophus philippinensis Waterhouse, 1843 Rhinolophus proconsulis Hill, 1959 Rhinolophus pusillus Temminck, 1834 Rhinolophus rex G. M. Allen, 1923 Rhinolophus robinsoni K. Andersen, 1918 Rhinolophus rouxii Temminck, 1835 Rhinolophus rufus Eydoux & Gervais, 1836 Rhinolophus ruwenzorii J. Eric Hill, 1942 Rhinolophus sakejiensis Cotterill, 2002 Rhinolophus schnitzleri Wu & Thong, 2011 Rhinolophus sedulus K. Andersen, 1905 Rhinolophus shameli Tate, 1943 Rhinolophus shortridgei K. Andersen, 1918 Rhinolophus siamensis Gyldenstolpe, 1917 Rhinolophus silvestris Aellen, 1959 Rhinolophus simulator K. Andersen, 1904 Rhinolophus sinicus K. Andersen, 1905 Rhinolophus smithersi Taylor, Stoffberg, Monadjem, Schoeman, Bayliss & Cotterill, 2012 Rhinolophus stheno K. Andersen, 1905 Rhinolophus subbadius Blyth, 1844 Rhinolophus subrufus K. Andersen, 1905 Rhinolophus swinnyi Gough, 1908 Rhinolophus tatar Bergmans & Rozendaal, 1982 Rhinolophus thailandensis Wu, Harada & Motokawa, 2009 Rhinolophus thomasi K. Andersen, 1905 Rhinolophus trifoliatus Temminck, 1834 Rhinolophus willardi Kerbis Peterhans & Fahr, 2013 Rhinolophus virgo K. Andersen, 1905 Rhinolophus xinanzhongguoensis Zou, Guillén-Servent, Lim, Eger, Wang & Jiang, 2009 Rhinolophus yunanensis Dobson, 1872
Ytterligare arter enligt bland annat IUCN är: Rhinolophus ziama Rhinolophus francisi
Källor Rhinolophus på IUCN:s rödlista, läst 7 juli 2020.
Kategori:Fladdermöss
it:Rhinolophidae