miniatyr|Karta över Iberiska halvön före romarnas erövring. miniatyr|Den berömda bysten av Dama de Elche troligen en prästinna. miniatyr|"Warrior of Moixent" Iberisk statyette,från andra till fjörde århundradet f.Kr., funnen i Edeta. Spaniens tidiga historia eller Spaniens protohistoria avser perioden ca 800 f.Kr.–100 f.Kr, och utgör en del av Antiken där den Iberiska halvön står på gränsen till historien. Under samma tid utvecklas järnåldern på den Iberiska halvön. Under perioden inleds utvecklingen av skriftspråk i samband med ankomsten av tidiga feniciska bosättare och handelsmän omkring 800-talet f.Kr. eller något senare. Ungefär samtidigt tränger Urnefältskulturen in i nordöstra Spanien, Tidsperioden avslutas när det Romerska riket börjar erövra halvön, omkring 100 f.Kr.

De viktigaste kulturerna var, längs spanska medelhavskusten ibererna, kelterna i inlandet och nordväst, lusitanerna i väster och tartesserna i sydväst. Under perioden har andra delar av Medelhavsområdet redan trätt in i historien. De sjöfarande fenicierna, kartagenerna och grekerna etablerade handelsbosättningar längs den östra och södra kusten av Iberiska halvön.

Förhistoriska migrationer Efter den senaste stora istiden för omkring 20 000 år sedan var Europa befolkat av jägare-samlare. Efter denna tid har två stora migrationer haft stor inverkan på genpoolen hos olika europeiska populationer. Under neolitikum invandrade grupper från Mellanöstern och Anatolien och introducerade jordbruket i Europa. För mindre än 5 000 år sedan spred sig herdefolk från de de sydöstra stäppen över den europeiska kontinenten. Båda folkrörelserna hade sitt ursprung i öster. Västra Europa nåddes sist av migrationerna. Tidigare populationsgenetiska studier visade att migrationerna bytte ut mer än halva genpoolen i centrala och norra Europa. Den iberiska befolkningen, särskilt i de mest sydliga delarna, som Andalusien har inte studerats tidigare.

Jordbruket nådde Iberiska halvön via norra Medelhavets kust. De neolitiska jordbrukarna på Iberiska halvön var genetiskt olika de i norra och centrala Europa. Alla tidiga jordbrukare på Iberiska halvön har sin härkomst hos de neolitiska folken som först kom till halvön. Forskare har analyserat kvarlevorna efter 13 individer från norra och södra Spanien. Kvarlevor kom från fyndplatsen El Portaló i Atapuerca. Studien inkluderade Cueva de los Murciélagos i Andalusien där genom av en 7 245 år gammal neolitisk jordbrukare hade utvunnits. Det var det äldsta sekvenserade genomet från Iberiska halvön och det representerande de tidigaste jordbrukarna i södra Spanien.

Senare bidrag från centraleuropeiska migranter påverkade mindre. De tidiga migranterna har en stark genetisk koppling till dagens invånare på Sardinien. Dagens befolkning på Sardinien har sina förfäder hos människorna som spred jordbruket i Medelhavsområdet för omkring 8 000 år sedan.

Andra möjliga vägar för migration till Iberiska halvön från Nordafrika och det europeiska fastlandet verkar inte ha gett regionala genetiska skillnader inom Iberiska halvön. De första jordbrukarna uppvisade låga nivåer av genetisk diversitet så troligen var de första invandrarna få individer. Sedan växte den nyligen anlända befolkningen snabbt i antal och blandade sig med de lokala jägare-samlarna. Då ökade den genetiska diversiteten snabbt.

Forskarna menar att migrationen från stäpperna hade liten påverkan på den förhistoriska populationen på Iberiska halvön. Den Iberiska halvöns genetiska historia var unik och påverkades mest vid introducerandet av jordbruket. Dieten var baserad på jordbruk redan från början och fortsatte vara så. Grupper av jägare-samlare blandades med jordbrukarna men dieten ändrades inte. Tartessos-kulturen Tartessos var den äldsta mer civiliserade kulturen på Iberiska halvön. Kulturen existerade under det första årtusendet f.Kr. Dess utbredning var från södra delen av dagens Portugal och mynningen av floden Segura. Tartessos verkar ha haft två politiska och kulturella centra, det västra i Guadalquivirdalen och det östra i staden Mastia, (troligen dagens Cartagena). Det finns få källor om Tartessos, främst från knapphändiga grekiska och romerska källor, samt några arkeologiska fynd som inte kan knytas till de litterära källorna. Tartesserna var av stor betydelse på halvön, först genom sin jordbruks- och boskapsskötsel och därefter genom regionens gruvor. Höjdpunkten av inflytandet från denna kultur var mellan 800- och 600-talen f.Kr. Tiden sammanföll med den tid då fenicierna började etablera kustnära handelsstationer för metaller. Fenicierna köpte metaller och erbjöd hantverk i utbyte till den tartessiska eliten.

Detta stora handelsutbyte utvecklade det tartessiska samhället, nya tartessiska begravningsritualer och den sociala skiktningen ökade. Den tartessiska aristokratin utnyttjade befolkningen som pressades att arbeta för dem i gruvorna och på fälten. Från omkring 500 f.Kr. upplevde Tartessos en nedgångsperiod. Den mest troliga orsaken anses vara utarmningen av malmgruvor och mineralkällor. Handeln med fenicierna upphörde och det lokala samhället återgick till en tillvaro som dominerades av jordbruk och boskapsuppfödning.

Iberer Den iberiska kulturen utvecklades särskilt från 500-talet f.Kr. Det är möjligt att iberna kom till Spanien så tidigt som under det femte till det tredje årtusendet f.Kr. De bodde främst längs de östra och södra kustregionerna på den Iberiska halvön. Det motsvarar ungefärligt dagens Katalonien, östra, nordöstra och norra Aragonien, Valencia, Murciaregionen, östra Andalusien och spanska Balearerna. Det fanns även bosättningar i Roussillon och delar av Languedoc, i Frankrike. Ibererna bebodde alltså inte hela halvön, och var inte heller en majoritet av den Iberiska halvöns befolkning.

Bosättningarna tog sig formen av byar och oppida (befästa bosättningar) och samhällena var baserade på en stamorganisation. Ibererna i spanska Levante var mer urbaniserade än sina grannar i de centrala och nordvästra delarna av den Iberiska halvön. Folken i de centrala och nordvästra regionerna talade mestadels keltiska dialekter, halvpastorala dialekter och bodde i utspridda byar, även om de också hade några befästa städer som keltiberiska Numantia. Kulturellt nådde ibererna en hög nivå. Skriftspråket, vars skrift lånades från Tartessos har dechiffrerats, men språket förblir ändå obegripligt då det bevarade materialet är för litet för att förstå språket. Ibererna hade egna religiösa riter och begravningsseder och ett antal städer skapades. Bland skulpturkonsten är de mest kända verken Damen från Elche och den så kallade Balasotes gissel. De hade kunskap om metallbearbetning, inklusive brons, och jordbrukstekniker. Grekiska kolonisatörer definierade på 500-talet f.Kr. iberer som icke-keltiska folk söder om floden Ebro (Iber). Grekerna kallade också ett annat folk i Kaukasusregionen, för närvarande känt som kaukasiska iberer, för "iberer". Man tror att det inte finns någon koppling mellan de två folken.

Bosättningar Ibererna bebodde ett område från spanska Levante, från Pyrenéerna till Cádiz. Deras inflytande täckte betydande delar av det inre av halvön, från floden Ebros dal till Guadalquivirs dalgång. Ibererna hade en homogen kultur, med spår av grekiska och kartagiska influenser. Kulturens huvuddrag bestämdes av utvecklingen av bronsålderns inhemska kulturer. Bosättningarna var befästa men av olika storlekar, från städer till små bosättningar, ofta på kullar. Ibererna levde lantligt liv, men idkade handel med hantverk och bytte mineraler med andra kulturer.

Under århundradena före Kartagos erövring växte de iberiska bosättningarna i social komplexitet och uppvisade tecken på social stratifiering och urbanisering. Denna process underlättades troligen av handelskontakter med fenicierna, grekerna och kartagenerna. I slutet av 400-talet och början av 300-talet f.Kr. ledde en rad viktiga sociala förändringar till konsolideringen av en aristokrati och framväxten av ett klientsystem. Det nya politiska systemet ledde bland annat till städer och byar som bildades av eller i områden behärskade de här ledarna. Processen kallas med en fackterm territoriell kärnbildning. I detta sammanhang blev den befästa iberiska staden (oppidum) centrum för makten i landskapet och det för det politiska rummet.

Bosättningen Castellet de Banyoles i Tivissa som upptäcktes 1912, var en av de viktigaste forntida iberiska bosättningarna i den nordöstra delen av den Iberiska halvön. Här hittades 1927 Tivissas skatt, en unik samling av iberiska votivgåvor i silver. Lucentum var en annan gammal iberisk bosättning, liksom slottet Castelldefels. Mausoleet Pozo Moro nära staden Chinchilla de Monte-Aragón i Kastilien-La Mancha verkar markera platsen för en annan stor bosättning. Sagunto är platsen för den antika iberiska och senare romerska staden Saguntum, där en stor fästning byggdes på 400-talet f.Kr.

Handel, teknik, ekonomi och samhälle Ibererna bedrev omfattande handel med andra medelhavskulturer. Iberisk keramik och metallarbeten har hittats i Frankrike, Italien och Nordafrika. Ibererna hade omfattande kontakter med grekiska kolonisatörer i kolonierna Emporion, Rhode och Hemeroskopeion. Ibererna kan ha anammat några av grekernas konstnärliga tekniker. Statyer som Lady of Baza och Lady of Elx tros ha gjorts av iberer som var relativt väl förtrogna med grekisk konst. Thukydides uppgav att en av de tre ursprungliga stammarna på Sicilien, sicanierna, var av iberiskt ursprung, även om "iberiska" på den tiden kan ha inkluderat vad vi tänker på som Gallien. Ibererna hade också kontakter med fenicierna, som hade etablerat olika kolonier i södra Andalusien. Deras första koloni på den Iberiska halvön grundades 1100 f.Kr. och hette ursprungligen Gadir. Andra feniciska kolonier i södra Iberiska halvön var Malaka (Málaga), Sexi och Abdera. Enligt Arrianus skickade ibererna sändebud till Alexander den store 324 f.Kr., tillsammans med andra kartager, italiker och galler, för att be om hans vänskap.

Det iberiska samhället var indelat i olika klasser, inklusive de härskande kungar eller hövdingar (latin: regulus), adelsmän, präster, hantverkare och slavar. Den iberiska aristokratin, som ofta kallas "senat" av de antika källorna, möttes i ett råd av adelsmän. Kungar eller hövdingar skulle upprätthålla sina styrkor genom ett system av förpliktelser eller vasallskap som romarna kallade "fides". Ibererna tog till sig vin och odling av oliver från grekerna. Hästavel var särskilt viktigt för ibererna och deras adel. Gruvdriften var också mycket viktig för deras ekonomi, särskilt silvergruvorna nära Gadir och Cartago Nova, järngruvorna i Ebrodalen samt exploateringen av tenn- och kopparfyndigheter. De tillverkade fina metallarbeten och högkvalitativa järnvapen som falcata.Rafael Treviño Martinez, Roms fiender (4) : Spanska arméer 218-219 f.Kr. (Men at Arms Series, 180)

Konst och religion Ibererna producerade skulpturer i sten och brons, varav de flesta var mycket influerade av grekerna och fenicierna, och andra kulturer som assyriska, hettitiska och egyptiska influenser. Den iberiska skulpturstilen är geografiskt uppdelad i levantinska, centrala, sydliga och västliga grupper, av vilka den levantinska gruppen uppvisar mest grekiska influenser. Iberisk keramik och måleri var också distinkt och utbrett i hela regionen. Ett utmärkande drag för kulturen var att keramiken främst dekorerades med geometriska former i rött, men i vissa områden (från Murcia till södra Katalonien) innehöll den också figurativa bilder.