Peerage Act 1963 är en brittisk lag som 1963 antogs av Storbritanniens parlament. Den tillåter kvinnliga pärer och alla skotska ärftliga pärer att sitta i överhuset och gör det möjligt att avsäga sig nyligen ärvda ärftliga pärsvärdigheter.
En avsagd pärsvärdighet förblir utan innehavare fram till den avsagdes död. Därefter tar dennes arvinge över pärsvärdigheten.
Bakgrund Lagen var till stor del ett resultat av protester från Labourpolitikern Tony Benn, som då var andre viscount Stansgate. Enligt brittisk lag vid den tiden var pärer från England och pärer från Storbritannien som uppfyllde vissa kvalifikationer, såsom ålder (21), automatiskt medlemmar av överhuset och fick inte delta i eller rösta i val till den andra kammaren, underhuset.
Vid tidpunkten för lagen hade 31 pärer i Skottland också innehaft titlar i Englands och Storbritanniens respektive pärsvärdigheter. Dessa var därmed medlemmar av överhuset.
När William Wedgwood Benn, Tony Benns far, gick med på att acceptera titeln som viscount, fick han reda på att hans arvtagare, äldste sonen Michael, inte hade några planer på att komma in i underhuset. Men inom några år efter att pärsvärdigheten accepterats dödades Michael Benn i strid under andra världskriget. Tony Benn, hans yngre bror, blev arvtagare och valdes in i underhuset 1950. Han ville inte lämna det för överhuset och kampanjade under 1950-talet för en lagändring. År 1960 dog den 1:e viscounten och Tony Benn ärvde titeln, och förlorade automatiskt sin plats i underhuset som ledamot för valkretsen Bristol South East. I det följande fyllnadsvalet blev Benn dock omvald till underhuset, trots att han var diskvalificerad. En valdomstol beslutade att han inte kunde ta sin plats, utan gav den istället till tvåan, den konservative kandidaten Malcolm St Clair.
År 1963 gick den konservativa regeringen med på att införa en lag om pärsvärdighet, som gjorde det möjligt för individer att avsäga sig pärsvärdigheter. Den fick kungligt godkännande den 31 juli 1963. Tony Benn var den förste pären som använde sig av lagen. Malcolm St Clair, som uppfyllde ett löfte han hade gett när han intog sin plats, accepterade ämbetet som Steward of the Manor of Northstead föregående dag. Han diskvalificerade därmed sig själv från underhuset (direkt avgång är förbjudet), och Benn blev sedan omvald i Bristol South East vid det följande fyllnadsvalet.
Avsäga sig pärsvärdigheten För att avsäga sig en ärftlig pärsvärdighet måste hen lämna in en avsägelsehandling till lordkanslernn inom ett år från det att hen efterträtt pärsvärdigheten, inom ett år efter det att lagen antogs eller, om hen var under 21 år vid tidpunkten för arvskiftet, före pärens 22-årsdag. Om pären vid tidpunkten för arvskiftet är ledamot av underhuset måste skrivelsen överlämnas inom en månad från arvskiftet; fram till dess att en sådan handling har överlämnats får pären varken sitta eller rösta i underhuset. Före House of Lords Act 1999 kunde en ärftlig pär inte avsäga sig en pärsvärdighet efter att ha ansökt om en stämningsansökan till parlamentet. Nu har emellertid ärftliga pärer inte automatisk rätt till stämning till kammaren. En pär som avsäger sig pärsvärdigheten förlorar alla titlar, rättigheter och privilegier som är förknippade med pärsvärdigheten; om de är gifta gör deras make eller maka det också. Ingen ytterligare ärftlig pärsvärdighet får tilldelas personen, men en Life peer kan förlänas. Pärsvärdigheten förblir utan innehavare till dess att den pär som gjort avsägelsen avlider, varefter den tillfaller hans eller hennes arvinge på sedvanligt sätt.
Ettårsperioden efter det att lagen antagits visade sig snart vara av betydelse på högsta nivå i brittisk politik, efter att Harold Macmillan avgått som premiärminister i oktober 1963. Två ärftliga pärer ville komma i fråga för att ersätta honom, men vid denna tid ansågs det nödvändigt att en premiärminister satt i underhuset. Den 2:e viscount Hailsham och den 14:e earl av Home utnyttjade lagen för att avsäga sig sina pärsvärdigheter, trots att de hade ärvt dem 1950 respektive 1951. Sir Alec Douglas-Home, som Lord Home nu blev, valdes till premiärminister. Båda männen återvände senare till överhuset som Life peers.
1999 avskaffades den allmänna rätten för ärftliga pärer att sitta i överhuset. På grund av detta, och det följande avskaffandet av den allmänna oförmågan för sådana pärer att sitta i eller rösta i underhuset, är det inte längre nödvändigt för ärftliga pärer att avsäga sig sina pärsvärdigheter för detta ändamål. År 2001 blev den 3:e viscount Thurso den första brittiska ärftliga pären att väljas in i underhuset och ta sin plats. Senare samma år ärvde Douglas Hogg den pärsvärdighet som hans far (Quintin Hogg) hade avsagt sig, men han behövde inte avsäga sig den själv för att fortsätta sitta i underhuset. År 2004 ärvde Michael Ancram titeln markis av Lothian vid sin fars död, och han kunde också fortsätta att sitta som parlamentsledamot. När de pensionerades från underhuset kom Lord Lothian och Lord Hailsham in i överhuset som Life peers, medan Lord Thurso valdes som en undantagen ärftlig pär efter att ha förlorat omvalet som parlamentsledamot. Sedan huvudsyftet med lagen upphörde 1999 har det bara funnits ytterligare en ansvarsfriskrivning: Christopher Silkin, 3:e baron Silkin, avsade sig sin titel 2002. Från och med 2024 är baroniet Silkin den enda titel som avsägs enligt villkoren i Peerage Act 1963.
Peerage Act 1963 gäller endast titlar som innehas i England, Skottland och Storbritannien. Lagen innehöll inga bestämmelser om att titlar som irländska pärer innehar skulle frånsägas. Rätten för nya irländska representativa pärer att väljas till ledamöter i överhuset ansågs ha upphört efter det att större delen av Irland blev självständigt som Irländska fristaten i december 1922 (den sista överlevande irländska representativa pären avled 1961).
Lista över avsagda adelskap +Key Indikerar adelskap som är avsagda
Titel Avsagd; levnad Tidspann Notering Ref Viscount Stansgate Tony Benn2:e viscount1925–2014 1963 till 2014 Ärvd 2014av Stephen Benn, 3:e viscount Stansgate Baron Altrincham John Grigg2:e baron1924–2001 1963 till 2001 Ärvd 2001av Anthony Grigg, 3:e baron Altrincham Earl av Home Sir Alec Douglas-Home14:e earl1903–1995 1963 till 1995 Ärvd 1995av David Douglas-Home, 15:e earl av Home Viscount Hailsham Quintin Hogg2:e viscount1907–2001 1963 till 2001 Ärvd 2001av Douglas Hogg, 3:e viscount Hailsham Baron SouthamptonCharles FitzRoy5:e baron1904–1989 1964 till 1989 Ärvd 1989av Charles FitzRoy, 6:e baron Southampton Baron Monkswell William Collier4:e baron1913–1984 1964 till 1984 Ärvd 1984av Gerard Collier, 5:e baron Monkswell Baron Beaverbrook Sir Max Aitken, Bt.2:e baron1910–1985 1964 till 1985 Ärvd 1985av Maxwell Aitken, 3:e baron Beaverbrook Earl av Sandwich Victor Montagu10:e earl1906–1995 1964 till 1995 Ärvd 1995av John Montagu, 11:e earl av Sandwich Baron Fraser av Allander Sir Hugh Fraser, Bt.2:e baron1936–1987 1966 till 1987 Utslocknad 1987 Earl av Durham Antony Lambton6:e earl1922–2006 1970 till 2006 Ärvd 2006av Edward Lambton, 7:e earl av Durham Baron Sanderson av Ayot Alan Lindsay Sanderson2:e baron1931–2022 1971 till 2022 Ärvd 2022av Michael Sanderson, 3:e baron Sanderson av Ayot Baron Reith Christopher Reith2:e baron1928–2016 1972 till 2016 Ärvd 2016av James Reith, 3:e baron Reith Baron Silkin Arthur Silkin2:e baron1916–2001 1972 till 2001 Ärvd 2001av Christopher Silkin, 3:e baron Silkin, som också avsade sig titeln- det hittills enda adelskapet som blivit avsagt två gånger Baron Archibald George Christopher Archibald2:e baron1926–1996 1975 till 1996 Utslocknad 1996 Baron Merthyr Trevor Lewis4:e baron1935–2015 1977 till 2015 Ärvd 2015av David Lewis, 5:e baron Merthyr Earl av Selkirk James Douglas-Hamilton, baron Selkirk av Douglas11:e earl1942–2023 1994 till 2023 Ärvd 2023av John Douglas-Hamilton, 12:e earl av Selkirk Viscount Camrose Michael Berry3:e viscount1911–2001 1995 till 2001 Ärvd 2001av Adrian Berry, 4:e viscount Camrose Baron Silkin Christopher Silkin3:e baronfödd 1947 Sedan 2002
Noteringar
Övriga bestämmelser Lagen gav skotska pärer samma rätt att sitta i överhuset som pärer i England eller Storbritannien, vilket innebar att valet av skotska representativa pärer avskaffades och antalet skotska pärer i överhuset (som inte redan innehade en annan brittisk pärsvärdighet) ökade från 16 till omkring 46. (Det fanns 115 pärer i Skottland vid tiden för det sista representantvalet 1959, men de flesta av dessa satt redan i överhuset eftersom de innehade en annan titel i England, Storbritannien eller Storbritannien.) Ett ändringsförslag som skulle ha tillåtit irländska pärer att också sitta i kammaren röstades ned med nittio röster mot åtta.
Genom lagen avskaffades rätten för pärer från Irland, på grund av irländsk pärsvärdighet, att rösta i val till ledamöter av underhuset. och att sitta i det brittiska underhuset utan att förlora privilegiet att vara pär.
Lagen gav också suo jure ärftliga kvinnliga pärer (andra än de som tillhörde Peerage of Ireland) rätt att sitta i överhuset, vilket innebar att tolv nya kvinnor valdes in i överhuset. Det var inte första gången som kvinnor var medlemmar av överhuset. Life Peerages Act 1958 tillät alla Life peers (män och kvinnor) att sitta i överhuset. Den 2:a baronessan Ravensdale hade redan inträtt i överhuset 1958 genom att ha mottagit en Life peer. De kvinnor som intog sina platser i representanthuset efter Peerage Act 1963 och före House of Lords Act 1999 var:
Skotska ärftliga adelskap Pärsvärdighet Högsta sekundärtitel Notering Douglas Douglas-Hamilton, 14:e hertig av Hamilton Hertig av Brandon Dåvarande Lord Steward. Walter Scott, 8th Duke of Buccleuch and 10th Duke of Queensbury Earl of Doncaster Dåvarande Lord Clerk Register. Ian Campbell, 11th Duke of Argyll Duke of Argyll Angus Graham, 7:e hertig av Montrose Earl Graham av Belford Dåvarande kabinettsminister i Sydhodesia. George Innes-Ker, 9:e hertig av Roxburghe Earl Innes Douglas Gordon, 12:e Markis av Huntly Baron Meldrum William Hay, 11t:e markis av Tweeddale Baron Tweeddale Dåvarande Lord Lieutenant of East Lothian Peter Kerr, 12:e markis av Lothian Baron Ker av Kersehugh Dåvarande kammarherre David Lindsay, 28th Earl of Crawford and 11th Earl of Balcarres Baron Wigan Donald Erskine, 16:e Earl av Buchan Baron Erskine Archibald Montgomerie, 17:e earl av Eglinton Earl av Winton Archibald Stuart, 19:e Earl av Moray Baron Stuart Alec Douglas-Home, 14:e earl av Home Baron Douglas Dåvarande Storbritanniens utrikesminister Timothy Bowes-Lyon, 16:e earl av Strathmore och Kinghorne Earl av Strathmore och Kinghorne Randolph Stewart, 12:e earl av Galloway Baron Stewart av Garlies Dåvarande Lord Lieutenant of Kirkcudbright William Hay, 15:e earl av Kinnoull Baron Hay av Pedwardine Edward Bruce, 10th Earl of Elgin and 14th Earl of Kincardine Baron Elgin Dåvarande Lord Lieutenant of Fife Charles Carnegie, 11:e earl av Southesk Baron Balinhard David Charteris, 12th Earl of Wemyss and 8th Earl of March Baron Wemyss Simon Ramsay, 16:e earl av Dalhousie Baron Ramsay Henry Scrymgeour-Wedderburn, 11:e earl av Dundee Baron Glassary Arthur Keith-Falconer, 10:e earl av Kintore Baron Kintore John Murray, 9:e Earl av Dunmore Baron Dunmore John Dalrymple, 13:e earl av Stair Baron Oxenfoord Dåvarande Lord Lieutenant of Wigtown Harry Primrose, 6:e earl av Rosebery Earl av Midlothian Dåvarande Lord Lieutenant of Midlothian Patrick Boyle, 8:e earl av Glasgow Baron Fairlie Simon Fraser, 15:e lord Lovat Baron Lovat John Elphinstone, 17:e lord Elphinstone Baron Elphinstone Nigel Napier, 14:e lord Napier Baron Ettrick Eric Rollo, 13:e Lord Rollo Baron Dunning} Kenneth Kinnaird, 12:e Lord Kinnaird Baron Kinnaird Noteringar
Skotska representativa lorder som automatiskt blev medlemmar