Allmänna val hölls i Östtyskland den 18 mars 1990. Det var de första fria valen i den delen av Tyskland sedan 1932, och det var de första och enda fria valen som hölls i Östtyskland före den tyska återföreningen. Allians för Tyskland, ledd av den nya östtyska grenen av Kristdemokratiska unionen (CDU), vann 192 mandat och blev det största blocket i Volkskammer med 400 mandat, efter att ha gått till val på en plattform för en snabb återförening med Västtyskland. Den östtyska grenen av Socialdemokratiska partiet (SPD), som hade tvingats gå samman med Tysklands kommunistiska parti (KPD) 1946 och återbildats bara sex månader före valet, kom på andra plats med 88 mandat trots att många förväntade sig att vinna. Det tidigare Socialistiska enhetspartiet i Tyskland, ombildat till Partiet för demokratisk socialism (PDS), slutade på tredje plats med 66 mandat.

Alliansen saknade nio mandat av de 201 mandat som krävdes för att regera ensamt. Lothar de Maizière från CDU bjöd in SPD att ansluta sig till hans allianspartners – Tyska sociala unionen (DSU) och Demokratiskt uppvaknande (DA) – i en stor koalition. SPD var till en början svala till de Maizières erbjudande, delvis på grund av närvaron av det högerpopulistiska DSU i de Maizières gruppering; SPD hade ursprungligen varit villigt att regera tillsammans med alla partier utom PDS och DSU. Till slut gick de dock med på det och de fyra partierna bildade regering. Regeringen, som kunde ändra konstitutionen tack vare sin supermajoritet på två tredjedelar av platserna i Volkskammer, organiserade och ratificerade därefter Tysklands återförening, vilket ledde till att DDR upplöstes i Förbundsrepubliken Tyskland den 3 oktober 1990.

Bakgrund Fredliga revolutionen 1989 resulterade i att Östtysklands socialistiska enhetsparti gav upp sitt monopol på makten och tillät oppositionspartier att verka för första gången. De började bildas i stort antal under hela november och december 1989. Oppositionsgrupper bildade den östtyska rundabordskonferensen, som fick sällskap av representanter för SED för att förhandla om reformer; vid sitt första möte den 7 december 1989 enades de om att val till Volkskammer skulle hållas den 6 maj 1990.

Valsystem Den 20 februari 1990 antog Volkskammer en ny vallag, som minskade parlamentet i storlek till 400 ledamöter valda via proportionell representation på partilistan, utan någon spärr. Gemensamma listor mellan partier tilläts och ett antal partier bildade allianser inför valet, däribland Förbundet Fria Demokrater, Allians 90 och en allians mellan Miljöpartiet och Fristående kvinnoförbund. Mandaten beräknades nationellt med den största resterande metoden och fördelades i flermedlemsvalkretsar motsvarande de femton Bezirke.

Valresultat alt=|centreradPartiRösterMandatfördelningAntal% Antal±  Kristdemokratiska unionen4 710 59840,82163 +111 Tyska sociala unionen727 7306,3125NyDemokratiskt uppbrott106 1460,924Ny Socialdemokratiska partiet2 525 53421,8888 +7Demokratiska socialistiska partiet1 892 38116,4066−61 Bund Freier Demokraten608 9355,2821−31Allians 90336 0742,9112NyDemokratiska bondepartiet251 2262,189−43 Gröna partiet–Oberoende kvinnoförbundet226 9321,978Ny  Nationaldemokratiska partiet44 2920,382−43Demokratiska kvinnoförbundet38 1920,331−31 Förenade vänstern20 3420,181Ny  Allians för Tyskland (CDU, DSU, DA) 5 544 47448,04192+140  Övriga partier5 996 68151,96208—Totalt11 541 155100,00400—Giltiga röster11 541 15599,45Blanka ogiltiga röster63 2630,55Totala röster11 604 41884,21 Antal röstberättigade/valdeltagande 12 426 443 94,38Källa: Nohlen & Stöver, IPU, Wahlen in Deutschland

Röster per Bezirk BezirkCDUSPDPDSDSUBFDB90DBDG–UFVDANDPDDFDVL ÖvrigaAntal% Antal% Antal% Antal% Antal% Antal% Antal% Antal% Antal% Antal% Antal% Antal% Rostock 211 774 34,3 153 137 24,8 142 929 23,2 17 238 2,8 20 843 3,4 16 478 2,7 27 288 4,4 11 769 1,9 4 049 0,7 2 443 0,4 3 159 0,5 1 079 0,2 4 845 0,8Schwerin 161 712 39,8 103 103 25,4 72 464 17,8 7 979 2,0 18 489 4,5 10 337 2,5 16 408 4,0 9 605 2,4 2 354 0,6 2 176 0,5 — — 627 0,2 1 252 0,4Neubrandenburg 151 562 36,0 89 146 21,2 108 589 25,8 8 618 2,0 12 757 3,0 6 700 1,6 26 304 6,3 7 587 1,8 2 172 0,5 2 759 0,7 2 404 0,6 693 0,2 1 378 0,3Potsdam 244 569 31,2 269 041 34,4 129 627 16,6 23 022 2,9 38 508 4,9 29 919 3,8 17 530 2,2 16 822 2,1 5 903 0,8 2 759 0,4 — — 1 657 0,2 3 665 0,4Frankfurt (Oder) 134 222 27,8 153 904 31,9 106 412 22,1 16 920 3,5 20 413 4,2 15 200 3,2 13 954 2,9 10 761 2,2 3 476 0,7 2 060 0,4 2 393 0,5 937 0,2 1 871 0,4Magdeburg 386 694 44,2 240 205 27,5 124 391 14,2 17 058 2,0 38 578 4,4 17 011 1,9 15 616 1,8 17 427 2,0 5 926 0,7 3 382 0,4 4 246 0,5 1 168 0,1 2 854 0,3Cottbus 255 435 42,8 115 001 19,3 106 733 17,9 28 476 4,8 31 258 5,2 15 976 2,7 20 285 3,4 11 841 2,0 4 723 0,8 3 983 0,7 — — 1 106 0,2 2 551 0,4Halle 557 694 45,1 257 430 20,8 170 808 13,8 34 026 2,8 123 336 10,0 29 529 2,4 21 793 1,8 19 868 1,6 7 155 0,6 3 999 0,3 5 297 0,4 2 257 0,2 3 242 0,2Leipzig 371 346 39,6 201 703 21,5 135 718 14,5 94 520 10,1 50 462 5,4 31 230 3,3 15 431 1,6 17 381 1,9 6 482 0,7 3 044 0,3 3 867 0,4 1 296 0,1 4 235 0,4Erfurt 485 297 56,3 161 558 18,7 85 764 9,9 21 212 2,5 39 166 4,5 15 661 1,8 12 005 1,4 17 694 2,1 16 457 1,9 2 395 0,3 2 690 0,3 1 289 0,1 1 502 0,2Dresden 538 240 45,0 115 893 9,7 176 629 14,8 165 280 13,8 66 392 5,5 43 702 3,7 33 770 2,8 21 475 1,8 12 897 1,1 6 429 0,5 5 267 0,4 1 638 0,1 9 282 0,8Karl-Marx-Stadt 594 166 45,0 206 673 15,6 149 176 11,3 195 427 14,8 79 078 6,0 27 352 2,1 14 084 1,1 21 319 1,6 12 966 1,0 3 847 0,3 5 233 0,4 2 323 0,2 10 086 0,7Gera 253 524 48,9 85 523 16,5 65 072 12,5 42 574 8,2 26 471 5,1 13 393 2,6 7 023 1,4 10 626 2,0 8 709 1,7 1 917 0,4 1 908 0,4 831 0,2 1 093 0,2Suhl 202 403 50,6 64 384 16,1 50 235 12,6 35 647 8,9 16 593 4,1 7 508 1,9 5 670 1,4 9 192 2,3 3 845 1,0 1 541 0,4 1 728 0,4 578 0,1 847 0,3Östberlin 161 960 18,3 308 833 34,8 267 834 30,2 19 733 2,2 26 591 3,0 56 078 6,3 4 065 0,5 23 565 2,7 9 032 1,0 1 558 0,2 — — 2 863 0,3 4 070 0 4

Mandat per bezirk BezirkTotala mandatMandat CDU SPD PDS DSU BFD B90 DBD G–UFV DA NDPD DFD VLSchwerin 15 6 4 3 1 1Neubrandenburg 13 5 3 4 1Potsdam 27 8 10 4 1 1 1 1 1Frankfurt (Oder) 15 5 5 4 1Magdeburg 30 13 8 4 1 1 1 1 1Cottbus 21 9 4 4 1 1 1 1Halle 44 19 9 6 1 4 1 1 1 1 1Leipzig 33 13 7 5 3 2 1 1 1Erfurt 31 17 6 3 1 1 1Dresden 43 19 4 6 6 2 2 1 1 1 1Karl-Marx-Stadt 45 20 7 5 7 3 1 1 1Gera 16 9 3 2 1 1Suhl 13 7 2 2 1 1Östberlin 33 6 11 9 1 1 2 1 1 1Total 400 163 88 66 25 21 12 9 8 4 2 1 1 Följder Den nyvalda Volkskammer öppnade den 5 april 1990 och valde Sabine Bergmann-Pohl från CDU till dess talman. Eftersom DDR:s statsråd samtidigt upplöstes blev hon Östtysklands interimistiska statschef. Fyra dagar senare, efter utdragna förhandlingar, tillkännagav Lothar de Maizière bildandet av en stor koalition mellan Alliansen för Tyskland, SPD och BFD. Den 12 april 1990 valdes han till premiärminister i DDR av Volkskammer med 265 röster för, 108 emot och 9 nedlagda röster. Den nya regeringen valdes också. Parterna i koalitionen styrde med en två tredjedelars majoritet i Volkskammer, vilket gjorde det till en stor koalition med tillräckligt många mandat för att rösta igenom revideringar av konstitutionen.

Det nya parlamentet antog snabbt flera stora lagar, inklusive en ny lag om lokalförvaltning den 17 maj, en lag som ratificerade den monetära, ekonomiska och sociala unionen med Förbundsrepubliken Tyskland den 18 maj (som trädde i kraft den 1 juli), och grundlagsändringar den 17 juni. Den 21 juni bildade Volkskammer en särskild kommitté, ledd av Joachim Gauck, för att kontrollera upplösningen av Ministeriet för statssäkerhet (Stasi).

Den 20 september 1990 röstade Volkskammer 299–80 för att acceptera fördraget om den slutliga uppgörelsen med avseende på Tyskland, som tidigare hade godkänts i en omröstning 442–47 av den västtyska Förbundsdagen. Fördraget föreskrev att Östtyskland skulle förena sitt territorium med Förbundsrepubliken Tyskland via artikel 23 i grundlagen, vilket innebar att Östtyskland och Volkskammer skulle upphöra att existera. Kammarens sista mandatperiod varade därför bara fyra och en halv månad. Fördraget trädde i kraft den 3 oktober 1990; Samma dag blev 144 av de 400 ledamöterna i Volkskammer medlemmar i förbundsdagen (63 från CDU, 33 från SPD, 24 från PDS, 9 från BFD, 8 från DSU och 7 från Allians 90 och De gröna). 8 DSU-medlemmar gick med i CDU/CSU:s grupp i Bundestag, kort omdöpt till CDU/CSU/DSU. Mandatfördelningen mellan dessa partier fastställdes genom omräkning av resultatet av valen 1990 på en per delstatsbasis. Deras mandatperiod upphörde två månader senare med det första heltyska federala valet den 2 december 1990.

Referenser

Kategori:Val 1990 Kategori:Politik i Östtyskland