Backhumla (Bombus humilis) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).

Beskrivning Backhumlan är en medelstor, långtungad humla. Drottningar blir 16 till 18 millimeter långa, och arbetare 10 till 15 millimeter. Hanarna är i regel av samma storlek som arbetarna. Humlan är orangeröd med ett brett, mörkbrunt band rätt långt fram på bakkroppen, som i övrigt ger ett randigt intryck. Mellankroppens päls är tydligt rufsig, och dess sidor är beigeaktiga. Bakkroppens mörka band kan ofta saknas hos arbetarna. Hanen har dessutom orangebrunt huvud. Den skandinaviska formen av backhumla är ganska enhetlig, men i övriga Europa och i Centralasien kan utseendet variera kraftigt. På kontinenten är det också vanligt med melanistiska former.

Utbredning Backhumlan förekommer från England, Wales och Iberiska halvön i väster österut förbi Uralbergen till asiatiska Ryssland, Centralasien, norra Kina och den tibetanska högplatån.

I flera länder, bland annat Storbritannien har backhumlan minskat kraftigt på senare tid (2020). Även i Centralasien är den sällsynt.

IUCN listar ett intensifierat jordbruk, speciellt med ökad användning av bekämpningsmedel och kvävegödsling, som en tänkbar orsak till nedgången. Även klimatförändringar, då främst med ett ökat antal värmeböljor, stormar och perioder av torka, förmodas påverka arten ogynnsamt. Den är dock inte rödlistad, utan klassificerad som livskraftig ("LC").

Också i Sverige har arten minskat, men denna verkar numera (kring 2025) ha upphört, och i en del fall även ersatts av en viss ökning. Det svenska utbredningsområdet sträcker sig från Skåne i söder till Jämtland i nordväst, och vidare längs norrlandskusten till Ångermanland, eventuellt till Västerbotten. Den saknas dock i Härjedalen, och förekomsten på Gotland är osäker. I Sverige är arten klassificerad som livskraftig.

I Finland, där humlan främst påträffats i den sydvästra delen av landet, med spridda observationer norrut upp till Mellersta Finland, Norra Karelen och Södra Österbotten, är den rödlistad som nära hotad ("NT").

Taxonomi Följande underarter har listats av Internationella naturvårdsunionen (IUCN): Bombus humilis halsahlianus– i Sverige och Finland Bombus humilis subbaicalensis – Ryssland Bombus humilis propeaurantiacus – Italien Bombus humilis aurantiacus och Bombus humilis tristis – Grekland Bombus humilis insipidus – Turkiet, Kaukasus och Iran Bombus humilis quasimuscorum – bland annat Frankrike Bombus humilis anglicus – Storbritannien

Ekologi Backhumlan föredrar blandade landskap, skogsbryn, ängar, trädgårdar och rödklövervallar. I Centralasien är den en typisk bergsart. Humlan besöker förutom klöver gärna bland annat ängskovall, kråkvicker, oxtunga och tjärblomster. Boet byggs ovan jord, marknära bland löv, mossa och i grästuvor. Det är litet, och rymmer i regel inte mer än 40 till 50 arbetare.

Källor Brown-banded carder bee ARKive - Images of life on earth Läst 21 maj 2017

Externa länkar

Kategori:Humlor Kategori:Insekter i palearktiska regionen