Maria Rosa Coccia, född 4 januari 1759 i Rom, död där 21 november 1833, var en italiensk kompositör och cembalist. Hon debuterade tidigt och ansågs vara ett underbarn, men som kvinna begränsades hennes möjligheter att framträda.
Biografi
Bakgrund, tidig karriär Rosa Coccia studerade musik för den italienske kompositören Sante Pesci. Vid 13 års ålder komponerade hon sina första kompositioner, sex sonater för cembalo, som hon framförde vid en samling i "Oratory S. Filippo Neri", en församling grundad av Filippo Neri (1515–1595, helgonförklarad 1622).
Kvinnor var inte tillåtna att delta i dessa sammankomster, och att Rosa Coccia ändå fick framträda var troligen på grund av hennes stora begåvning och skicklighet och att hon betraktades som ett underbarn.
Senare karriär, sista år År 1775 genomgick hon proven för att få titeln Maestro di Capella, vilken var nödvändig för att få arbeta i kyrkan. På grund av sitt kön fick hon aldrig utföra tjänstens arbetsuppgifter, trots att hennes musik framfördes. Hennes examensstycke var hic vir despiciens mundum och var "allmänt hyllat".
Hennes behörighet ifrågasattes bland annat av kompositören Francesco Capalti, vilket resulterade i att en försvarsskrift författades 1780 av Michele Mallio (1756–1831). I skriften beskrivs Coccias stora och ovanliga begåvning, och hur hon obesvärat kunde transponera komplicerade kompositioner till olika tonarter. Trots stöd från flera personer, bland annat poeten och librettisten Metastasio, kastratsångaren Farinelli (Carlo Maria Michelangelo Nicola Brozzi) och kompositören och musikteoretikern Giovanni Battista Martini tycks Coccia inte ha fått möjlighet att få någon tjänst motsvarande hennes utbildning, utan fick en mer osäker försörjning som lärare och kompositör.
Maria Rosa Coccia avled i Rom i november 1833.
Postum upptäckt År 2008 återupptäcktes ett av Coccias verk som tidigare antagits vara förlorat, Vingt Menuets Pour le Clavecin à l’usage de Son Exellence M: Henriette Milano composés par Marie Rose Coccia Maitresse de Chappelle, et membre de l’Academie Philarmonique de Bologne. À Rome, Le 20 d’Avril 1783. I ett konferensbidrag från 2016 beskrivs detta återupptäckande, tillsammans med en förteckning över samtliga kända verk av Coccia, såväl existerande som förlorade.
Verk (urval)
Sex sonater för cembalo Daniello nel lago dei leoni, oratorium i två delar, Rom, Chiesa Nuova, 1772 (förlorat) L'isola disabitata (P. Metastasio), 1772 (förlorat) Hic vir despiciens mundum, fuga för fyra stämmor, rom, 1774 (examinationsstycke för Congregazione di S Cecilia och Accademia Filarmonica, Bologna) Magnificat, sopranstämma, kontraalt, orgel, 1774 Dixit Dominus, åttastämmig, orgel, 1775 Il trionfo d'Enea, tvådelad kantat, sopranstämmor, kontraalt, tenor, violin, viola, horn, trumpet, oboe, kontrabas, basso continuo, 1779 Ifigenia, kantat, två sopranstämmor, orkester, 1779, komponerad för prinsessan Maria Luisa av Bourbon-Parma Arsinoe, kantat, fyrstämmig, orkester, 1783 Confitebor, sopranstämmor, orgel ‘Qualche lagrime spargete’ from Semiramide, (förlorat) Salve Regina, tvåstämmig, orgel Veni Creator Spiritus, fyrstämmig, orgel 4 psalmer (förlorat)
Referenser
Vidare läsning
Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1759 Kategori:Avlidna 1833 Kategori:italienska kompositörer Kategori:italienska musiker under 1700-talet Kategori:Kompositörer under 1700-talet Kategori:Italienska harpister