alt=Svenska missionsförbundets stationer, Kongo, 1930|miniatyr|Svenska missionsförbundets stationer i Nedre Kongo, Belgiska Kongo och Franska Kongo. Musana ligger öster om Sundi-Lutete och söder om Madzia.|402x402px Musana missionsstation (även stavat Mousana) var en av Svenska Missionsförbundets (SMF) Kongomissions missionsstationer i dåvarande Franska Kongo (Moyen-Congo), i dag Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville).Riksarkivet, ”Musana missionsstation – historik”, NAD-post. Hämtad 6 september 2025. Stationen anlades 1910 av missionärerna Carl Wilhelm Grahn (C. W. Grahn, 1878-1932), hans fru Lisa (Elisabeth) Grahn och Henning Lindgren (1880-1953) och blev formellt godkänd av kolonialmyndigheterna först 1919.

Plats Musana låg i Boko–Mindouli-området i nuvarande Pool-departementet.Pool-departementet, Republiken Kongo. Officiella administrativa indelningar. Hämtad 6 september 2025. Enligt Mananga hette platsen "Magembo". Namnet Musana sägs komma från en mindre flod med namnet "Sana". Stationsområdet omfattade 26 hektar i en av de tätast befolkade landsbygdsdelarna i Franska Kongo.

Historia Vid anläggandet av stationen kom missionärerna med bärare och arbetare från Belgiska Kongo. I närheten fanns en by med hövding Samba Ndongo som var den som ägde platsen och från vilken missionärerna köpte platsen. Några enklare hus uppfördes. Efter anläggningen 1910 följde flera inspektioner. Paret Grahn åkte tillbaks till Sverige 1911 och ersattes av Per August och Anette Westlind. Ett stort boningshus byggdes liksom skolor och köksbyggnader. Trots beröm för väl uppförda byggnader och odlingar dröjde det officiella godkännandet till 1919. SMF:s eget kartmaterial från 1930 visar Musana som en av stationerna på missionsfältet i Kongo.Wikimedia Commons, ”Svenska missionsförbundets missionsfält i Kongo, 1930” (karta). Hämtad 6 september 2025. Vid denna tid fanns även en kyrka. Fotografier ur SMF:s arkiv visar att stationen fortfarande var i gång på 1940-talet med svenska missionärer närvarande.

Verksamheter

På Musana drevs folkskolor och högre skolstadier samt den så kallade La Sœur-institutionen med hushållsskola. En av de första eleverna var David Mananga som berättar om missionsstationens första tid i Vildmarkens vår. Han blev senare även lärare i Musana. En annan lärare var Matounta.

Det fanns dispensär med vårdplatser och mödravård (maternité). Stationens näringsverksamheter omfattade bland annat oljeslageri, tvåltillverkning, tegelbruk och stor fruktodling; man hade planterat över 8 000 oljepalmer och cirka 400 fruktträd samt odlingar av jordnötter, kassava och majs. Utbildning för evangelister, lärare och pastorer bedrevs periodvis i Musana; delar av seminarieverksamheten flyttades senare till Madzia (1928–1931) och Ngouedi (kring 1931/32). Till skillnad från flera andra stationer hade Musana inget elevinternat för folkskolan, men internat ordnades vid dopkandidatkurser och kortkurser för kvinnor, där de boende även deltog i underhåll av stationsområdet.

År 1918 rapporterade P. A. Westlind om verksamheten och skrev då att församlingen bestod av 408 medlemmar. Till stationen hörde 50 utstationer och här arbetade 45 lärare som undervisade 1500 barn.

Byggnader och planer Bevarade ritningar och situationsplaner visar bland annat en situationsplan från 1918 (”Boko-Mindouli”) samt senare byggnadsritningar, såsom en kyrka (1952) och en skola (1958).Riksarkivet, ”Musana – ritningar och planer (1918–1958)”. Hämtad 6 september 2025.

Samhällelig kontext och händelser Stationens arbete motarbetades tidvis av katolska aktörer som åtnjöt statligt stöd, och församlingen påverkades av den samtida profetrörelsen Ngounza.Equmeniakyrkan, ”Julen 1923 i Musana”, ur missionärsdagbok. Hämtad 6 september 2025. Kolonialmakten betraktade Ngounzarörelsen som politisk och förföljde medlemmar vilket även ledde till att församlingen och lärarna vid Musana förföljdes och fängslades. Det blev svårt att rekrytera nya lärare. Kolonialmakten tillät endast verksamhet där missionärer närvarade.

Befolkning och språk I stationens omgivningar bodde grupper som räknas som grenar av kongofolket (bakongo), t.ex. lari (även baladi eller balari). Några av de omgivande byarna som nämns är Ntombo (även Ntumbo) och Kiasi. I arkivmaterialet nämns svenska, franska och lokalspråk (bl.a. kikongo) i verksamheten.

Referenser

Noter

Kategori:Missionsstationer Kategori:Kongo-Brazzaville Kategori:Kristendom i Afrika Kategori:Svenska Missionskyrkan