Cambridgeapostlarna (engelska: Cambridge Apostles, även känt som Conversazione Society) är ett intellektuellt sällskap vid University of Cambridge som grundades 1820 av George Tomlinson, en Cambridgestudent som blev den första biskopen av Gibraltar.

Historia miniatyr|King's College, varifrån flertalet av Cambridgeapostlarna hämtades och där sällskapets efterlämnade papper finns arkiverade. Studenten George Tomlinson grundade vad han kallade "Conversazione Society" vid universitetet i Cambridge den 1 april 1820. Detta intellektuella sällskap kom snart att kallas Cambridgeapostlarna på grund av sina tolv ursprungliga medlemmar. Dessa grundande medlemmar var som det verkar Tory, evangeliska anglikanska studenter från St John's College, Cambridge. Nya medlemmar inbjöds och valdes in av de befintliga medlemmarna. Medlemskap och verksamhet i sällskapet är hemligt, men sällskapet har träffats regelbundet i minst 150 år.

Apostlarna bildades i huvudsak som en diskussionsgrupp för att utforska och debattera, i en liten grupp, frågor om bland annat filosofi, politik, etik, styrning och religion. Möten hölls en gång i veckan, traditionellt på lördagskvällar, under vilka en medlem skulle hålla ett förberett tal om ett ämne (eller en fråga för debatt) som sedan lades fram för diskussion. Det fanns inga restriktioner för föreläsningens ämne – varken moraliska, juridiska eller ideologiska gränser fick hindra föreläsningens frihet. Medlemmarna ägnade sig också åt poesi och danslektioner. I början av 1900-talet betraktades Cambridgeapostlarna av somliga "som en fristad för öppen, fullblodig – nästan aggressiv – homosexualitet". Efter att ha läst sin sons brev kallade en apostels mor gruppen för "en grogrund för laster".

Apostlarna tog för första gången emot kvinnor på 1970-talet. Den första kvinnan (en amerikansk doktorand i socialantropologi) blev medlem 1985, 165 år efter att Cambridgeapostlarna grundades. Från och med 2023 har sällskapets årliga middag blivit "en något oregelbunden händelse". Dess sista kända medlemmar tog examen från Cambridge på 1970-talet, vilket fick en skribent att ifrågasätta om Apostlarna fortfarande är aktiva. Apostlarnas papper, till och med 1930, finns i arkivet vid King's College, Cambridge.

Traditioner Medlemmarna träffades varje vecka för att äta "whales" (ansjovis eller sardiner på rostat bröd) och diskutera en uppsats som skrivits av en medlem. Brookfield, Frances Mary. The Cambridge "Apostles", C. Scribner's Sons, 1907 Debatten vid varje möte kallades för diskussionen om "the Hearth Rug" eftersom talaren stod tillsammans med moderatorn på en matta när han talade.

Apostlarna förde protokoll från möten och en läderdagbok över sitt medlemskap i Fotoboken, som sträcker sig tillbaka till dess grundande. Dessa innehåller bland annat handskrivna anteckningar om de ämnen som varje medlem har talat om. Den ingick i den så kallade Arken, en kista av cederträ som innehöll en samling papper om de ämnen som diskuterades och resultatet av omröstningar om de förslag som nominerats till debatt. Det var en hederssak att den fråga som man röstade om endast skulle ha ett tangerande samband med den fråga som debatterades.

Aktiva medlemmar kallades "Apostlar"; De kallade varandra "bröder". Efter att ha dragit sig tillbaka från sällskapet sades det att apostlarna "fick vingar" och blev änglar. Studenter ansökte om att bli änglar efter att ha tagit examen eller tilldelats ett "fellowship" (blivit lärare). Med några års mellanrum blev alla änglarna, under stort hemlighetsmakeri, inbjudna till en apostlamiddag på ett college i Cambridge. Det brukade finnas en årlig middag, som vanligtvis hölls i London.

Medlemskap Det finns bara tolv medlemmar vid varje given tidpunkt, och medlemskapet är hemligt.

Medlemskapet har till stor del bestått av studenter, men det har funnits doktorander och medlemmar som redan innehaft universitets- och högskoletjänster. Sällskapet hämtade traditionellt de flesta av sina medlemmar från Christ's, St John's, Jesus, Trinity and King's Colleges, även om majoriteten av dess medlemmar under 1900-talet kom från King's och Trinity. Kvinnor valdes först in på 1970-talet, även om frågan "Ska vi vilja välja kvinnor" ställdes (och splittringen om den tydligen vann) vid ett mycket tidigare möte.

Studenter som övervägdes för medlemskap kallades "embryon" och bjöds in till embryofester, där medlemmarna bedömde om studenten skulle bjudas in att gå med. Embryona deltog i dessa fester utan att veta att de övervägdes för medlemskap. Att bli apostel innebar att avlägga en ed om tystnadsplikt och lyssna till uppläsningen av en förbannelse, ursprungligen skriven av aposteln Fenton John Anthony Hort i samband med att Henry John Roby avgick från Apostlarna efter att han gått med 1855.

Kritiker menar att Apostlarnas hemliga natur, tillsammans med det lilla antalet kvinnliga medlemmar och den betydande andelen änglar som fick stipendier vid Cambridge, liksom positioner inom media, regering och kyrka, skulle underminera universitetets meritokratiska ideal. Tidigare medlemmar talade om ett livslångt band som band dem samman. Filosofen Henry Sidgwick skrev i sina memoarer om Apostlarna: "Banden av tillgivenhet till detta samhälle är det starkaste gemensamma band som jag har känt i mitt liv."

Spionringen i Cambridge Cambridgeapostlarna blev kända 1973 genom spionringen i Cambridge. År 1979 framträdde premiärminister Margaret Thatcher inför brittiska underhuset och tillkännagav offentligt för parlamentsledamöterna en av de största spionskandalerna i brittisk historia. Minst fyra män som hade tillgång till de högsta nivåerna i den brittiska regeringen (varav två var före detta apostlar) dömdes för att ha vidarebefordrat information till KGB. De fyra hemliga agenterna var: miniatyr|Guy Burgess och Donald Maclean Guy Burgess, MI6-officer och sekreterare till biträdande utrikesministern Nikolai Endres: Cambridge Apostles. In: glbtq Project. Abgerufen am 20. Juli 2022. Anthony Blunt, MI5-officer, chef för Courtauld Institute of Art och konstrådgivare till den brittiska drottningen Donald MacLean, högre tjänsteman vid utrikesdepartementet Kim Philby, MI6-officer och journalist Även om bara fyra män nämndes fanns det rykten om en femte man, som påstods vara en högt uppsatt officer inom den brittiska underrättelsetjänsten, som aldrig hittades. Många av dessa rykten pekade på Victor Rothschild (1910–1990), en annan apostel, som tillhandahöll lokaler i London för spionernas möten. Det fanns dock inget som tydde på att han kände till spioneriverksamheten. Den amerikanske författaren Michael Straight (1916–2004), tidigare redaktör för tidskriften The New Republic, misstänktes också tillfälligt i sammanhanget.

Bland de spioner som nämndes fanns två homosexuella, Guy Burgess och Anthony Blunt, som båda var medlemmar av Cambridgeapostlarna. Fred Sommer: Anthony Blunt and Guy Burgess, Gay Spies. In: Journal of Homosexuality 29, 1995, S. 273–294. På den tiden sades det att det hemliga sällskapet präglades av homosexualitet och marxism. Kommunisten Anthony Blunt var den förste som rekryterades av KGB 1933 när han befann sig i Sovjetunionen. Tillbaka i Storbritannien rekryterade han snabbt andra studenter i Cambridge på uppdrag av KGB, däribland Michael Straight. Enligt författaren Russel Aiuto var det dock inte Blunt som rekryterade Burgess, Philby och MacLean.

Kända medlemmar

Alfred Tennyson anslöt sig till Apostlarna 1829, troligen på inbjudan av sin vän Arthur Hallam. Bertrand Russell och George Edward Moore anslöt sig som studenter, liksom John Maynard Keynes, som bjöd in Ludwig Wittgenstein att delta. Russell hade varit orolig för att Wittgenstein inte skulle uppskatta gruppens oseriösa och humoristiska stil. Wittgenstein blev antagen 1912 men lämnade nästan omedelbart eftersom han inte kunde tolerera nivån på diskussionerna. Han hade också svårt att tåla diskussionerna i Moral Sciences Club. Han återinträdde i sällskapet på 1920-talet när han återvände till Cambridge.

De sovjetiska spionerna Anthony Blunt, Guy Burgess och John Cairncross, tre av Cambridge Four, och Michael Straight var alla medlemmar av Apostlarna i början av 1930-talet.

Bloomsburygruppen Under åren som ledde fram till första världskriget blev Apostlarna framträdande utanför Cambridge tack vare framväxten av den intellektuella kretsen i Bloomsburygruppen. John Maynard Keynes, Lytton Strachey och hans bror James Strachey, George Edward Moore, Desmond MacCarthy, Leonard Woolf och Rupert Brooke, tidigare apostlar, var bland grundarna av Bloomsbury.

I Bloomsburys omedelbara omgivning fanns andra apostlar, till exempel författaren E.M. Forster, målaren Roger Fry (älskare till Vanessa Bell), poeten Julian Bell (son till Vanessa Bell, brorson till Leonard Woolf och älskare till Anthony Blunt), litteraturkritikern Francis Birrell eller musikern Saxon Sydney-Turner.

Men framför allt fanns det inom filosofin och den politiska ekonomin ett varaktigt ömsesidigt inflytande mellan fem av de mest berömda apostlarna: ekonomen John Maynard Keynes å ena sidan och de fyra stora engelska analytiska tänkarna under 1900-talet, Ludwig Wittgenstein, Alfred North Whitehead, G. E. Moore och Bertrand Russell å den andra. Även här verkar sidobanden med Bloomsburygruppen ha varit mycket nära.

Se även Cambridge Four

Referenser

Tryckta källor

Vidare läsning Peter Allen: The Cambridge Apostles. The Early Years. Cambridge University Press, Cambridge 1978, . Richard Deacon: The Cambridge Apostles. A History of Cambridge University's Elite Intellectual Secret Society. Farrar, Straus and Giroux 1986, . Paul Levy: Moore: G. E. Moore and the Cambridge Apostles. 1980, . W. C. Lubenow: The Cambridge Apostles, 1820-1914. Liberalism, Imagination, and Friendship in British Intellectual and Political Life. Cambridge University Press 1998, . George Spater, Ian Parsons: Porträt einer ungewöhnlichen Ehe. Virginia & Leonard Woolf. Aus dem Englischen übersetzt von Barbara Scriba-Sethe. Mit einem Vorwort von Quentin Bell. Fischer Taschenbuch Verlag, Frankfurt am Main 1980, , S. 41–61.

Externa länkar Nikolai Endres: Cambridge Apostles. In: glbtq Project. Abgerufen am 20. Juli 2022. A Cambridge secret revealed: the Apostles. in: King’s College, Cambridge, Januar 2011

Kategori:Universitetet i Cambridge Kategori:Föreningar i Storbritannien Kategori:Litterära sällskap Kategori:Organisationer bildade 1820 Kategori:Föreningar vid Cambridges universitet