Myxobolus cerebralis är ett mikroskopiskt parasitiskt nässeldjur som lever i sötvatten med en ringmask och laxfiskar som värddjur. Hos flera arter orsakar den sjukdomen whirling disease. M. cerebralis är den mest studerade av de över 1 300 arter myxozoer som parasiterar på fisk, på grund av hotet den utgör mot kommersiellt viktiga fiskbestånd.

Klassificering M. cerebralis beskrevs första gången år 1903 av den tyske zoologen Bruno Hofer i artikeln Über die Drehkrankheit der Regenbogenforelle (övers. Om vridsjukdomen hos regnbågsforell).

Ursprungligen klassificerad som ett urdjur, har kartläggning av sporer och livscykelanalys visat att M. cerebralis liksom en stor mängd andra myxozoer är ett nässeldjur.

Livscykel Parasiten uppvisar en komplex livscykel, med två värddjur – bottenslamrörsmask (Tubifex tubifex) och en laxfisk. Parasiten sprids från mask till fisk och sedan tillbaka till mask; den kan alltså inte infektera direkt mellan två fiskar.

M. cerebralis förökar sig i skilda stadier på olika vis, inklusive genom mitos och två typer av sporer. Man trodde innan maskens roll i livscykeln upptäcktes under 1980-talet att de olika stadierna var skilda arter. I laxens broskvävnad bildas cirka 10 mikrometer stora flercelliga sporer. Dessa sprids efter fiskens död (genom exempelvis avföring från fåglar eller förruttnelse) till bottensedimentet. Där använder de sina nässelceller för att tränga in i bottenslamrörsmasken, i vars tarmsystem parasiten genomgår flera livsstadier. Från masken släpps en triactinomyxon spor omkring 150 mikrometer stor, med tre "svansar" ca 200 mikrometer långa. Dessa kan i sin tur kan infektera fisk. Infektionen sker genom att huden punkteras med en nässelcell, varefter M. cerebralis tränger in i fiskens vävnad. Från infektionspunkten förökar sig och utvecklas parasiten i värdfisken medelst enkel celldelning till en encellig organism, tills den når broskvävnaden. Här utvecklas nya triactinomyxona sporer som sprids när fisken dör. Denna komplexa cykel är endast delvis kartlagd.

Utbredning Ursprungligen från Europa, är M. cerebralis en etablerad parasit på vilda bestånd av bland annat tysk bäcköring. Till skillnad mot den från Amerika introducerade regnbågen och bäckrödingen, uppvisar bäcköringen knappt några symptom på infektion och har obetydlig dödlighet.

I norska fiskebestånd upptäcktes parasiten första gången nära Oslo år 1970, hos regnbåge odlad i jorddamm. Inpå 1980-talet påträffades den upprepade gånger i sådana odlingar. Sjukdomsutbrott förblev dock antingen begränsade eller underrapporterade, då endast tre fall registrerades hos norska Veterinærinstituttet mellan 1998 och 2024. Det året påträffades parasiten i revbenen på atlantlax, vilket på grund av det stora kommersiella värdet i norsk laxodling ledde till närmare undersökningar. Myndigheterna uppskattar att M. cerebralis är etablerad i Norge bland vild lax och öring. Eventuellt har förekomsten bidragit till problem med att etablera regnbågsodlingar, men denna atlantiska laxen fanns vara motståndskraftiga mot sjukdomen. Rekommendationerna blev därför att bevaka utvecklingen, samt motverka spridning via oförsiktig flytt av bottenmassa (och därmed värdmasken) och fiskeriutrustning kontaminerad med sporer.

Via utplantering av europeiska fiskarter och förorenat vatten, har parasiten spridits till andra kontinenter. Då inhemska fiskarter inte utvecklat motståndskraft mot parasiten, kan effekterna bli förödande. I USA har M. cerebralis funnits sedan 1950-talet. Den kopplades under 1990-talet till stor dödlighet bland inhemska sötvattenlevande lax- och forellerarter.

1972 fastslogs för första gången parasiten i en fiskodling på Nya Zeeland.

2016 påträffades parasiten i Kanada. Den var 2025 etablerad i provinserna Alberta och British Columbia.

Då M. cerebralis inte förekommit i Australien, men bottenslamrörmasken är utbredd, ingår uppsikt över eventuella sjukdomsutbrott specifikt i myndigheternas policy sedan 2002. Karantänsregler som begränsar import av på levande fisk och råa fiskprodukter förekommer också. År 2000 nåddes hos WTO en överenskommelse mellan Kanada och Australien i en tvist som gick tillbaka till ett sedan 1970-talet etablerat importförbud av levande, frusen och kyld lax, baserad på fruktan för spridning av sjukdomar och parasiter.

Patologi Parasiten upptäcktes i Tyskland men har spridit sig till flera kontinenter och kan orsaka stor skada på laxodlingar och vilda bestånd. Sjukdomens namn på flera språk kommer av det typiska beteendet som uppstår hos sjuka fiskar; ett klumpigt korskruvsliknande simsätt. Härifrån kommer det engelska whirling disease (virvelsjukdom), tyska drehkrankheit (vridsjukdom) och norska dreiesyka (vridsjukdom). Ursprungligen tolkades beteendet som orsakat av en hjärnskada, vilket gav upphov till parasitens vetenskapliga namn "cerebralis". Senare forskning har dock fastställt att rörelsemönstret beror på att parasiten orsakar missbildningar i den unga fiskens brosk, innan brosket stelnat till skelettetvävnad. Tillsammans med sekundära skador på ryggraden, gör det att fisken inte kan simma normalt. Skadorna uppträder särskilt i skallen, ryggraden och fenorna. Tecken på sjukdom är svartnade och/eller missbildade fenor och en missbildad skallstruktur, men parasiten kan endast fastställas med laboratorieanalys.

mini|Angripen bäckröding med förvriden bakkropp. mini|Mikroskopfoto av sjukliga förändringar i broskceller hos en laxfisk infekterad med M. cerebralis.

Parasiten är ofarlig för människor och djur som inte hör till de utsatta fiskarterna. På grund av sin mikroskopiska storlek och komplexa livscykel, är den i stort sett omöjligt att utrota ur infekterade fiskbestånd. Dödligheten bland unga fiska hos känsliga arter kan uppgå till 90% av beståndet.

Referenser

Kategori:Myxozoer Kategori:Fisksjukdomar