Daniel Backman, född 8 april 1769 på Åland, död 27 januari 1834 i Tuna församling, Västernorrlands län, var en svensk präst.
Biografi Daniel Backman föddes 1769 på Åland. Han var son till kungliga hovpredikanten och kyrkoherden Daniel Backman i Finströms församling och Fredrika Lovisa Liedberg. Modern avled redan när Backman var fem år, den 10 mars 1774, och fadern gifte 1775 om sig med Christina Lovisa Brummer, som var dotter till löjtnanten C.M. Brummer på Strömsviks säteri på Åland.
Backman började sina studier i hemmet och blev 1785 student vid Åbo akademi. Efter att ha delat sin tid mellan konditioner och egna studier promoverades han 22 juni 1792 till filosofie magister. Backman prästvigdes 1794 och blev huspredikant hos överste Magnus Brunow. Han flyttade 1795 till Stockholm och blev informator för landshövdingen friherre Robert Wilhelm De Geers barn. Backman förordnades 1797 att förestå Sunds församlings lediga pastorat på Åland och avlade 1799 pastoralexamen. Han utnämndes 1799 till extraordinarie bataljonspredikant vid arméns flotta på Sveaborg och blev 1800 ordinarie bataljonspredikant, samt 1801 regementspastor. Då kriget med Ryssland bröt ut 1808 och Sveaborg föll, förklarades han 5 maj 1808 som fånge i egenskap av konstituerad fältprost. Efter många misslyckade försök lyckades han fly till Sverige och inför tronen framställa sina missöden.
Backman utnämndes kungliga hovpredikant och i november kyrkoherde i Brunflo församling, tillträdde 1 maj 1809. Han var känd och uppskattad inom Härnösands stift för sina redbara egenskaper och förtjänster. Han utnämndes 1811 till prost honoris causa och blev inspektor för Frösö skola. Han var riksdagsman vid riksdagen 1812, riksdagen 1815 och riksdagen 1817. Vid prästmötet 1812 var han predikant och blev 1812 ledamot av Evangeliska sällskapet. Han blev 1815 medlem i Pro Fide et Christianismo och var åren 1816–1819 kontraktsprost i Södra Jämtlands kontrakt. Backman blev 11 maj 1818 teologie doktor i anledning av Karl XIV Johans kröning. Efter prosten Eric Johan Dillners död sökte han och fick kyrkoherdetjänsten i Tuna församling, där han tillträdde 1 maj 1819. På grund av sjukdom var han inte riksdagsman vid riksdagen 1823, men dock vid riksdagen 1828–1830. Han utnämndes 1830 till ledamot av Nordstjärneorden. Backman avled 1834 efter svåra plågor.
Familj Backman gifte sig 1802 med Anna Röö (född 1784), dotter till en repslagare i Helsingfors. De fick tillsammans barnen Beata Johanna Backman (1803–1840), Carolina Sofia Backman (född 1804) som var gift med kollegan L.F. Weinberg i Östersund, tullfiskalen Carl Sigurd Backman (1806–1854) i Haparanda, Anna Rosina Backman (1810–1813), Daniel Adolf Backman (1811–1814) och Rolf Oscar Backman (1813–1821).
Bibliografi Lamicum carincn Abu-Ismaelis Tograi, latine explicatum, p. 1, præs. G. Gadolin, Åbo 1790. Stricturæ quædam criticæ in historiam Alandiae maris Baltici insula, præs. J. Bilmark, Åbo. 1792. Predikningar på vår frelsares födelses- och dödsdagar, jemte ett tal till nattvards-ungdomen hållne uti Sveaborgs garnizons-kvrka, Åbo 1807. Predikan, hållen å första prästmötesdagen i Hernösand den 3 februarii 1812, Härnösand 1812.
Referenser
Noter
Kategori:Svenska präster under 1700-talet Kategori:Svenska präster under 1800-talet Kategori:Åländska präster Kategori:Svenska hovpredikanter Kategori:Prästeståndets riksdagsledamöter Kategori:Kontraktsprostar i Härnösands stift Kategori:Födda 1769 Kategori:Avlidna 1834 Kategori:Män