Ioan Caragea, född 1754, död 1844, var en fanariotisk-grekisk ämbetsman. Han var regerande furste av Valakiet mellan augusti 1812 och september 1818, på utnämning av Osmanska riket.

Han blev Valakiets regent efter att den ryska ockupationen (1806-1812) upphört, och lät bestraffa alla som anklagades för samarbete med Ryssland. Han blev impopulär under sin regeringstid i Valakiet på grund av sitt slöseri och sin ekonomiska politik. Hans politik orsakade kriminalitet som han bekämpade med en mängd avrättningar. Samtidigt försökte han göra sig populär bland allmänheten genom att gynna nationalistiska stämningar och kultur: bland annat återupplivande han akademien, gynnade det rumänska språket och stödde sin dotters verksamhet då hon introducerade västerländskt mode och teaterkonst. Han försökte också utöva en upplyst despoti. Då han insåg att han blivit ogillad av Osmanska riket, avgick han och flydde snabbt landet till Schweiz och sedan Italien. Han visade sitt stöd för det grekiska frihetskriget och var under 1822 nominellt överhuvud för den grekiska upprorsregeringen på Peloponnesos.

Källor

Kategori:Födda 1754 Kategori:Avlidna 1844 Kategori:Män Kategori:Valakiets regenter Kategori:Personer i Rumänien under 1800-talet Kategori:Personer i Grekland under 1800-talet Kategori:Personer i grekiska frihetskriget