Brasenose College Chapel är en kyrkobyggnad vid Brasenose College vid Oxfords universitet. Den är tillägnad helgonen St Hugh och St Chad, och byggdes under 1600-talet under Brasenoses andra våg av byggande som startade under Samuel Radcliffes rektorskap. Den tros ha ersatt ett tidigare kapell där the Senior Common Room nu ligger, och innehåller silverföremål från omkring grundläggningen. Kapellet är i en blandning av arkitektoniska stilar – gotik, nyklassicism och barock – och har därför inte visat sig vara okontroversiellt. Den nuvarande kaplanen är pastor David Sheen.
Radcliffe misslyckades med att påbörja arbetet under sin livstid, och hans testamente avsatte pengar och instruktioner för byggandet av det nya kapellet på södra sidan av colleget. För detta ändamål hämtades material från skolans fastigheter – särskilt från St Mary's College, som tillhandahöll hammarbalkstaket och andra material för projektet. Kapellet och biblioteket kostade tillsammans 4 000 pund under en tid då collegeinkomsten var 600 pund om året. Tvister om testamentet och andra problem gjorde att arbetet med bygget inte påbörjades förrän 1656 (åtta år efter Radcliffes död), och sköttes av collegets skattmästare. En "tillsyningsman" vid namn John Jackson tog kontroll över projektet och tros vara kapellets huvuddesigner. Kapellet invigdes 1666 och måste då ha varit nästan färdigt.
Olika ändringar gjordes i kapellet efter färdigställandet. Även om reparationer påbörjades under tiden, renoverades kapellets interiör (efter att ha förfallit och varit i dåligt skick) 1819 och exteriören började 1841. Åren 1892–1893 köptes och inreddes en ny orgel, bekostad av dåvarande rektorn Charles Buller Heberden. Den nuvarande orgeln installerades 1973 och byggdes om 2002–2003.
Tidig historia
De ursprungliga byggnaderna tog lite tid att färdigställa. Endast den ursprungliga porten var överdådig från början. Byggnaderna var endast av blygsam prakt: stora salen stod inte färdig förrän i slutet av 1600-talet; rummen var ekonomiskt inredda utan träpaneler. Den huvudsakliga innergården består endast av en våning och vindsrum.Buchan (1898). p. 14.Crook (2008) p. 18–19. Även om man misstänker att det funnits ett tidigare kapell var området ovanför Staircase I – nu Senior Common Room – i bruk 1521. Det verkar som om de kyrkliga inventarier som utlovats av Smyth aldrig anlände, och har antagits ha tagits av skolans första inspektör, kardinal Wolsey. Även om kapellet (eller kanske oratoriet) var enkelt, överlevde två kalkar och två patener från de ursprungliga tre och har identifierats som äldre än de från Corpus Christi eller Trinity, daterade till slutet av 1400-talet.
Colleget navigerade framgångsrikt genom reformationsperioden, trots att skolan behöll starka katolska tendenser, och stödet för Henrik VIII:s och Edvard VIII:s reformer var minimalt. Kapellets dekanus Thomas Hawarden var motståndare till reformerna och kallades en gång till kungens riksråd för att stå till svars för sina handlingar. Till slut genomfördes dock de fortsatta reformerna. I synnerhet, trots ett undantag för universitetet från Act of Uniformity 1549 för andra tjänster än mässa, begränsade genomdrivandet av Den allmänna bönboken kraftigt skolans förmåga att behålla de gamla katolska gudstjänsterna samtidigt som man utåt sett antog de nya reformerna. Den försiktiga, och i allmänhet långsamma, vägen som trampats avslöjades under drottning Maria I, när fem medlemmar lämnade colleget på grund av dess misslyckanden att snabbt återinföra den fullständiga katolska mässan.Crook (2008) pp. 27–29. Under Thomas Blanchard och Richard Harris accepterade skolan slutligen de religiösa reformerna, och under senare delen av 1500-talet var skolan ansvarig för att hysa flera viktiga personer inom protestantismen: kyrkohistorikern John Foxe, Christopher Goodman, Peter Martyrens skyddsling, Nicholas Grimald och Alexander Nowell.Crook (2008) pp. 30–31. Trots att skolan producerade flera anglikanska och evangeliska sympatisörer, erhöll den många katolska sympatisörer. Sex Brasenose-medlemmar avrättades för sin lojalitet mot påven: John Shert, Thomas Cottam och Laurence Johnson i Tyburn 1582, och Robert Anderson, Francis Ingleby och George Nichols därefter, bara färre till antalet än St John's.Crook (2008) pp. 32–35.
Bredvid stora salen västerut och på första våningen låg det ursprungliga kapellet, nu Senior Common Room, som man kom in från trappa I genom ett förkapell, eller "Yttre kapellet" som det kallas i listan över rumshyror. Den hade spröjsade fönster både på norra och södra sidan, vars märken fortfarande kan ses. De mot innergården har ersatts av skjutfönster, de mot söder är nu igensatta.Allfrey (1909). p. 8.Allfrey (1909). p. 11.
Konstruktion
Under 1600-talet skedde en andra våg av byggande i Brasenose, som påbörjades under Samuel Radcliffes styre. Under hans ledning byggdes på 1630-talet en vindsvåning till Old Quad, och ett nytt kapell och bibliotek uppfördes mellan 1656 och 1666.Crook (2008). p. 45.Buchan (1898). p. 81. Arbetet uppgick till omkring 4 000 pund, vilket till slut uppnåddes trots Brasenoses tidigare ekonomiska problem. Som jämförelse kan nämnas att år 1680 var collegeinkomsten 600 pund per år.Crook (2008). p. 81.
Bakgrund Efter att ha misslyckats med att uppnå alla sina mål under sin livstid, instruerar Radcliffe i sitt testamente, som lästes upp den 24 april 1648, sina testamentsexekutorer:Allfrey (1909). p. 15.
att sälja Piddington inom 1 år, ge ett års vinst till de fattiga i Rochdale. Detta skulle inbringa 1,500 £, varav 1,000 £ till kapellet och materialet till Coll. hyreshuset vid Starre, för att göra södra sidan av innergården, 600 £ för en byggnad på pelare mellan Mr Sixsmiths kammare och Edmunds lilla sal; Detta kommer att ge täckmantel av den stora bristen på Brasenose.
"The Coll. tenement by the Starre" syftar på St. Mary's College, beläget väster om Cornmarket Street, på vars plats Frewin Hall nu ligger; "the Starre" är nu platsen för Clarendon Shopping Centre (en gång Clarendon Hotel).
Skolan satte därför igång med att genomföra rektorns önskemål. Försäljningen av Piddington inbringade 1 850 £, två andra legat på 66 £ 13 shilling 4 pence respektive 15 £ inkom, och en teckningslista visar att pengar fortsatte att ges från tid till annan fram till november 1671, då den totala tecknade summan uppgick till 4 775 £ 4 shilling 4 pence. Förutom dessa arv och prenumerationer i kontanter hade skolan en mycket värdefull tillgång i form av de gamla byggnaderna vid St Mary's College, vilket hjälpte till att hålla kostnaderna nere. Denna egendom förvärvades 1580 och hyrdes ut 1584 med förbehållet att alla byggnader utan tak kunde rivas när så krävdes. År 1628 betraktade två murare och två snickare de byggnader och andra tillbehör som hade uppförts sedan de kom i collegets händer och värderade dem till 1 480 pund. Huruvida skolan hade några planer på det slutliga ödet för kapellet som tillhörde St Mary's College före 1649 är oklart, men vid den här tiden var dess förstörelse definitivt planerad, för platsen hyrdes ut till en John Kinge från Inner Temple, som förbehöll sig rätten att "gå in med arbetare och arbetare, vagnar och hästar, att riva det gamla kapellet och att bära bort materialet för att bygga det nya kapellet i enlighet med Samuel Radcliffes sista vilja och testamente". Även om en plats för de nya byggnaderna inte hade föreskrivits i testamentet, skulle det inte ha varit några svårigheter att hitta en sådan.Allfrey (1909). pp. 15–16. Colleget hade hyrt sedan 1530 och nu äntligen förvärvat både Little St Edmund Hall och den stora bit trädgård som skilde den från William Smyths byggnader, en tomt som var väl lämpad för bildandet av en liten innergård, med en "täckt gång" på ena sidan. Kapellet skulle mycket väl kunna ersätta själva St Edmund Hall, för att sedan rivas och förbindas med resten av colleget genom klostret eller den täckta gången, som rektorn fäste så stor vikt vid.Allfrey (1909). p. 16.
Då både pengar och jord var införskaffade, syntes det inte finnas något skäl till varför arbetet inte skulle börja genast. På grund av olika förseningar, förorsakade av tvister om testamentet, försäljningen av Piddington, överlåtelsen av tomten och av olika andra skäl, skedde emellertid inte en verklig start förrän 1656, så att åtta år förflöt efter huvudmannens död innan alla förberedelser var slutgiltigt avgjorda och verksamheten kunde börja. Pausen användes för att samla in timmer och annat material. När kapellet väl hade börjat, gick det stadigt framåt utan avbrott tills kapellet nästan var färdigt. Förberedelserna började strax efter rektor Radcliffes död 1651, när man började välja ut och fälla timmer i Mynchery Wood, som tillhörde colleget. Skattmästaren sörjde själv för detta och antecknade sina utgifter: "med tanke på den dag då jag gick för att titta på [tymbern] till [de] 2 skogsmännen för deras vård 4 shilling och till [de] 6 arbetarna för att dricka 3 shilling." Ytterligare föremål ges för avverkning och kärrskörning samt för sågning vid skolan. Den 9 juli 1651 drogs det sista lasset timmer in, och alla åkare fick en "dinar och dryck som förde hem det sista virket från skogen till colleget". Arbetarnas ersättning är inte glömd: "till den stackars mannen [som] fick sitt ben brutet när han plockade ner ett träd 5 shilling". Utöver allt detta betalades 84 pund till Sir George Stonehouse för timmer som köpts direkt av honom.Allfrey (1909). pp. 16–17.
Arbetet påbörjas Det var inte förrän 1656 som man påbörjade en riktig start på kapellet, då bygget kom igång på allvar. Den historiska dokumentationen av bygget och de olika problem som uppstod finns nedtecknade i en bok med titeln "The Book of Accounts for the New Buildings, in Brasenose College, in Oxford, started Anno Dm 1656". Den upptäcktes under den viktorianska eran bland skolans dokument och var ursprungligen ett verk av den dåvarande skattmästaren mr. Houghton, som verkar ha haft hela ledningen av den affärsmässiga sidan av företaget i sina händer. Hans befogenheter erkändes formellt av colleget den 4 november 1657, då det beslutades att Houghton skulle ha ensam ansvar för att "färdigställa det nya kapellet och bygga ett nytt bibliotek i en korsgång med strävpelare. till er modell och att mottaga de penningsummor, som för detta ändamål skola utgivas ur den gemensamma kistan, för vilken han en gång i månaden skall avlägga redovisning till Sällskapet."Allfrey (1909). p. 17.
Det fanns ingen entreprenör. Skattmästaren lade ut de pengar som sålunda anförtrotts honom till inköp av material, betalning av löner och så vidare, och om allt detta är boken en fullständig och detaljerad redogörelse. Belopp som betalas för byggställningsstolpar, sten, timmer om så krävs, verktyg och alla nödvändigheter och material för att utföra arbetet skrevs ner. Namnen på alla arbetare fördes in, med deras dags- och veckolöner, anteckningar gjordes om viktiga händelser under arbetets gång, såsom nerläggningen av kapellets grundsten, påbörjandet av pelargången eller biblioteket och så vidare. Varje sida summerades och signerades av "Dan. Greenwood Pr[incipal]".Allfrey (1909). pp. 17–18.
Den praktiska delen, överinseendet av byggnadsverksamheten och allt vad som nu föll på arkitekten och hans kontorist vid arbetet, låg i händerna på en mr John Jackson, "tillsyningsmannen" som han kallas i boken. Jackson var uppsyningsman för byggnaderna och fick en lön på 20 shilling i veckan och påbörjade arbetet den 24 mars 1655. Han var till synes viktig, ansvarig för modellen till kapellets tak, och han vittnade senare i rätten om kostnaden för byggnaden.Allfrey (1909). p. 18.