Ett neutralt nätverk är en mängd gen- eller proteinsekvenser som är kopplade till varandra via punktmutationer och som har likvärdig funktion eller fitness. Man kan se dem som höga, platta platåer i en fitnesstopografi: under neutral evolution kan populationer driva slumpmässigt inom sådana nätverk och därigenom färdas genom sekvensrymden, något som kan påverka både robusthet och evolutionsbarhet.
Proteiner uppvisar ofta robusthet mot mutationer, vilket skapar utsträckta nätverk av sekvenser med bibehållen funktion, sammanlänkade av neutrala förändringar. Många olika aminosyrasekvenser kan vika sig till snarlika strukturer med lägre energi än den ovikta/missvikta formen (ΔΔG för vikning), tack vare ett distribuerat nät av kooperativa interaktioner (hydrofoba, polära och kovalenta).
Proteiner har dessutom undvikit aggregering genom evolution, bl.a. via s.k. negativ design som minskar exponeringen av aggregationsbenägna β-strukturer. Det finns även stöd för att den genetiska koden delvis gynnar konservativa aminosyrabyte, vilket gör punktmutationer mer sannolikt neutrala. Tillsammans ger detta en fördelning av fitnesseffekter där neutral och nästan neutral variation är vanlig.
Ett neutralt nätverk utgör en sammanhängande del av sekvensrymden med likvärdig funktion. Neutral evolution kan då liknas vid att populationen diffunderar från ett kluster av sekvenser, genom nätverket, till ett annat. En betydande andel av molekylär evolution bedöms vara neutral, vilket innebär att mycket av genförändring sker som förflyttning inom sådana nätverk.
Ju fler neutrala grannar (sekvenser på ett mutationssteg med bibehållen funktion) en sekvens har, desto mer robust är den: mutationer leder då oftare bara till en annan, lika fungerande variant. Om antalet neutrala grannar varierar mycket inom nätverket förutspås populationer samlas mot mer robusta sekvenser och bort från ”fitnessstup”.
Robusthetens uttryck beror på samspelet mellan mutationshastighet, rekombinationshastighet, populationsdynamik och nätverkets struktur. Förhållandet mellan mutation och rekombination kan t.ex. styra om genotyper lokaliseras mot hög egencentralitet i nätverket eller mot attraktorer skapade av rekombinationsdynamiken.
Förutsägelser från in silico-modeller har fått experimentellt stöd, bl.a. från riktad evolution av cytokrom P450-enzymer och β-laktamas.
Sedan 1930-talet har man diskuterat hur genetisk drift kan samverka med selektion. Även om Sewall Wrights teori om skiftande balans delvis kritiserats, lyfte den fram idén att drift kan ackumulera kryptisk variation som senare kan möjliggöra snabb anpassning.
Inom ett neutralt nätverk har alla sekvenser likvärdig primär funktion, men vissa kan uppvisa bifunktionell aktivitet/sidoreaktioner som kan utgöra startpunkter för ny funktion. Om neutrala nätverk för två olika aktiviteter överlappas, kan en neutralt drivande population nå områden där den ena aktiviteten ger tillträde till den andra, förutsatt att avståndet i sekvensrymden är tillräckligt litet. Hur mycket nätverken interpenetrerar avgör hur vanlig den kryptiska variationen för den sekundära aktiviteten är.
Referenser
Kategori:Genetik Kategori:Evolutionsbiologi