The Legend of Prince Valiant (även känt som Little Lancelot) är ett sidscrollande action- och plattformsspel till Nintendo Entertainment System utvecklat och utgivet av den brittiska spelutgivaren Ocean Software. Spelet bygger på den tecknade tv-serien The Legend of Prince Valiant, som i sin tur är baserad på serietidningen om Prins Valiant.
Spelet släpptes 1992 exklusivt i Europa, där Ocean redan var etablerat med licensspel baserade på filmer och tv-serier. Först långt senare fick spelet en nyutgivning i USA, då Piko Interactive 2019 gav ut en identisk version under titeln Little Lancelot för den retroinriktade marknaden.
Handling och spelupplägg Spelaren kontrollerar prins Valiant som är på väg mot Camelot för att fullborda ett uppdrag åt kung Arthur och därigenom förtjäna sin riddartitel. Spelet är uppbyggt som en rad sidscrollande banor där huvudmålet vanligtvis är att ta sig från vänster till höger sida av skärmen och nå utgången. Under tiden dyker fiender upp – både mänskliga motståndare och mytologiska varelser som drakar – samtidigt som spelaren måste undvika fallgropar, vattenhinder och andra fällor.
Valiant är beväpnad med en armborst som skjuter rakt fram. Spelaren har en livmätare och kan ta flera träffar innan det är game over; hälsa och andra bonusar kan återställas genom att samla power-ups på banorna. Utöver de vanliga plattformsbanorna innehåller spelet två specialnivåer med avvikande perspektiv: en förstapersonssekvens på räls där spelaren endast styr ett sikte på skärmen, samt en sekvens där sex kanoner ska avfyras vid rätt avstånd för att slå ut fiender innan de hinner skada spelaren.
Till skillnad från många samtida licensspel har The Legend of Prince Valiant inslag av berättande mellan banorna. Korta textsekvenser före varje uppdrag beskriver vad som ska göras och knyter spelets händelser till tv-seriens handling, där Valiant och hans följeslagare slåss för att återta sitt hemland från den onde tyrannen Cynan.
Ett genomgående inslag i spelet är en sträng tidsgräns. Klockan räknar ned på varje bana, och särskilt i grottnivåerna kan bristen på power-ups göra att spelaren ständigt balanserar mellan att hinna i mål och att dö av både skada och tidsbrist. Detta, tillsammans med stundtals stela kontroller och hopp som kräver hög precision, gör att spelet ofta upplevs som mer krävande än vad den tecknade förlagan kan ge intryck av.
Utveckling och utgivning Ocean Software, med huvudkontor i Manchester, var under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet en av de mest aktiva europeiska utgivarna av licensspel, särskilt i Storbritannien och på den kontinentala marknaden. När tv-serien The Legend of Prince Valiant hade premiär 1991 – bland annat i brittisk tv via BBC – tog Ocean licensen till flera format. NES-spelet utvecklades internt av Ocean och gavs ut 1992 på kassett för Nintendo Entertainment System i Europa.
Spelet var ett av relativt få NES-spel som aldrig släpptes i Japan och länge saknade officiell nordamerikansk utgåva, vilket gjort det till en mindre känd titel även bland entusiaster av plattformsspel på konsolen. I MobyGames databaseras det som ett licensierat actionspel med en spelare, realtidsbaserat tempo och tvådimensionell sidvy.
År 2019 köpte Piko Interactive rättigheterna att ge ut spelet på nytt. I samband med detta försvann Prince Valiant-licensen, och huvudpersonen bytte namn och utseende till Lancelot. Denna version, döpt till Little Lancelot, släpptes i begränsad upplaga på kassett främst för samlare och retrointresserade spelare i Nordamerika.
Mottagande Eftersom The Legend of Prince Valiant endast släpptes i Europa hamnade det i skymundan jämfört med mer spridda NES-titlar. Samlade kritikeromdömen hos MobyGames motsvarar runt 62 %, där spelet beskrivs som ett genomsnittligt men kompetent licensspel.
I efterhand har spelet fått viss uppmärksamhet i retrokretsar. Roberto Rodriguez på Retro Game Reviews framhåller den varierade nivådesignen – med allt från banor som påminner om Pitfall! till förstapersonssekvenser – samt de korta berättelsepartierna som ger kontext åt varje uppdrag. Samtidigt kritiseras den snåla tidsgränsen, de svagt balanserade grottnivåerna och att kontrollerna ibland missar knapptryckningar, vilket gör spelet ovanligt frustrerande även för vana NES-spelare.
Trots bristerna har spelet lyfts fram som ett typiskt exempel på tidiga 1990-talets europeiska licensspel till Nintendo Entertainment System – ambitiöst i sin presentation men med ojämn spelbalans – och som en kuriositet bland samlare eftersom det länge var en renodlad europeisk NES-exklusivitet.
Referenser Noter
Externa länkar
Kategori:NES-spel Kategori:Datorspel 1992