Pesach "Peishachke" Burstein, även känd som Paul Burstein, född 15 april 1896 i Pułtusk i Kongresspolen, död 6 april 1986 i USA, var en polskfödd amerikansk komiker, sångare, kuplettmakare och regissör av jiddischspråkig vaudevilleteater. Han tilldelades Itzik Manger-priset 1986. Även hans fru Lillian Lux och sonen Mike Burstyn är skådespelare.

Biografi

Uppväxt Burstein föddes 1896 i Pułtusk, som låg i dåvarande Kongresspolen inom kejsardömet Ryssland (i dag i Polen), och kallades Pesach-ke eftersom hans födelsedag inföll under den judiska påsken (-ke är ett diminutiv som används för att bilda flera judiska smeknamn). År 1901 flyttade han med sin familj till Berdjansk i Ukraina, där hans far drev en klädbutik.Zylberczweig, Zalmen (1931). "Burstein, Pesach" . In: Zylbercweig, with the assistance of Jacob Mestel, Leksikon fun yidishn teater [Lexicon of the Yiddish theatre]. Vol. 1. New York: Elisheva. Col. 156. English translation at the Museum of Family History website: "Pesach Burstein". Retrieved 20 November 2016. Som tonåring rymde han hemifrån för att gå med i en kringreresande askenasjudisk teatergrupp. Under första världskriget arresterades Burstein av ryssarna anklagad för spioneri. Han fick aldrig se sina föräldrar igen, som misshandlades och dödades vid ett rån i Minsk år 1921, när de var på genomresa på väg att flytta tillbaka till Polen.

USA Burstein kom till USA 1923, inbjuden av teaterproducenten Boris Thomashefsky, och skrev samma år på ett tjugoårigt skivkontrakt med Columbia Records. Han blev särskilt känd för sina tolkningar av sångerna “Odessa Mama” och den jiddischspråkiga versionen av ”Sonny Boy”. En seglivad myt gör gällande att Bursteins inspelning av “Sonny Boy” skulle ha gjorts samma dag, i samma studio och med samma orkester som Al Jolsons original, men i verkligheten spelades Bursteins version in vid ett senare tillfälle. Dessutom var Jolson knuten till skivbolaget Brunswick Records, medan Burstein spelade in för Columbia, inom deras “Green Label”-serie för etnisk musik. Jolsons inspelning ackompanjerades av Brunswick-studions orkester under ledning av Gus Haenschen, medan Bursteins orkester sannolikt var en mindre ensemble ur National Theatres orkester, dirigerad av Joseph Rumshinsky.

Burstein var en framstående scenartist, känd både som visslare och skådespelare, och regisserade den populära teaterproduktionen A khasene in shtetl (“Ett bröllop i byn”), där hela hans familj deltog.

Han gifte sig två gånger, andra gången med skådespelerskan Lillian Lux, som var 22 år yngre än honom. Paret turnerade i Polen 1939, men återvände till USA strax före den tyska invasionen, efter att ha fått rådet av en diplomat att avbryta turnén.

I New York uppträdde de i jiddischteatrarna på Lower East Side, där Thomashefsky återigen stod som sponsor.

Pesach och Lillian Burstein fick tvillingarna Michael och Susan 1945. Sonen, som senare uppträdde under namnet Mike Burstyn, följde i föräldrarnas fotspår, medan dottern lämnade scenlivet. Från sju års ålder medverkade barnen i The Komediant och A khasene in shtetl, och familjen turnerade internationellt med sina föreställningar, bland annat på semesterorterna i Catskills, det så kallade ”Borsjtj-bältet”. Truppen sponsrades av Boris Thomashefsky för att spela på jiddischteatrarna på Lower East Side i jiddischteaterdistriktet på Manhattans Second Avenue.

Burstein drev även ett eget teaterhus, The Hopkinson, i Brooklyn, och familjens teaterensemble (marknadsförd som ”The Four Bursteins”, där tvillingarna uppträdde under artistnamnen Motele och Zisele) fick stor framgång både i Israel och på Broadway med sin uppsättning av Itzik Mangers Megille lider (på Broadway med den engelska titeln ”Megilla of Itzik Manger”), som blev den längst spelade jiddischspråkiga produktionen i Israels historia.

Efter Förintelsen uppträdde Burstein, till följd av den drastiskt reducerade och förflyttade jiddishspråkiga publiken, för den judiska diasporan i bland annat Sydamerika, Östeuropa och Israel. Under en tid bosatte han sig i Israel, men lämnade landet efter konflikter med myndigheterna och på grund av den statliga skatt som införts på jiddischteater till förmån för hebreiskan.

Senare år och död Pesach Burstein hade en liten skådespelarroll i filmen Shnei Kuni Leml regisserad av Israel Becker, där hans son spelade huvudrollen.

Bursteins självbiografi What a Life! skrevs tillsammans med hans fru på jiddisch (Geshpilt a Lebn, 1980) och översattes senare till engelska. Pesach betyder påsk på jiddisch, och Pesach-ke Burstein fick sitt namn eftersom han föddes under pesach 1896. Även hans död sammanföll med påsken, och han dog bara några timmar före påsk år 1986, en vecka och två dagar innan han skulle ha fyllt 90 år. Burstein begravdes på jiddischteateravdelningen (gravkvarter 67) på Mount Hebron Cemetery i New York.

Bustein i kulturen På hundraårsdagen av hans födelse visade regissören Arnon Goldfinger upp sin dokumentärfilm om familjen Bursteins liv och karriärer, med titeln The Komediant. Filmtiteln är en referens både till Bursteins karriär i sig och till namnet på en av hans föreställningar.

Referenser

Externa länkar

Kategori:Amerikanska sångare under 1900-talet Kategori:Amerikanska komiker Kategori:Födda 1896 Kategori:Avlidna 1986 Kategori:Män