Barbara Salutati, död efter 1544, var en italiensk sångare vid hovet i Florens. Niccolò Machiavelli tillägnade henne några verser och kallade henne Bárbera.Dizionario delle grandi figure femminili, in Historia n.264, febbraio 1980 a cura di M.Rivieccio Zaniboni, ed. Cino del Duca.
Efter att hon hade gift sig med Pietro Landi, som dog i en pestepidemi, blev Niccolò Machiavelli förälskad i henne, men han skickades bort från staden för att utföra olika diplomatiska uppdrag. Förmodligen hade de två träffats i slutet av 1523 eller under karnevalen 1524. Av kärlek till Bàrbera komponerade Nicolò faktiskt en ny komedi, Clizia, och lade till sex sånger som var avsedda att framhäva kvinnorollens "ljuvaste" röst
Omkring 1525 porträtterades hon av Domenico Puligo, vilket Vasari intygar: "Han porträtterade också i en målning Barbara Fiorentina, berömd vid den tiden, en mycket vacker kurtisan och mycket älskad av många, inte bara för sin skönhet utan också för sina goda manér, och särskilt för att vara en mycket duktig musiker och en gudomlig sångerska". Sjutton år efter Machiavellis död, då änka efter Tommaso Raffacani och efter att ha flyttat till Rom, skrev hon den 5 juli 1544 till Lorenzo Ridolfi och mindes den "kärlek" hon hyste "för det goda minnet av Niccolò Machiavelli".
Hon är förmodligen författaren till dikten "Mitt bröst brann, min själ brann...", i det här fallet är hon en av de första icke-aristokratiska italienska kvinnliga poeterna.
Referenser
Kategori:Födda okänt år Kategori:Kvinnor Kategori:Avlidna okänt år Kategori:Personer under renässansen Kategori:Italienska sångare under 1500-talet