Sankt Mikaels kyrka, även känd som Pälkäne kyrkoruin, är resterna av en medeltida gråstenskyrka som ligger i Pälkäne kyrkby i Onkkaala, Finland. Kyrkan ligger centralt, omgiven av åkrar vid riksväg 12.

Historik S:t Mikaels kyrka uppfördes troligen mellan 1495 och 1505. Den invigdes före reformationen som katolsk kyrka Kyrkan är tillägnad ärkeängeln Mikael. Här fanns troligen tidigare ett kapell eller en kyrka av trä, innan stenkyrkan byggdes. Området användes troligen redan under järnåldern som begravningsplats. Vid utgrävningar har man funnit medeltida gravar som varit äldre än kyrkan och tecken på begravningar från järnåldern.

Efter reformationen på 1500-talet ändrades småningom också kyrkans interiör. Helgonbilderna togs bort och kyrkan fick predikstol, bänkar och läktare. Exteriören förblev i stort sett oförändrad. Under slaget vid Kostianvirta under Stora ofreden plundrades kyrkan nästan helt.

Kyrkan ligger på sandjord som inte var tillräckligt stabil och grunden började ge vika. På 1740-talet, hade sprickor uppstått i väggarna och altartavlan sjunkit i ena hörnet. En ny kyrka stod klar 1839 och den gamla övergas småningom.Pälkäneen historia, s. 565, s. 576 Vid en häftig storm den 3 december 1890 rasade kyrkans tak.Vuorensola, s. 229–231 Ruinerna och deras omgivningar har sedan dess restaurerats och studerats flera gånger. Gudstjänster har hållits i ruinerna sedan 1920-talet.Vuorensola, s. 504

Bortförda kranier År 1873 tog den svenska Retziusexpeditionen kranierna från 55 personer som begravts vid kyrkan, till Stockholm för rasbiologisk forskning i ett försök att bevisa att den finska stammen var underlägsen den svenska. De stulna skallarna hamnade senare i Karolinska Institutets förvaring. År 2018 lämnades en begäran in till institutet om att få dem återlämnade till Finland. Skallar hade också förts till Sverige från andra kyrkogårdar.

I början av 2024 rapporterades det att skallarna skulle återlämnas till Finland och begravas på nytt. De återlämnades till Pälkäne den 20 augusti, och deras officiella mottagare var finska staten. Efter återlämnandet tog Vapriikki museicenter i Tammerfors prover av skallarna, för att eventuellt kunna kartlägga livslängd, hälsotillstånd och vilken kost man ätit. Totalt 82 skallar återlämnades till Finland. Av dessa begravdes 45, som kunde identifieras som ursprung i Pälkäne, på kyrkogården den 8 september 2024. Tammerfors biskop, Matti Repo, och vetenskaps- och kulturminister, Sari Multala deltog vid återbegravningen.Anna Sirén: Katso kuvat: Ruotsista palautetut pääkallot pääsivät viimein haudan lepoon Pälkäneellä Yle 8.9.2024. hämtdatum = 13.9.2024. På den nuvarande kyrkogården finns också ett område för kvarlevor av avlidna som kommit fram vid utgrävningar som utfördes av Finlands museiverk.

Kyrkkonst och monument Två av kyrkans bevarade helgonskulpturer, som föreställer Sankt Lars och Olof den helige, finns nu på Nationalmuseet i Helsingfors.

På kyrkogården finns monument över boktryckaren Daniel Medelplan, avtäckt 1949, och över kyrkoherden Olaus Castrenius, som tjänstgjorde i Pälkäne på 1700-talet, avtäckt 1982. Olaus Castreniuksen muistomerkki.

Kulturmiljö Kyrkoruinen ingår i den nationellt betydelsefulla bebyggda kulturmiljön i Pälkäne kyrkby. Fram till 1800-talet låg Pälkäne sockens centrum på jordbruksslätterna Epaala-Kuuliala som omgav kyrkan, längs den gamla vintervägen. Efter liberaliseringen av markhandeln på 1800-talet flyttade Pälkänes centrum till sin nuvarande plats i Onkkaala. Kyrkan ligger i ett regionalt värdefullt landskapsområde. Rauniokirkko sijaitsee maakunnallisesti arvokkaalla maisema-alueella.Pirkanmaan maakuntakaava 2040. Hyväksytty maakuntavaltuustossa 27.3.2017, tullut voimaan 8.6.2017.

Användning Idag är S:t Mikaels kyrkoruin en populär bröllopskyrka också olika fester och gudstjänster hålls där.

Renoveringsprojekt Kyrkoruinerna befanns vara farliga för allmänheten sommaren 1999. Gudstjänster och andra evenemang fick hållas utanför murarna.

År 2002 grundades Föreningen för Pälkäne gamla kyrkas vård, för att förhindra att kyrkan förstördes. I planerna hoppades man kunna täcka ruinerna med ett nytt tak. Inspiration för arbetet fick man av återuppbyggnaden av Sankt Olofs kyrka i Tyrvis efter den anlagda branden år 1997. Sommaren 2003 inledde föreningen arkeologiska utgrävningar i området och förstärkte grunden. För detta ändamål fick de ett bidrag från Alfred Kordelins stiftelse. Efter att ha förstärkt grunden och riktat upp gaveln på vapenhuset var ruinen igen säker och kunde användas hösten 2004.Heinonen, s. 22, s. 34

Föreningen och Tammerfors tekniska högskola ordnade en studenttävling för att få in förslag på hur ruinen skulle kunna täckas. Mikko Lahtikainen vann tävlingen med sitt förslag kallat Den sista psalmen Förslaget innebar att hela kyrkan skulle täckas av ett tak i glas med samma lutning som det ursprungliga taket på kyrkan. Museiverket avvisade 2004 tanken att ruinerna skulle täckas med ett tak, men i sitt utlåtande från 2015 hade Museiverket stött idén att täcka ruinerna med ett glastak.

I början av 2024 beviljades slutligen bygglovet för glastaket. För att fästa konstruktionerna på ruinerna behövdes också Museiverkets tillstånd. De uppskattade byggkostnaderna för takläggningsprojektet är drygt en halv miljon euro, varav hälften kommer att täckas av ett bidrag från Europeiska unionens landsbygdsutvecklingsfond i september 2024. De återstående kostnaderna kommer att betalas av Pälkäne kommun och församling samt andra dontorer. Byggnadsarbetet är planerat att påbörjas våren 2025.

Restaurering och forskning miniatyr|Kyrkans interiör sommaren 2016.

År 1890 rasade kyrkans tak. År 1891 rev församlingsmedlemmarna de återstående trädelarna. 1902–1904 Restaureringsarbetet finansierades av Arkeologiska kommissionen och församlingen, men avbröts när kostnadsberäkningen överskreds. Sedan 1917 har Finlands fornminneskommission (föregångaren till Finlands Museiverk) ansvarat för forskning och reparationer av ruinen. Finansiering har också erhållits från församlingen och andra lokala källor.Heinonen, s. 21–22 År 1923 röjdes träden som växte inne i kyrkan bort, marken jämnades ut och taggtrådsbarriärer placerades för fönstren. År 1932 stöttades de lutande väggarna i koret och vapenhuset, innerväggarna reparerades och fönster- och dörröppningarna byggdes om. År 1952 stöttades en mur som var på väg att rasa upp med järnstänger, och andra mindre reparationer gjordes.Vuorensola, s. 680 1968–1969 renoverades bröstvärnen och gaveln på vapenhuset rätades ut. Reparationsarbetet fortsatte från 1974 till 1976. 1988–1994 förstärktes murarna, tegelkonstruktionerna restaurerades och ett dräneringssystem för dagvatten byggdes inuti kyrkan. Forskning och reproduktion av de dekorativa mönstren på västra gaveln. Arkeologisk utgrävning 1992 i samband med byggandet av ett dräneringssystem. År 1996 studerades jordens egenskaper med hjälp av ett tryckborrhål. 1998 arkeologisk utgrävning för att fastställa grundens skick efter att sprickor upptäckts i västra änden. År 1999 befanns ruinen vara farlig för allmänheten och området stängdes av. År 2003 stöttades grunden till västra gaveln och vapenhuset med betongfundament. År 2004 riktades den övre delen av vapenhusets gavel och förbudet mot att använda kyrkan upphävdes. År 2007 renoverades sakristians tak. År 2008 reparerades dörröppningen i västra gaveln.Hakanpää, s. 35 År 2010 förstärktes grunden till vapenhuset med tanke på kommande täckning. År 2014 täcktes vapenhuset.

miniatyr|Pälkäne gråstenskyrka

Källor

Referenser Pälkäne kyrkoruin Retkipaikka.fi Sidor från Pälkäne kyrkovårdsförening Ruiner av den gamla kyrkan i Pälkäne, akvarell av John Stolpe, 8 juli 1892, Finska Fornminnesföreningens 5:e konsthistoriska expedition. Statens Museiverk, Historisk Bildsamling (Finna) Ruinerna av den gamla kyrkan i Pälkäne skyddas. Särdrag i den gamla kyrkans faser, Aamulehti, 22.12.1929, nr 349, s. 9, Nationalbibliotekets digitala material.

Kategori:Sidor med ogranskade översättningar Kategori:Kyrkobyggnader i Finland Kategori:Kyrkobyggnader i Tammerfors stift Kategori:Medeltida kyrkobyggnader i Finland Kategori:Kyrkobyggnader invigda under 1400-talet Kategori:Kyrkobyggnader invigda under 1500-talet