Ultima VIII: Pagan är ett rollspel utvecklat och utgivet av Origin Systems till MS-DOS 1994, som den åttonde huvuddelen i Ultima-serien. Spelet utgör den andra delen i den så kallade Age of Armageddon-trilogin som inleds med Ultima VII: The Black Gate och fortsätter i Ultima VII Part Two: Serpent Isle och Ultima IX: Ascension. En version för PC-98 släpptes senare.

Pagan utspelar sig på en värld som redan har erövrats av seriens huvudantagonist Guardian, och har en avsevärt mörkare ton än tidigare delar. Spelet introducerar omfattande plattformsmoment och mer actionbetonad strid, vilket innebar ett tydligt avsteg från de sandlådebetonade rollspelselementen i Ultima VII. Det fick därför ett mer blandat mottagande än sina närmast föregående delar och har i efterhand ofta beskrivits som kontroversiellt bland seriens fans.

Spelet gavs ut på nytt digitalt via GOG.com 2012, i en DOSBox-baserad version för moderna operativsystem, och blev 2015 tillfälligt tillgängligt gratis via EAs distributionsplattform Origin inom kampanjen ”On the House”.

Handling Ultima VIII: Pagan tar vid direkt efter slutet på Ultima VII Part Two: Serpent Isle. I inledningssekvensen griper Guardian tag i Avataren i tomrummet och kastar honom genom en pentagramformad portal ner i havet på en värld som kallas Pagan. Guardian förklarar att både Britannia och jorden står på tur att erövras, och att Avataren nu förvisas till en plats där ingen känner till honom.

Avataren räddas av en fiskare och spolas iland nära staden Tenebrae, där han strax bevittnar hur härskaren Lady Mordea låter avrätta en undersåte offentligt vid stranden. Pagan är en värld i ständig skymning, formad av en uråldrig konflikt mellan de elementära titanerna och en destruktiv kraft som kallas ”the Destroyer”. Titanerna segrade, men priset var att befolkningen tvingades dyrka dem som gudar.

Genom magikern Mythran får Avataren veta att fyra titaner – Hydros (vatten), Stratos (luft), Pyros (eld) och Lithos (jord) – härskar över varsin del av Pagan, med egna prästerskap och magisystem. Necromancers hämtar sin kraft från Lithos, sorcerers binder eldtitanen Pyros, theurgists tjänar Stratos och tempests dyrkar Hydros. Mythran själv praktiserar en femte magiform, thaumaturgi, som står utanför titanernas strukturer.

För att kunna fly från Pagan måste Avataren gradvis vinna tillträde till varje titans kult, lära sig respektive magisystem och erövra titanernas artefakter. Varje steg framåt får drastiska följder för världen, i form av bland annat jordbävningar, oväder och andra naturkatastrofer.

När Avataren till slut tar sig in i den eteriska dimension där titanerna har sin egentliga hemvist kan han besegra dem på deras egna plan och ta kontroll över eter, den ”femte essensen” som binder magin samman. Med titanernas artefakter kan han återskapa den blackrock-portal som en gång gjorde det möjligt för Guardian att nå Pagan. Genom portalen tar sig Avataren tillbaka till Britannia – bara för att upptäcka att Guardian nu härskar där som ”the Destroyer”, vilket lämnar upplösningen till uppföljaren Ultima IX: Ascension.

Spelupplägg Spelet använder ett isometriskt perspektiv med detaljrik grafik och animationer, och behåller till viss del den interaktiva spelvärld som introducerades i Ultima VII, men med flera tydliga förändringar.

Till skillnad från de flesta tidigare delar reser Avataren ensam utan följeslagare; det finns ingen partymekanik, inga rekryterbara kompanjoner och ingen karaktärsskapelse – spelaren kontrollerar en fördefinierad manlig Avatar. Spelfiguren utvecklas inte genom erfarenhetspoäng och nivåer, utan genom att egenskaper som styrka, snabbhet och intelligens ökar gradvis när motsvarande handlingar upprepas, till exempel strid eller läsning av böcker.

Världen är mindre och mer linjärt upplagd än i Ultima VII. Många områden blir tillgängliga först efter specifika händelser i huvudberättelsen, vilket minskar sandlådefriheten. Interaktionen med omgivningen är också nedtonad: vardagliga aktiviteter som att baka bröd eller smida vapen – möjliga i Ultima VII – har tagits bort eller begränsats.

Stridssystemet är mer actionbetonat, med direktkontrollerade slag, blockeringar och sparkar i realtid snarare än taktiska gruppturer. Samtidigt pågår världen medan spelaren öppnar inventariet eller kastar besvärjelser, vilket kan göra striderna intensivare men också mer svårkontrollerade.

En av de mest omdiskuterade nyheterna är plattformsinslagen. Avataren kan springa, hoppa och klättra på rörliga plattformar, och många banor kräver exakt timing. I den ursprungliga versionen var hoppmekaniken starkt kritiserad, eftersom avståndet var låst till ett fåtal fasta riktningar, vilket ofta ledde till fall i avgrunden. En senare patch ändrade systemet så att spelaren kunde rikta hoppets längd mer precist och gjorde vissa plattformar stillastående.

Magisystemen i Pagan skiljer sig helt från de run- och ordmagier som används i Britannia. Varje titan är kopplad till en specifik magisk praktik, med egna ritualer och ingredienser. Istället för traditionella trollformelsböcker fyller Avataren sin ryggsäck med olika fokusföremål (till exempel svavel, svartrock, blodstavar eller heliga symboler), som kombineras på olika sätt för att skapa besvärjelser. Det gör förberedelserna mer omständliga, men förstärker också spelets fokus på ritualer.

Utveckling Pagan planerades som den andra delen i en trilogi inom Ultima-serien, där den första delen utspelas i Britannia, den andra på Pagan och den tredje på Guardianens hemvärld. Under utvecklingen delegerade seriens skapare Richard Garriott ovanligt mycket ansvar till andra designers och producenter. I efterhand har han sagt att spelet släpptes flera månader innan det var färdigt, i ett försök att tillmötesgå kommersiella krav, något han senare beskrivit som ett misstag.

Spelet utvecklades i första hand för MS-DOS-datorer, med PC som huvudplattform vid en tid då CD-ROM och avancerade grafikkort höll på att etableras. Motor och verktyg byggde vidare på erfarenheter från Ultima VII, men anpassades till den mer actionbetonade inriktningen med plattformshoppande och realtidsstrid. Ett fristående talpaket (Speech Pack) producerades parallellt och gav röst till figurer som Guardian och titanerna på engelska, tyska och franska, men såldes relativt begränsat eftersom en senare CD-version inkluderade ljudfilerna direkt.

En planerad expansionsmodul med titeln The Lost Vale skulle bli tillgänglig via ett par dubbeldörrar som finns grafiskt representerade i den färdiga versionen men inte går att öppna. Expansionen annonserades och kom långt i utvecklingen, men lades ner innan release, troligen på grund av svag försäljning av huvudspelet.

Mottagande Vid lanseringen fick Ultima VIII: Pagan ett blandat mottagande. Flera recensenter berömde den mörka stämningen, den tekniska presentationen och den sammanhållna berättelsen, men många kritiserade förändringarna i spelupplägget – särskilt plattformshoppningen och den mer linjära världen.

Computer Gaming World konstaterade i en förhandsartikel att spelets grafik var imponerande men att spelkänslan påminde mer om Prince of Persia än om tidigare Ultima, och varnade för att traditionella rollspelsfans kunde bli besvikna. I en senare recension var den tongivande skribenten Scorpia mycket kritisk och menade att spelet saknade den karaktärisering, det rollspelande och den djupare berättelse som kännetecknat serien, och sammanfattade Pagan som ”en katastrof” för både Origin och fansen.

I PC Gamer US beskrev Trent C. Ward spelet som ett av de bättre actionspelen på marknaden, med rik handling, bra ljud och animationer, men ansåg att den ovanliga blandningen av rollspel och plattformande inte helt fungerade. I brittiska PC Zone framhölls spelets atmosfär och längd, men recensenten menade att spelare antingen skulle älska eller hata det, beroende på tolerans för plattformsmomenten. PC Format gav spelet ett högt betyg och beskrev det som djupt och intensivt, om än krävande.

Rollspelsmagasinet Dragon gav Pagan tre av fem stjärnor och noterade att spelet blandade arkadbetonad action med rollspelselement på ett sätt som inte tilltalade alla. Finska Pelit gav spelet 90 % och skrev att den bristande polishen och vissa designval sänkte upplevelsen, men att spelet i längden var mycket fängslande. I White Wolf beskrev James V. Trunzo Pagan som en betydande titel inom datorfantasy, men ifrågasatte om hybridformen verkligen skulle tillfredsställa både action- och rollspelsfantaster.

I efterhand har omdömena ofta varit hårdare. 1996 utsåg Computer Gaming World spelet till det tjugonde sämsta spelet genom tiderna i en lista över misslyckade titlar, med motiveringen att en gång framstående rollspelsserie reducerats till något som liknade ett plattformsspel i stil med Super Mario Bros.. Samtidigt placerade PC Gamer UK 1997 Pagan på plats 60 i sin lista över de 100 bästa dator spelen, den högsta placeringen för något huvudspel i Ultima-serien, och framhöll dess mörka stämning och tillgänglighet för nyare rollspelare.

Sammanställda recensioner

Arv Ultima VIII: Pagan har i efterhand ofta beskrivits som en brytpunkt i serien. För många fans blev spelet en symbol för hur försök att modernisera en etablerad rollspelsserie kan leda till att centrala element – som partydynamik, sandlådestruktur och hög grad av interaktivitet – går förlorade. Samtidigt har spelet uppskattats av andra för sin mörka, koncentrerade berättelse och egenartade värld.

Den problematiska lanseringen bidrog till att forma uppföljaren Ultima IX: Ascension; Origin lovade i intervjuer att nästa del skulle ”gå tillbaka till dygderna” och återta seriens ursprungliga fokus. Svagare försäljning av både Pagan och Ascension anses ha bidragit till att större Ultima-projekt lades ned under senare delen av 1990-talet.

Ultima VIII-motorn återanvändes och vidareutvecklades till Crusader-spelen, där det isometriska perspektivet och realtidsstriderna utnyttjades i mer renodlade actionspel.

Fanprojekt och nyare versioner Eftersom Pagan är ett klassiskt DOS-spel krävs antingen äldre hårdvara eller emulering för att det ska fungera på moderna system. Den kommersiella versionen som säljs via GOG.com använder DOSBox för att möjliggöra spel på moderna operativsystem.

Ett öppet projekt, Pentagram, har utvecklat en ny motor som kan läsa spelets originaldatafiler och köra Ultima VIII på moderna system. Pentagram utvecklades delvis med informell hjälp från tidigare utvecklare som gav teknisk information om datastrukturer, men själva källkoden till originalspelet har inte offentliggjorts. 2020 integrerades Pentagram i ScummVM, vilket gjorde spelet spelbart via den plattformsoberoende äventyrsmotorn.

Spelet fortsätter också att diskuteras och analyseras i retrospektiva artiklar och fanprojekt, bland annat genom försök att återskapa eller utvidga det i andra motorer, liksom planer på att rekonstruera den nedlagda expansionen The Lost Vale inom ramen för fan-modifikationer.

Referenser

Noter

Externa länkar

Ultima VIII: Pagan på The Codex of Ultima Wisdom (fan-wiki) Dino's Guide to Ultima VIII: Pagan Pentagram – öppen spelmotor för Ultima VIII

Kategori:Datorspel 1994 Kategori:MS-DOS-spel Kategori:PC-98-spel Kategori:Rollspel Kategori:Datorspel utvecklade i USA