Wizardry III: Legacy of Llylgamyn är ett datorrollspel från 1983, utvecklat och utgivet av amerikanska Sir-Tech för Apple II och senare porterat till en rad andra hemdatorer och konsoler. Spelet är den tredje delen i Wizardry-serien och utgör avslutningen på den ursprungliga berättelsebågen som inleddes med Wizardry: Proving Grounds of the Mad Overlord och fortsatte i Wizardry II: The Knight of Diamonds.

Handlingen utspelar sig i staden Llylgamyn, som hotas av jordbävningar och vulkanisk aktivitet. Spelaren leder en grupp äventyrare som måste ta sig upp genom ett sex nivåer högt vulkandjup för att söka draken L'Kbreth och den magiska artefakten ”Orb of Earithin”, som enligt spelets mytologi är nyckeln till stadens överlevnad.

Spelet använder samma grundmotor som de två föregångarna men introducerar bland annat ett fönsterbaserat gränssnitt och mer avancerad användning av rollfigurernas ”gesinnung” (inriktning på gott, ont eller neutral) för att avgöra vilka delar av spelets labyrint som kan nås. Spelupplägg Legacy of Llylgamyn är ett turordningsbaserat dungeon crawler-rollspel i första person där spelarens grupp om upp till sex rollfigurer utforskar ett sammanhängande grottsystem inuti en vulkan. Till skillnad från många andra rollspel går färden här uppåt mot ytan snarare än nedåt, men strukturen med rutnätsbaserad utforskning, slumpmässiga strider och dold karta följer i stort sett serienormen.

Spelaren skapar inga helt nya figurer, utan utgår i originalversionen från sparfiler från de två tidigare spelen. De importerade rollfigurerna tolkas i spelets fiktion som ättlingar till de ursprungliga hjältarna, men de behåller namn och klass samtidigt som de återställs till nivå 1. I samband med överföringen kan spelaren välja en ny inriktning (god, neutral eller ond), så länge den är förenlig med figurens klass. Importkravet gör att spelets svårighetsgrad och progression förutsätter att spelaren redan är förtrogen med seriens system.

Labyrinten består av sex nivåer med fasta kartor, fällor och gåtor. Stridssystemet bygger på de turordningsbaserade regler som introducerades i första Wizardry, där en frontlinje och en bakre linje av figurer turas om att angripa fiender med närstridsvapen, avståndsvapen eller magi. Spellsystemet och de flesta klassförmågor är i stort sett oförändrade från de två tidigare delarna.

En central nyhet är hur inriktning påverkar tillgängliga områden. Vissa nivåer eller sektioner kan bara nås av grupper utan onda rollfigurer, andra av grupper utan goda rollfigurer. Den sista nivån kräver att gruppen innehåller åtminstone en god eller en ond medlem, vilket gör att en helt neutral grupp inte kan slutföra spelet. Eftersom seriens regler inte tillåter att goda och onda rollfigurer ingår i samma grupp behöver spelaren därför skapa och spela flera olika sällskap för att utforska alla nivåer fullt ut. Detta uppmuntrar till omspelningar och experimenterande med olika gruppsammansättningar. Utveckling Legacy of Llylgamyn utvecklades av Sir-Tech som ett fristående ”scenario” baserat på motorn från de två första Wizardry-spelen. Spelet släpptes ursprungligen 1983 för Apple II och portades därefter till bland annat Commodore 64/128, FM-7, MSX2, NES och Game Boy Color. I Japan gavs scenariot tillsammans med de två föregångarna ut i olika samlingsutgåvor, bland annat Wizardry I・II・III: Story of Llylgamyn för Super Famicom och andra plattformar.

I samband med Legacy of Llylgamyn fick serien ett grafiskt lyft genom att spelet utrustades med ett fönsterbaserat användargränssnitt. Samtida rapportering i InfoWorld beskrev spelet som ett tidigt exempel på ett äventyrsspel med ”window manager”, där skärmen delades upp i flera ramar som kunde visa exempelvis kartvy, stridslogg och rollfigursdata och förstoras eller döljas efter behov. Funktionen föregick de grafiska gränssnitt som senare skulle förknippas med Macintosh och andra system.

Wizardry III utvecklades som avslutande del i den ursprungliga trilogi som inleddes med Proving Grounds of the Mad Overlord. Sir-Tech marknadsförde spelet som en fortsättning för spelare som redan investerat tid i sina rollfigurer, vilket förklarar kravet på import av sparfiler från tidigare spel. I intervjuer har Sir-Techs medgrundare Robert Sirotek beskrivit hur arbetet med att införa fönsterhanteraren och anpassa motorn till nya plattformar bidrog till att färdigställandet drog ut på tiden jämfört med ursprungliga planerna. Mottagande Vid lanseringen fick Legacy of Llylgamyn ett positivt mottagande i den samtida spelpressen. I tidskriften Softline beskrev Margot Comstock Tommervik spelet som ett särskilt genomarbetat scenario där labyrinten ger intryck av en sammanhängande, levande miljö, och hon menade att det var det starkaste spelet i serien dittills.

I Computer Gaming World skrev Robert Reams att Legacy of Llylgamyn visade hur serien hade mognat och utvecklats, och han framhöll både den höga svårighetsgraden och det förbättrade gränssnittet. Reams ansåg att spelet skulle tilltala erfarna spelare som uppskattade utmanande rollspel och såg det som en tydlig förbättring i förhållande till The Knight of Diamonds. I tidskriften The Space Gamer betecknade Philip L. Wing scenariot som det bästa i den ursprungliga trilogin och rekommenderade det särskilt till spelare som redan ägde originalspelet, samtidigt som han påpekade att spelet i praktiken krävde starka rollfigurer överförda från tidigare delar.

I en läsaromröstning i Softline/St. Game rankades spelet som det näst mest populära Apple II-programmet 1983, efter Lode Runner, medan det första Wizardry utsågs till ”tidsbästa” spel i samma omröstning.

I senare retrospektiva omdömen har spelet både hyllats och ifrågasatts. Computer Gaming Worlds rollspelsskribent Scorpia beskrev i början av 1990-talet Legacy of Llylgamyn som i stort sett en upprepning av det första Wizardry med vissa tillägg, men noterade samtidigt att kravet på att spela med separata goda respektive onda grupper gav en viss ny twist. I modern speljournalistik har spelet ofta lyfts fram som en tidig föregångare till senare japanska rollspel och som ett exempel på hur små förändringar i regler kan ge en mycket annorlunda spelupplevelse. Arv Legacy of Llylgamyn anses i efterhand som ett viktigt avslut på den första Wizardry-trilogin och som ett tidigt exempel på hur rollspelskampanjer kunde byggas upp över flera fristående spel med återanvända rollfigurer. Spelet bidrog till att befästa Wizardry-seriens inflytande på senare datorrollspel, inte minst i Japan där serien fick stor betydelse för utvecklingen av japanska rollspel på konsol.

Scenariot har återutgivits i flera samlingar. I Japan ingår det bland annat i kompilationsspelen Wizardry I・II・III: Story of Llylgamyn och olika portningar till PC Engine, Super Famicom, PlayStation och Game Boy Color, ofta med justerat gränssnitt och balanserade svårighetsgrader. I flera av dessa versioner kan rollfigurer från de tre första scenarierna delas mellan spelen med hjälp av särskilda överföringsfunktioner eller lagringsmedia.

Spelets struktur med en relativt kort, koncentrerad kampanj och krav på återanvändning av tidigare rollfigurer har i efterhand jämförts med expansionskampanjer och ”endgame”-innehåll i senare rollspel, där etablerade figurer fortsätter sina äventyr i fristående fortsättningar. Referenser

Noter

Externa länkar

Kategori:Datorspel 1983 Kategori:Apple II-spel Kategori:MS-DOS-spel Kategori:NES-spel Kategori:Game Boy Color-spel Kategori:C64-spel