Byggnaderna vid Jesus College, ett av University of Oxfords college, ligger i centrum av staden Oxford i England, mellan Turl Street, Ship Street, Cornmarket Street och Market Street. Jesus College grundades 1571 av drottning Elisabeth I med anledning av en petition från den walesiske prästen Hugh Price, som var skattmästare vid St Davids Cathedral. Hennes stiftelsebrev gav skolan mark och byggnader till White Hall, en universitetssal som hade minskat i studentantal. Price lade till nya byggnader till White Hall, och byggarbetet fortsatte efter hans död 1574. Den första av skolans fyrkantiga innergårdar, som inkluderar stora salen, kapellet och rektorsbostaden, färdigställdes mellan 1621 och 1630. Bygget av den andra innergården började på 1630-talet, men avbröts av det engelska inbördeskriget och färdigställdes inte förrän omkring 1712. Ytterligare byggnader uppfördes i en tredje innergård under 1900-talet, inklusive naturvetenskapliga laboratorier (nu stängda), ett bibliotek för grundutbildningsstudenter och ytterligare boende för studenter och fellows. Förutom huvudområdet äger skolan lägenheter i östra och norra Oxford samt en idrottsplats.

Kapellet, som invigdes 1621 och utvidgades 1636, förändrades omfattande 1864 under överinseende av arkitekten George Edmund Street. Ändringarna har haft både sina anhängare och kritiker; en historiker vid skolan (Ernest Hardy, rektor 1921–1925) beskrev arbetet som "ogenomtänkt". Stora salens ursprungliga balktak doldes av ett putsat tak 1741 när rum installerades i takutrymmet. Rektorsbostaden, den sista delen av den första innergården som byggdes, innehåller träpaneler från tidigt 1600-tal. Fellows' Library i den andra innergården är från 1679 och innehåller 11 000 antikvariska böcker; den restaurerades till en kostnad av £700 000 år 2007. Ett nytt Junior Common Room, ungefär dubbelt så stort som sin föregångare, färdigställdes i den tredje innergården år 2002. Ytterligare student- och undervisningsrum tillkom 2010 på Ship Street, mittemot skolan.

Elva delar av skolan är byggnadsminnesmärkta byggnader, inklusive alla fyra sidor av den första och andra innergården. Nio delar, inklusive kapellet, salen och rektorsbostaden, har högsta klass I-klassificering, som ges till byggnader av särskilt intresse. Två andra delar (en yttervägg och en tillbyggnad från tidigt 1900-tal i den tredje innergården) har en klass II-klassifikation och ges till byggnader av nationell betydelse och särskilt intresse. Arkitekturhistorikern Sir Nikolaus Pevsner beskrev den första innergården som "liten och vacker", och sade att arbetet bakom kapellaltaret var "mycket vackert"; han var dock kritisk mot Old Members' Building i den tredje innergården, som öppnades 1971, och beskrev den som en "stilfull och modernistisk design". Historikern John Julius Norwich sade att den första innergården hade "en märklig charm", medan den andra innergården hade "en stark känsla av enhet tack vare den något obevekliga följden av spetsiga gavlar". Poeten Sir John Betjeman sade att den tydliga planeringen av den första och andra gården, tillsammans med relationen mellan deras storlek och byggnadernas höjder runt dem, "gör att det som annars skulle vara oansenliga byggnader bedömt efter detaljrikedom, blir något särskiljande". Han ansåg dock att tillskotten i början av 1900-talet i den tredje innergården var "tråkiga".

Planritning

Collegebyggnaderna på huvudplatsen är ordnade i tre innergårdar, där den första innergården innehåller de äldsta högskolebyggnaderna och den tredje är den nyaste. De kvadratiska gårdarna kallas ofta för "First Quad", "Second Quad" och "Third Quad" i korthet. Som ofta är fallet i Oxfords colleges är rummen i de äldre byggnaderna förbundna med gårdarna via en serie trappor, snarare än horisontellt med varandra via interna korridorer. Trapporna är numrerade (ibland med romerska siffror): trapporna 1 till 5 finns i den första innergården; trappor 6 till 13 i den andra; och trappor 14 till 21 i den tredje. Trapporna i trappa 3 ersattes med stensteg 1878, vilket blev vad en historiker vid skolan (J.N.L. Baker, fellow vid skolan 1939–1971) kallade "ett olyckligt prejudikat", eftersom det "fula mönstret" i trappa 3 antogs när reparationer utfördes på trappa 13 efter en brand 1882.

Grundande och byggnader 1571

Collegets grundprivilegiebrev, utfärdat av Elisabeth I den 27 juni 1571 på begäran av Hugh Price (skattmästare vid St Davids Cathedral), gav college en plats mellan dagens Market Street (i söder) och Ship Street (i norr); detta är fortfarande en del av skolans område. Stadgan gav också White Halls byggnader, en av flera universitetsbostäder på denna plats.Hardy, p. 9

Bostadshus erbjöd boende och måltider för studenter vid universitetet, och ibland även föreläsningar och undervisning. När systemet med högskolor växte minskade dock populariteten för hallar och deras platser och byggnader tenderade att tas över av colleges.Hardy, pp. 2, 4 White Hall hade tidigare tillhört klostret St Frideswide's Priory och härstammar från 1200-talet; den beskrevs som "ett stor hyreshus med en stor stenport" och kallades ibland Great White Hall.Baker (1954), p. 271 Med tiden verkar det ha absorberat angränsande hallar, inklusive Little White Hall på Ship Street från omkring 1450, som en gång ägdes av Osney Abbey.

År 1571 var dock White Hall antingen helt eller i stort sett övergivet av studenter, vilket gjorde det möjligt för Price att säkra platsen för det nya colleget.Hardy, pp. 11–12Baker (1971), p. 1 Högskolan betalade för marken där White Hall stod till Christ Church, Oxford, som hade förvärvat tillgångarna från St Frideswide's Priory. Detta var initialt 26 shilling och 8 pence, men hade reducerats till 8 pence före 1631; den betalades fram till 1866, då avgiften löstes in. Marken beskrevs i Christ Churchs register som att den sträckte sig "från gatan till valnötsträdet; och i bredd från bowlinghallen till lerväggen", även om inga mått gavs.Allen (1998), p. 109

Colleget förvärvade också tomterna för andra tidigare hallar i närheten, inklusive Laurence Hall, som tidigare ägdes av Lincoln College.Hardy, p. 17 Den sista rektorn för White Hall, James Charnock, hade tagit ett arrende på Laurence Hall, men kunde inte locka tillräckligt många studenter för att tillfredsställa Lincoln College och överförde därför arrendet till Griffith Lloyd, som var rektor för Jesus College från 1572 till sin död 1586; Lloyd testamenterade arrendet till högskolan i sitt testamente.Allen (1998), p. 112Allen (1998), p. 124 En del av collegekapellet uppfördes senare på platsen, som mätte 29 x 27 m.

Första innergården

Byggande Den första kvadratiska innergården är mindre än den senare andra innergården och mäter 28,50 x 23 meter.Royal Commission on the Historical Monuments of England, p. 60 Byggnaderna som nu omger den första innergården uppfördes i etapper mellan 1571 och 1620-talet; rektorsbostaden var den sista som byggdes. Framstegen gick långsamt eftersom det nya college saknade de "generösa donationer" som tidigare college hade.Tyack, p. 82 Innan nya byggnader stod färdiga bodde studenterna i de gamla byggnaderna vid White Hall. Mellan 1571 och sin död 1574 spenderade Price cirka £1 500 på att bygga byggnader som var två våningar höga. Dessa gick från Turl Street (på platsens östra sida) söderut mot hörnet av Cheyney Lane (som Market Street då kallades) och sedan västerut längs Cheyney Lane till byggnaderna vid den gamla Great White Hall.Hardy, p. 18 Mark i hörnet av Turl Street och Cheyney Lane arrenderades och byggdes på, och köptes sedan 1580. Det finns en tradition från colleget, nedtecknad i högskolans första bok om välgörare från 1600-talet, att Elisabeth I skänkte "all slags timmer" från Shotover och Stow Wood till byggnader som uppfördes av Price. Fram till de senare byggarbetena av Griffith Powell och Sir Eubule Thelwall (rektorer från 1613 till 1620 respektive 1621 till 1630), bestod högskolans område av "ett antal små, mestadels fristående byggnader utan något som liknade en formell trädgårdsplan däremellan".

Ralph Agas karta över Oxford från 1578 visar byggnadernas omfattning vid den tiden. Laurence Hall är den "isolerade gruppen av byggnader"Allen (1998), p. 110 i hörnet av Turl Street och Ship Street. Det finns sedan en öppning längs Turl Street framför en byggnad placerad söder om den nuvarande ingången med glasfönster mot Turl Street och ett stort fönster eller loftsdörr i dess norra ände; en annan byggnad leder sedan till de gamla White Hall-byggnaderna. Turl Street-ingången verkar på Agas karta vara daterad till efter Prices död, och norra sidan av byggnaden på Turl Street kan ha integrerats i en tillbyggnad tidigt på 1600-talet, även om datumet för sådana arbeten är oklart.Allen (1998), pp. 112–113 Price ges dock ibland äran för valvet på insidan av ingången till den första innergården.Baker (1971), p. 3 Överlag, även om byggnaderna som uppfördes av Price finns kvar, kan bara lite av hans verk ses utifrån, efter olika förändringar under de mellanliggande århundradena.Norwich, p. 514 Trots detta har det sagts att hans byggnader behållit "mycket av sin ursprungliga karaktär".

En del mark på Ship Street väster om college arrenderades från Exeter College 1590, och ytterligare byggnadsarbeten pågick efter att Powell utnämnts till rektor 1613.Hardy, s. 37 Powell samlade in pengar från donatorer i Oxford, London och Wales och samlade in £838 12s 2d i vad som har beskrivits som "ett omfattande insamlingsprogram", med försök att locka donationer från gamla medlemmar av kollegiet.Tyacke, Nicholas "Introduction", p. 1, in Tyacke Ann Lloyd, änka efter Griffith Lloyd (rektor 1572–1586), gav £100. Richard Parry, biskop av St Asaph, gav £66 13s 4d av det totala antalet från walesiska präster på £78 7s 4d. De gamla byggnaderna i Great White Hall revs omkring 1620 och ersattes, och ett kök byggdes.Baker (1954), p. 272Hardy, pp. 37–38 Arbetet påbörjades också med att bygga hallen och kapellet under Powell; båda färdigställdes efter hans död 1620. Sir Eubule Thelwall, som blev rektor 1621, samlade in £465 15s 6d från donatorer, inklusive Sir Julius Caesar, Master of the Rolls, och Edward Littleton, Londons recorder. Detta användes för "att fullända byggnadens innergård och möblera biblioteket". Colleget hade då en komplett kvadratisk innergård av byggnader, förutom en öppning mellan kapellet och hallen som senare skulle fyllas av rektorsbostaden, byggd av Thelwall på egen bekostnad; Biblioteket (som senare revs) låg utanför innergården, väster om den norra änden av bostäderna.

Collegets murar byggdes av stenmassor från Oxfordshire bearbetade med lokal sten.Royal Commission on the Historical Monuments of England, p. 59 De återstående delarna av 1600-talets murar är klädda med Headingtonsten, som var ett vanligt byggmaterial i Oxford vid den tiden: geologen W. J. Arkell skrev att det användes för varje byggnad i Oxford som uppfördes under detta århundrade och där det finns några dokument.Arkell, p. 49 Områden med Headington-sten kan ses i den första innergården på hallens vägg. Det upptäcktes först mot slutet av 1700-talet att den inte tålde väder väl:Arkell, p. 52 stenens yta utvecklar en hård skorpa som blåsor, spricker och lossnar.Arkell, p. 152 Mycket av den har senare ersatts med andra material som en följd.

Senare arbete