Kommittén för återval av presidenten (engelska: The Committee for the Re-election of the President, CRP) var en organisation som bildades 1971 för att understödja den republikanske presidenten Richard Nixon under presidentvalet i USA 1972. Organisationen ägnade sig åt insamling av pengar och sabotage mot Nixons politiska motståndare. CRP utförde inbrottet i Watergatekomplexet som ledde till Watergateaffären. Officiellt förkortades organisationens namn CRP, men även akronymen CREEP förekom populärt.

Historik

Verksamhet Kommittén bildades omkring 1971 under namnet Citizens Committee to Re-Elect the President och skulle driva en egen kampanj för Nixon, fristående från Republikanska partiets kampanj. Primärt skulle kommittén insamla pengar. 1972 bytte kommittén namn och delades i tre avdelningar; en politisk, en civil och en administrativ. Fram till 1972 leddes CRP av Jeb Magruder, som sedan efterträddes av justitieminister John N. Mitchell. Efter inbrottet på Demokraternas partihögkvarter i Watergate, avgick Mitchell och efterträddes av Clark MacGregor.

Sammanlagt torde CRP insamlat omkring fem miljoner dollar, varav det mesta skedde genom olagliga transaktioner. CRP mottog pengarna i kontanter så transaktionerna inte kunde spåras och det inte skulle synas vad pengarna användes till. Namnen på de drygt 1 500 donatorerna avslöjades 1972 när Common Cause stämde CRP med stöd av Federal Election Campaign Act. Bland donatorerna fanns Howard Hughes och Robert Vesco. Ytterligare flera miljoner insamlades utomlands i länder som Iran och Saudiarabien, och CRP utpressade amerikanska företag att bidra med pengar. Eftersom det vid tiden var olagligt för företag att sponsra politiska kampanjer, stämdes Ashland, Goodyear, American Airlines och andra företag efter att Watergateskandalen briserat.

Medlemmar ur kommittén saboterade Demokraternas valkampanj genom "politiska trick", spioneri och desinformation. CRP publicerade fingerade opinionsmätningar och organiserade en demonstration i Miami som skulle uttrycka stöd för Vietnamkriget. Tjänstemän vid CRP insamlade information om oppositionella tidningar och journalister, och utförde säkerhetskontroller av Vita husets personal.Summers, sid. 408–409.

Inblandning i Watergateaffären I november 1971 värvades G. Gordon Liddy till kommittén. Tillsammans med E. Howard Hunt utarbetade han en plan, kallad Gemstone, som innefattade övervakning, inbrott och kidnappning som medel att sabotera för Demokraterna. Planen, jämte kostnadsförslaget på en miljon dollar, presenterades för Nixons rådgivare John Dean och John Mitchell i januari 1972. Dean och Vita husets stabschef H.R. Haldeman ville dock inte blanda in Mitchell i olagligheterna, varför han hänvisade Hunt och Liddy till Jeb Magruder. Efter förhandlingar, tillstod Magruder 250 000 dollar till CRP för att utföra Gemstone. I maj 1972 organiserade Liddy och Hunt ett inbrott i Watergatekomplexet för att installera avlyssningsutrustning. Installationen lyckades delvis och vid ett nytt inbrott i juni 1972 greps de fem inbrottstjuvarna, jämte Hunt och Liddy. En av inbrottstjuvarna var CRP:s säkerhetschef, James McCord.

Nixon kände till att CRP hade en underrättelseavdelning och ville att den skulle användas för att stödja honom.Summers, sid. 400. Efter att inbrottstjuvarna gripits, försökte Nixons stab dölja inbrottstjuvarnas koppling till CRP och Vita huset; bland annat författade Haldeman, Mitchell, Magruder och andra ett pressmeddelande, som förnekade att McCords inblandning i inbrottet var relaterat till hans arbete i CRP. Magruder lät också förstöra handlingar om Gemstone . Nixons inrikespolitiske rådgivare, John Ehrlichman, beordrade att innehållet i Hunts kassaskåp skulle förstöras och att Hunt skulle skickas ut ur landet, vilket dock inte lyckades. För att skydda CRP, ville Ehrlichman, Dean, Haldeman och andra befattningshavare skylla inbrottet i Watergate på CIA. Mörkläggningen fungerade tills McCord i mars 1973 erkände för domstolen att inbrottstjuvarna pressats från politiskt håll att begå mened och att CIA inte var ansvarigt för inbrottet.Rochvarg, sid. 50–51.

Referenser

Kategori:Politiska organisationer i USA Kategori:Richard Nixon Kategori:Watergate