Så slutas våra sorgedar, Om Bacchi begravning eller Fredmans sång n:o 23 är en visa skriven av Carl Michael Bellman.
Visan är en naturlig fortsättning på Fredmans sång n:o 22 och går också på samma melodi. Medan den förra visan handlade om Bacchus bröllop handlar den här om hans begravning. Peter Hinrich Fuhrmann är huvudperson även i den här visan, fast nu i egenskap av prestav i stället för marskalk.
I den här visan dyker även Augustus von Schmidt upp som härold. Hans far Heinrich Joachim Schmidt (1654−1732) var en framstående läkare och assessor i Collegium medicum och blev adlad 1692. Han fick fem döttrar och tre söner som nådde vuxen ålder. De båda äldre sönerna Carl och Henrik stupade i stora nordiska kriget. Augustus som var född 1710 var för ung för att delta i det kriget, men även han valde en militär karriär och blev vicekorpral i Livdrabantkåren 1739. På grund av oskickligt leverne och uppstudsighet i tjänsten dömdes han till avsked 1755 och hans liv gick därefter utför. Enligt ett brev från hovpredikant Jöran Johan Öller syntes ”gamle Schmidten” ofta full på stadens gator. Han dog barnlös 28 januari 1767 och slöt därmed sin adliga ätt, något som i visan symboliseras med att han slår itu Bacchus sköldemärke. En ritual som brukar genomföras när en adelsätt utslocknar. Gamle Schmidtens egen begravning skildras av Bellman i Fredmans sång n:o 27.
I sista versen står att Bacchus sveptes i ”silverglitt”. Silverglitt eller silverglete är ett vardagligt namn på massicot som är ett gult pigment bestående av blymonoxid. Bly och silver förekommer ofta tillsammans i blyglans och vid utvinning av silver får man massicot som biprodukt, därav namnet. Förutom som pigment och sickativ i linoljefärg har silverglitt tidigare även använts som blodstillande salva vilket troligen är användningen även i detta fall. Silverglitt nämns även i Fredmans epistel n:o 15 där Theophile använder det på sitt blödande öga.
Fotnoter
Källor
Kategori:Svenskspråkiga sånger Kategori:Verk av Carl Michael Bellman