Johan Spann, född 10 september 1789 i Lännäs socken, död 23 januari 1858 i Söderspånga soldattorp, Västra Vingåkers socken, var en svensk indelt soldat.
Johan Spann inskrevs som vargeringskarl för rote 158 i Västra Vingåkers socken vid Södermlands regemente i Nyköping 10 april 1808. Han övades under 14 dagar och fick därefter marschera iväg till Norska gränsen i Dals-Eds socken, där han länge tjänstgjorde som fältvakt. De fick därefter marschera tillbaka genom Åmål, Karlstad, Örebro, Köping, Västerås och Sala till Gävle, där han låg en liten tid. Han inkvarterades i Gästrikland, men insjuknade och fördes till Norrtälje. Härifrån kom han till Storbyn, strax utanför Grisslehamn, där han låg under julen 1808. Sedan han tillfrisknat sändes han i januari 1809 över isen till Åland, där han anslöt till sitt regemente i byn Hulta. Han insjuknade dock på nytt och fördes till sjukhus. 18 mars kom order om återtåg från Åland, men Johan Spann som ännu var sjuk orkade inte gå särskilt fort. En kossackpatrull hann ifatt honom med flera andra som blev krigsfångar. De fördes först till Kumlinge kyrka där de fick tillbringa natten. Därefter kom han 19 mars till en by i Finland och 21 mars till Åbo. Han placerades på nytt på sjukhus och låg sjuk i två månader innan han genom en fångutväxling fick återkomma till Sverige, 22 juni 1809 återvände han till Södermlands regemente som då låg förlagt i Roslagen. De marscherade till Uppsala, där de arbetade med att iordningställa en exercisplats. De sändes därefter med båt till Västerbotten, där de deltog i slaget vid Sävar och träffningen vid Ratan. De gick sedan till Umeå och till Piteå, innan de seglade till Härnösand, och sändes därefter hem till roten. Under 1810 och 1811 var Spann beordrad till arbete på Södertälje kanal hela sommaren, i övrigt hemma på roten. 1812 deltog han på stormöte eller övning i Malmköping under en månad. Han återvände därefter i 14 dagar till roten hemma i Västra Vingåker, innan han fick marschera till Stockholm. Där exercerade de en tid innan de marscherade till Dalarö, varifrån de med fartyg sändes till Karlskrona. De låg en tid förlagda i Blekinge innan de sändes med samma skepp tillbaka till Dalarö varifrån de marscherade hem till roten. Påskdagen 1813 marscherade han åter iväg från roten till Dalarö, där han steg ombord på linjeskeppet Gustav den Store. De landsteg på en strandremsa på Rügen och marscherade till Bergen auf Rügen. De gick sedan till en stad Spann säger skall ha kallats "furt-furt", där han gjorde vakt åt kungen, innan de fortsatte till Greifswald. De skall sedan ha återvänt till Stralsund, innan de marscherade till Berlin. Därifrån gick de till Spandau, och vidare till "Kältan", där det första slaget mot fransoserna stod, gissningvis menar slaget vid Grossbeeren. Där näst slogs det vid Jüterbog, som var en "het" strid, här avses slaget vid Dennewitz. Spann säger sig marscherat genom Polen och Sachsen innan de kom till Leipzig, där ett slag stod som varade i fem dagar. Från Leipzig gick det till Lützen och därifrån genom Hannover och Westfalen till Lübeck, där de träffade danskarna. Efter en kortare belägring tvigades de ge upp staden. Armén fortsatte genom Holstein upp till Friedrichsort, som belägrades. De låg förlagda utanför Kiel under julhelgen och några dagar in på nyåret. Därefter marscherade de söderut igen, över Lübeck, genom Hannover över Rhen till Köln. Spann säger att staden hade 365 kyrkor, han insjuknade och låg tre veckor insjuknad i ett munkkloster, och tillfrisknade först fyra dagar före påsk. Till påsk marscherade de till Aachen där Johan Spann besåg svavelkällorna. De forsatte därefter in i Frankrike, 20 mil från Liège mötte de en kurir och måste vända om. De marscherade genom Bremen till Lübeck och vidare till Rostock, där regementet skulle inskeppas. Här insjuknade dock Spann och måste stanna kvar när regementet avreste. Efter 14 dagar var han dock bättre och kunde stiga ombord tillsammans med Kalmar regemente och avsegla till Göteborg, där han kunde återansluta till sitt regemente. De marscherade från Göteborg norrut till Uddevalla, där de höll parad för Karl XIII. Sedan fortsatte de till Svinesund, därifrån till Fredrikstad, som intogs sjövägen. De gick därifrån till "Sansundet" där de anlade kaserner och låg till hösten, och gick därefter till Halden. Återvägen skall ha varit en svår marsch över norska fjällen till Dals-Ed, och den vägen hem till Vingåker.
De följande åren var ganska fria från mer dramatiska händelser. 1815 och 1817 var Spann kommenderad på arbete på Södertälje kanal. 1822 och 1824 var han kommenderad till arbete på Göta kanal. 1828 hade han arbetkommendering för kontruktionen av Hjälmare kanal och 1836 var han kommenderad till för hamn- och brobyggnad i Stockholm. 1818 närvarade regementet vid Karl XIV Johans kröning i Stockholm, ytterligare några gånger var regementet kommenderat till stormöten på Ladugårdsgärde, förutom generalmönstringarna i Malmköping. 1839 erhöll han sitt avsked.
Källor
Kategori:Svenska militärer Kategori:Personer från Lännäs socken Kategori:Födda 1789 Kategori:Avlidna 1858 Kategori:Män