Bertie the Brain är ett tidigt elektroniskt spel och ett av de första som utvecklades under datorspelens tidiga historia. Det byggdes i Toronto av ingenjören Josef Kates för Canadian National Exhibition 1950.

Den cirka fyra meter höga datorn lät besökare spela tic-tac-toe mot en algoritm som av upphovsmännen presenterades som artificiell intelligens. Spelaren angav sina drag via ett rutnät av knappar, medan spelets tillstånd visades genom ett rutnät av lampor monterade högt upp på maskinen. Svårighetsgraden kunde justeras manuellt av konstruktören.

Efter två veckors utställning av Rogers Majestic monterades maskinen ned och föll därefter till stor del i glömska.

Spelet utvecklades för att demonstrera Kates egen uppfinning, det så kallade additronröret, en miniatyriserad variant av elektronrör. Tekniken fick dock aldrig något genomslag, eftersom transistorn kort därefter tog över datorutvecklingen. Patentproblem förhindrade dessutom att additronröret användes i andra datorer än Bertie innan det blivit föråldrat.

Bertie the Brain har i efterhand nämnts som en möjlig kandidat till det första datorspelet, eftersom det var ett datorbaserat spel med visuell återkoppling. Maskinen använde dock glödlampor i stället för en bildskärm och uppfyller därför inte alla definitioner av ett videospel.

Historia Bertie the Brain var en datoriserad version av tic-tac-toe som konstruerades av Josef Kates för Canadian National Exhibition 1950. Kates hade tidigare arbetat vid Rogers Majestic med konstruktion av radarrör under andra världskriget. Efter kriget bedrev han forskarstudier vid datacentret vid University of Toronto samtidigt som han fortsatte sin anställning vid företaget.

Vid universitetet deltog Kates i utvecklingen av University of Toronto Electronic Computer (UTEC), en av världens tidigaste fungerande datorer. Han konstruerade även sitt eget elektronrör, additronröret, som registrerades 1951.

Efter att ha lämnat in en patentansökan för additronröret uppmuntrade Rogers Majestic Kates att skapa en maskin som kunde demonstrera tekniken för potentiella köpare. Resultatet blev en specialbyggd dator som endast kunde spela tic-tac-toe. Maskinen ställdes ut i ingenjörsbyggnaden på Canadian National Exhibition mellan den 25 augusti och 9 september 1950.

Utställningen blev populär och lockade långa köer. Kates justerade svårighetsgraden beroende på spelare, och komikern Danny Kaye fotograferades när han besegrade maskinen för tidskriften Life.

Spelupplägg Spelet bestod av ett rutnät med nio upplysta knappar där spelaren valde sitt drag. Draget visades både på knapparna och på ett större vertikalt rutnät med lampor. Maskinen svarade därefter automatiskt med sitt eget drag.

Skyltar på sidan av spelplanen visade vems tur det var Electronic Brain eller Human Brain samt markerade när någon hade vunnit. Svårighetsgraden kunde ställas in på flera nivåer, och vid högsta nivån var maskinen konstruerad för att vara omöjlig att besegra.

Betydelse och eftermäle miniatyr|Kopplingsschema från det amerikanska patentet för additronröret Efter utställningen monterades Bertie the Brain ned och bevarades inte. Kates har senare uppgett att han arbetade med så många projekt samtidigt att han inte prioriterade att spara maskinen, trots dess potentiella historiska betydelse.

Spelets huvudsakliga syfte – att marknadsföra additronröret – uppfylldes aldrig, och tekniken kom aldrig till användning i andra system. Patentprocesser drog ut på tiden, och ett amerikanskt patent för additronröret beviljades först 1957, vid en tidpunkt då elektronrör redan höll på att ersättas av transistorer.

Bertie the Brain utvecklades tre år efter den tidigare Cathode-ray tube amusement device och före senare datorbaserade spel som Nimrod och OXO. Det betraktas som ett viktigt steg i utvecklingen mot dator- och videospel med visuell återkoppling.

Referenser

Kategori:1950 Kategori:Datorspel utvecklade i Kanada