Emma Gutiérrez de Bedregal, född 1908, död 1977, var en boliviansk politiker (Movimiento Nacionalista Revolucionario). Hon satt i parlamentet 1956-1958 och var den första kvinnliga parlamentsledamoten i Bolivia.Memoria: Foro Internacional "Las Mujeres en el Siglo XXI.". (2003). Bolivia: CIDEM. s. 208

Biografi Emma Gutiérrez Aramayo föddes den 8 augusti 1908 i staden La Paz som dotter till godsägare. Hon gifte sig 1927 med Daniel Bedregal Vera, som senare skulle uppmuntra henne att ta på sig en politisk ledarroll.

År 1932 gav sig hennes man ut i kriget mellan Bolivia och Paraguay, där han delade scen med Gualberto Villarroel López. Deras vänskap och gemensamma ideal ledde till att Daniel utnämndes till ledamot så snart Villarroel tillträdde landets presidentskap (1943). Detta närmande innebar ett grundläggande ideologiskt skifte inom familjen Bedregal Gutiérrez. Från och med då var Emma Gutiérrez känd som en "k'ara zapato-rörelsens aktivist", ett uttryck som anspelar på avskaffandet av materiella ägodelar och klassprivilegier, och blev en representant för nationalismen, förespråkande för utvidgningen av medborgarskapet och innebörden av boliviansk identitet (Franco, 2017).

Politisk akvitivism Den 20 juli 1946 mördades dåvarande presidenten Gualberto Villarroel. Detta blodiga uppror utlöste en kallblodig förföljelse av hans närmaste medarbetare. Inför ständiga hot tvingades Daniel Bedregal i exil och lämnade sin fru och sina barn kvar i landet.

Emma antog en ny subversiv roll och lanserade sin politiska karriär med förnyad kraft. Tillsammans med andra kvinnor ledde hon en motståndsgrupp kallad "Kvinnokommandot" (“Comando Femenino”.). Denna grupp anslöt sig till den Revolutionära Nationaliströrelsens (Movimiento Nacionalista Revolucionario; MNR) sak, som delade deras principer och grunderna för den sociala reform de strävade efter. "Kvinnokommandot" fram till den länge efterlängtade revolutionen den 9 april 1952 (Gueiler, 1957). Under den perioden skulle Emma Gutiérrez och flera kvinnor i “Comando Femenino del MNR” få olika funktioner till förmån för revolutionen, inklusive den första kvinnliga hungerstrejken, distribution av vapen under subversiva kampanjer, propagandaarbete till förmån för MNR, hjälp till sårade under konflikter, och bevarandet av förföljda mäns liv.

Emma Gutiérrez lärde också ursprungsbefolkningen att läsa och skriva; sålde sina smycken och ägodelar för att stödja och säkerställa MNR-ledarnas överlevnad; omvandlade sitt hus till en restaurang för att kamouflera överkommandots konspiration; klädde ledarna som byggnadsarbetare så att de inte skulle tillfångatas; och räddade vid ett tillfälle livet på Hernán Siles Suazo (biträdande ledare för MNR).

Parlamentsledamot

Den 9 april 1952 utbröt ett folkligt uppror, och efter revolutionens seger och Víctor Paz Estenssoros ankomst till makten, öppnades en ny väg för demokratiska och politiska reformer i staten. Under Víctor Paz Estenssoros första presidentskap antogs dekret 4315 (1956) som tillät kvinnor och ursprungsbefolkningar att inneha maktpositioner inom den offentliga sektorn (Vice Presidentship of the Plurinational State, 2016). Under "MNR:s generalkongress", under Hernán Siles Suazos presidentskap (1956), fattades det enhälliga beslutet att Emma Gutiérrez skulle bli den första kvinnan att tillträda parlamentet.

Den 2 augusti 1956, intog Emma Gutiérrez Aramayo de Bedregal sin plats och blev därmed den första kvinnliga parlamentsledamoten i landets historia. Hon innehade denna position i två år, varefter hon drog sig tillbaka från statliga institutioner med argumentet att hon hörde hemma bland folket snarare än maktens institutioner.

”Doña Emma”, som hon kallades som ett tecken på respekt och tillgivenhet, dog 1977. Diktatorn Hugo Banzer Suárez utlyste nationell sorg för hennes bortgång.

Referenser

Julio Cesar Bayardo Espinoza Fuertes (La Paz): Biografía Ganadora - II Concurso Nacional de Ensayos Biográficos "Mujeres en Nuestra Historia"

Kategori:Födda 1908 Kategori:Avlidna 1977 Kategori:Kvinnor Kategori:Bolivianska politiker under 1900-talet