Elisabeth Lamb, levde 1791, var en öbo på Svenska Sankt Barthélemy.
Elisabeth Lamb var gift med den välbärgade köpmannen Samuel Lamb i Gustavia. De tillhörde den engelsktalande grupp som var den näst största i den svenska kolonin utöver fransmännen, och som främst bodde i den från 1787 kraftigt expanderade frihamnen Gustavia, dit många engelsmän flyttade på grund av de fördelaktiga ekonomiska villkoren i frihamnen: medan landsbygden främst beboddes av fransmän, var en stor del av stadens innevånare engelsmän, med endast en minoritet styrande svenskar.
1791 ansökte Samuel Lamb om skilsmässa från Elisabeth Lamb med hänvisning till hennes äktenskapsbrott. Han uppgav att hon några år tidigare hade bett att få föda sitt barn på S:t Martin istället, eftersom det fanns en barnmorska där som hon föredrog. Det är troligt att Elisabeth Lamb hade försökt föda barnet på avstånd från sin man för att sedan lämna bort det och uppge att det hade dött, men planen misslyckades. När barnet var fött visade det sig att "barnet var av mörk hudfärg [nästan svart]", och Samuel Lamb anklagade henne för att ha "besudlat hans säng" på "det mest tarvliga sätt med en färgad man". Elisabeth Lamb erkände då att hon vid ett tillfälle haft samlag med en "mulattman".
Paret separerade, men försonades då hon efter tio–elva månader återvände till ön. När han emellertid vid ett tillfälle rest till S:t Croix, hade hon vid hans återkomst tömt huset på sina ägodelar och levde nu öppet tillsammans med en färgad man på S:t Martin, "samme mulatt som var far till hennes barn". Elisabeth Lamb anklagade maken för att ha ett "hårt hjärta" och inte bry sig om deras gemensamma barn, men gick med på skilsmässan. Efter skilsmässan omtalas hon inte mer, men levde uppenbarligen tillsammans med en man som tycks ha tillhört den mer välbärgade klassen av fria färgade.
I Västindien var det normalt för vita män att ha sexuellt samliv både med svarta slavinnor liksom med fria färgade älskarinnor, medan slavar (som var förbjudna att gifta sig), fritt hade sex och levde tillsammans utanför äktenskapet, och ofta fortsatte att göra det även om de frigavs. Under sådana omständigheter kunde de sexuella lagar som formellt gällde i Europa inte tillämpas i Västindien, något som gav de karibiska kolonierna rykte om att vara omoraliska. Ett undantag gällde vita kvinnors sexuella förhållanden med icke vita män, som utöver homosexualitet och abort var den enda sexuella handling som på allvar förföljdes i Västindien. En vit kvinna som fått barn med en slav hade inte möjligheten att gifta sig med honom, något som annars var den accepterade lösningen för en kvinna som blivit med barn före äktenskapet: en annan man kunde heller inte ta på sig faderskapet, om barnet var av "fel" färg. På Svenska Sankt Barthélemy fanns endast två sådana fall: Elisabeth Lamb och Catherine La Place.Thomasson, Fredrik, 1965-. - Svarta S:t Barthélemy : människoöden i en svensk koloni 1785-1847 / Fredrik Thomasson.. - 2022 - Första utgåvan. - . s. 112-117
Referenser
Kategori:Kvinnor Kategori:Födda okänt år Kategori:Avlidna okänt år Kategori:Personer i Svenska Saint-Barthélemy