Clarissa, levde 1836, var en öbo på Svenska Sankt Barthélemy. Hon var föremål för ett uppmärksammat frihetsmål på ön 1836.
Clarissa hade tillfångatagits av slavhandlare i Västafrika som barn på 1790-talet och sålts till ett slavskepp. På väg till Västindien hade slavskeppet tillfångatagits av ett franskt skepp. Frankrike hade avskaffat slaveriet i Franska Västindien 1794, och slavarna på skeppet släpptes av på ön S:t Eustatius (ockuperat av Frankrike 1795-1801) som fria: dock hade de satts på "lärlingstid" på sju år innan de släpptes helt fria. Den franska tjänstemannen Cottin hade placerat Clarissa som fri tjänare hos Jane Snellings, dotter till Cottins älskarinna Elisabeth Snellings. Familjen Snellings hade sedan bosatt sig på Svenska Sankt Barthélemy. När Jane avled och lärlingstiden var slut, var Clarissa fri, men hon hade valt att stanna kvar hos barnmorskan Elisabeth Snellings som tjänare eftersom hon inte hade någon annanstans att ta vägen.
När Elisabeth Snellings avled 1836, ville hennes vita testamentsexekutor (som även var polis), sälja Clarissa som slav och alltså en del av kvarlåtenskapen. Clarissa protesterade och sände med hjälp av den fria svarta mannen Engle Jeems in en petition till domstolen där hon beskrev sin livshistoria och förklarade att hon inte var en slav och aldrig hade varit det; och alltså inte kunde säljas till någon. Hon hade dock inga papper på att hon var fri, och hon hade möjligen registrerats som slav i mantalskrivningarna sedan dess av misstag. Clarissa inkallade flera vittnen för att bekräfta hennes fria status. Den fria färgade butiksägaren Mary Howell bekräftade Clarissas bakgrund och förklarade att hon själv varit med Clarissa på slavskeppet och även hon fullgjort en lärlingstid på sju år innan hon blev fri och sedan flyttat från S:t Eustatius till Sankt Barthélemy, där hon nu sedan länge drev en butik i Gustavia. Antoine Samuel Corbiere från S:t Eustatius, ålderman i Gustavia, bekräftade också hennes historia. Båda två uppgav att Clarissa, även om hon bodde hos Elisabeth Snellings, alltid hade uppfattat sig som fri och av hela hennes omgivning också hade ansetts vara fri och inte slav.
Clarissas fall anses anmärkningsvärt och exceptionellt. Svarta personer som påstod sig vara fria utan att kunna visa upp papper på att de var fria, löpte normalt stor risk att förslavas. Clarissa däremot förklarades av domstolen, som konstaterade att hennes lärlingsskap upphört för 35 år sedan, officiellt för "fri person" och i åtnjutande av alla "de rättigheter och förmåner som fria personer tillkommer". Thomasson, Fredrik, 1965-. - Svarta S:t Barthélemy : människoöden i en svensk koloni 1785-1847 / Fredrik Thomasson.. - 2022 - Första utgåvan. - . s. 161-170
Referenser
Kategori:Kvinnor Kategori:Födda okänt år Kategori:Avlidna okänt år Kategori:Personer i Svenska Saint-Barthélemy