Dragsfjärds giftskandal var en serie händelser i början av 1980-talet relaterade till skepparen Jukka Ojarantas grova miljöbrott. Sommaren 1982 dumpade Ojaranta på uppdrag av företaget Oy Euro Industri Ab ett tiotal tunnor innehållande industriavfall i havet utanför Dragsfjärd. Vissa av tunnorna har aldrig hittats.

Bakgrund och fynd Fram till Helsingforskonventionen 1974 var det både lagligt och allmänt förekommande i Finland att göra sig av med avfall, också gift, genom att kasta det i havet. Konventionen, en överenskommelse mellan samtliga Östersjöländer för innanhavets bästa, satte stopp för det här.

Den 30 juni 1982 publicerades en tidningsnotis om att gift hittats i skärgården utanför Kasnäs. Det rörde sig om ett tiotal 200 liter stora tunnor fyllda med olika slags giftmärkta flaskor och kärl. En del av giftet hade redan läckt ut i havet, och ansågs vara en fara snarare för semestrande människor än miljön.

Snart visade det sig att giftavfallet kom från företagen Centrallaboratium Ab samt Nokias kondensatorfabrik i Tammerfors. Dessa företag hade anlitat Oy Euro Industri Ab för att föra avfallet till Östtyskland där det skulle förstöras. Så var ändå inte fallet, och nu var det frågan om grovt brott mot avfallslagen och giftlagen.

Händelseförlopp Skepparen Jukka Ojaranta hade utfört själva transporten och dumpningen med sin trålare Normandie. Ojaranta hade tidigare dömts för bland annat alkoholsmuggling och var känd som "Turun Jukka" (Åbos Jukka).

Under sommaren 1982 hade nattliga gifttransporter till Normandie väckt myndigheternas intresse. Tulltjänstemän som velat undersöka båten blev stoppade av Ojaranta, och också polisen hade varit intresserad av Ojaranta, men lämnat honom ifred då de antog att det rörde sig om hans sedvanliga alkoholsmuggling.

En sommarnatt 1982 begav sig Ojaranta iväg från Kasnäs brygga mot det öppna havet. Med sig hade han ett tiotal tunnor med Nokias och Centrallaboratoriets avfall. I polisförhör uppgav han att det var meningen att avfallet skulle dumpas utanför Hiidenmaa, på samma plats som Ryssland gjort sig av med liknande farligt avfall. Då en av tunnorna gick sönder strax utanför Hitis på grund av hård sjögång bestämde sig besättningen för att direkt kasta alla tunnor i sjön. Bara något senare återvände Ojaranta till samma plats med nästa lass av giftavfall. För att underlätta sänkningen gjorde man hål i tunnorna.

Inte långt efter avslöjas dådet, och Helsingin Sanomat rapporterade 3 juli 1982 att upp till ett hundratal tunnor med giftigt innehåll dumpats utanför Dragsfjärd. I artikeln nämns inte Ojaranta vid namn, men dådet sades vara utfört av en känd mångsysslare i undervärlden.

I området påbörjades omfattande undersökningar som sysselsatte såväl dykare som brandmän och militären. I ett skede misstänkte man att det rörde sig om så mycket 20 000 kilogram giftigt industriavfall, men det visade sig senare vara 33 tunnor.

Rättegång och följder Den femte juli efterlystes Ojaranta, och Euro Industris ansvariga advokat anhölls. Jukka Ojaranta överlämnade sig till polisen den fjärde augusti, strax efter att ha gett en intervju till tidningen Hymys redaktör.

Behandlingen av fallet inleddes den 19 augusti 1982 i Dragsfjärds häradsrätt. Åklagaren yrkade på straff för grova avfallshanteringsbrott åt samtliga åklagade. Försvaret påpekade att det "i Finland lagligt sänktes flera gånger större giftmängder i havet varje dag än Ojarantas tunnor innehållit". Nokia och Centrallaboratoriets ledningar ansåg sig vara offer i fallet, vilket fick dåvarande inrikesminister Matti Ahde att påpeka att de åtminstone borde dömas för brott mot avfallshanteringslagen. Enligt tyska källor hade ingen från Finland tagit kontakt med dem angående hantering av giftavfall.

I november 1982 ansåg häradsrätten fallet vara klart och delade ut domar på allt från åtta månaders villkorligt fängelse till två år och fyra månaders ovillkorligt fängelse. Alla nio som sänkt tunnorna i havet dömdes till fängelse. De hårdaste domarna fick Ojaranta och Euro Industris jurister. Nokia och Centrallaboratoriets ledare fick i sin tur stora böter. Domarna och ersättningen sänktes i hovrätten.

Fortsatt letande Letandet efter och upptäckandet av gifttunnorna fortsatte i flera år efter händelsen. Ingen var riktigt säker på exakt var tunnorna dumpades, och Ojaranta misstänks ha uppgett fel position med flit. Utöver det har havsströmmar antagligen påverkat tunnornas position. Letandet blev snabbt dyrt, redan under det första året ska kostnaderna ha varit över en miljon mark.

I början av 90-talet flöt ett antal tunnor till ytan, och sökandet inleddes på nytt. Att bärga tunnorna visade sig ändå svårt, då flera var i dåligt skick och vattnets sikt var dålig.

Trålaren Normandie låg i flera övergiven i Esboviken innan hon fördes till en avstjälpningsplats. Ojaranta avled 2003.

Källor

Kategori:Dragsfjärd Kategori:Brott i Finland