Collot, född cirka 1780, levde 1810, var en slav på Svenska Sankt Barthélemy.

Collot var född på Guadeloupe och uppskattades 1809 vara omkring 30 år. År 1794 avskaffades slaveriet på Guadeloupe av revolutionsregeringen under Victor Hugues och Collot frigavs, värvades i revolutionsregeringens armé och posterades på garnisonen i Saint Martin. När Napoleon återinförde slaveriet i de franska kolonierna 1802 blev Collot en av de frigivna slavar som gjorde uppror mot återförslavningen och blev liksom de övriga upprorsmännen gripen (i hans fall på Les Saintes) och såld till en annan öh (i hans fall Antigua).

Så småningom köptes han av handlaren James Price i Gustavia. En kväll på köpmansgatan i Gustavia i april 1809 hamnade Collot i bråk med James från "Afrkanska kusten", cirka 30 år, den portugisiska köpmannen Domingo Antonio da Silva slav, som hade konfronterat honom vad "han hade att göra med en viss negress".

Collot uppgav att han hade svarat James att han bara hade hälsat på svart kvinna och frågat hur hon mådde, men att James hade attackerat honom och att han bara hade försvarat sig, och att han råkat såra James vänstra sidan av magen av misstag, av den kniv Collot råkat hålla i handen, eftersom suttit och tuggat på ett sockerrör som han skurit med kniven när James konfronterat honom. James blev omhändertagen av andra slavar och vårdad av läkare, men avled åtta dagar senare, och guvernören gav order om obduktion.

Flera slavar vittnade mot Collot och uppgav att han hade tagit strypgrepp på James och sedan stuckit honom med kniven med avsikt. Anguelique, cirka 20 år från Guinea, Jean Jacques Vaucrossons slavinna, uppgav att hon var den kvinna Collot hade talat med och att hon var sambo med James.

Domaren hänvisade till Collots erfarenhet som soldat och konstaterade att han hade erfarenhet av att hantera vapen och strida. Han dömdes 14 juli 1809 till döden enligt 1734 års lag. Collots ägare ansökte dock till Stockholm om nåd för Collot och hänvisade till att han alltid annars var "arbetsam och beskedelig". Collot benådades därför 15 februari 1810 och till piskstraff. Ingen slav avrättades på Sankt Barthelemy under de första decennierna av svenskt styre; de flesta personer som avrättades i kolonin var utländska pirater och sjömän, både svarta och vita. När en slav dömdes till döden överklagades denna dom av deras ägare och slavarna blev rutinmässigt benådade. Anledningen var möjligen att staten var tvungen att kompensera slavägaren när en slav avrättades, samtidigt som tillgången till slavar försvårades när triangelhandeln ströps i början av 1800-talet. Thomasson, Fredrik, 1965-. - Svarta S:t Barthélemy : människoöden i en svensk koloni 1785-1847 / Fredrik Thomasson.. - 2022 - Första utgåvan. - . s. 156, 170, 182, 212

Referenser

Kategori:Kvinnor Kategori:Födda okänt år Kategori:Avlidna okänt år Kategori:Personer i Svenska Saint-Barthélemy Kategori:Franska slavar Kategori:Guadeloupes historia