Heydar Raqabi (, även Haydar Ali Raqabi), född 10 december 1931 i Teheran, död där 14 december 1987, var en iransk poet och politisk aktivist känd under pseudonymen Haleh.

Biografi Heydar Raqabi, föddes den 10 december 1931 i Teheran. Raqabi var sedan ungdomsåren anhängare till iranska Nationella fronten, och deltog aktivt i förstatligandet av den iranska oljeindustrin.

Raqabi hade en talang för skrivande, och tog sig pseudonymen "Haleh" för den poesi han skrev. Han blev dock mer uppmärksammad för att ha skrivit sången ”Mara Beboos” (), sjungen av Hassan Golnaraghi.

Politisk aktivitet Tidningen Sobh Irans tidigare chefredaktör Nasser Anghata skriver: ”Heydar Raqabi (Haleh), som ledde organisationen ”Soldiers of the National Front” före den 28 augusti och var en övertygad nationalist, utsågs till ordförande för motståndsrörelsens kommitté vid Teherans universitet.”  Haleh fängslades på grund av handlingar utförda med den nationella motståndsrörelsen. Han var chef för Nationella motståndsrörelsens organisationskommitté vid Teherans universitet åren 1951 till 1953. Med hjälp av medling från Shemshiri frigavs han från fängelset med villkoret att han skulle lämna Iran.Twenty-Five Years of Iran from Coup to Revolution, Colonel Gholamreza Nejati, Rasa Publications, First Edition 1992Events and Judgments – Masoud Hajazi Volume 1 – Niloufar Publications – 1996

Åren utomlands Efter sin frigivning från fängelset 1955 lämnade Raqabi Iran och fortsatte sina studier i internationell rätt vid Columbia University i New York. Trots att han avlade kandidat- och magisterexamen i juridik stötte Raqabi på svårigheter till följd av sina politiska aktiviteter och sitt motstånd mot regeringen efter den iranska statskuppen 1953. Han hamnade i konflikt med Irans ambassad i USA, och när påtryckningarna därifrån ökade tvingades han flytta till Tyskland, där han avlade en doktorsexamen i filosofi vid Humboldt-universitetet i Berlin.

Efter flytten till Berlin fortsatte han sin politiska verksamhet och grundade den nationella studentorganisationen, inom vilken han startade den fyrasidiga veckotidningen Pishva. Raqabi var en nära medarbetare till Khosrow Qashqai, medlem av Irans nationella front. I början av 1940-talet, när Khosrow Qashqai gav ut tidskriften Bakhtar Emrooz i Tyskland, var Raqabi också engagerad i arbetet. Bakhtar Emrooz var den tidskrift som leddes av doktor Hussein Fatemi under förstatligandet av Irans oljeindustri.

Raqabis doktorsavhandling, med titeln Nationernas revolutionära skola, förutspådde den framtida återföreningen av Öst- och Västtyskland. Avhandlingen publicerades senare i bokform på initiativ av Tysklands förbundskansler Willy Brandt. Efter avslutade studier i Tyskland återvände Raqabi till USA, där han undervisade i internationell rätt vid flera universitet.

Efter den iranska revolutionen i februari 1979 återvände Raqabi till Iran efter 24 års frånvaro från hemlandet. Han återupptog sin undervisningsverksamhet vid ett universitet, men följderna av den iranska kulturrevolutionen försvårades hans fortsatta akademiska arbete.

Tio år efter sin återkomst insjuknade Raqabi i mjältcancer och vårdades vid UCLA Medical Center i Kalifornien. När hans hälsa försämrades återvände han, med hjälp av sin bror Jahanegir Raqabi, till Iran under sina sista levnadsdagar och avled i Teheran den 14 december 1987. Han är begravd på Ibn Babawayhs begravningsplats i Rayy, Iran.

Poesi Abdolrahim Jafari, tidigare chef för Amir Kabir Publishers, skriver i sina memoarer: ”I början av 1950-talet, under konflikterna mellan folket, regeringen och olika vänster- och högergrupperingar, lärde jag känna en entusiastisk ung man vid namn Heydar Ali Raqabi, känd bland sina vänner som ’Bijan Taraghi’. Han drev bokhandeln ’Khiyam’. Han var nationalist, passionerad och en hängiven anhängare av doktor Mohammad Mossadegh. Han var en ödmjuk, trofast och from ung man som aktivt deltog i den nationella kampen. Han hade en diktsamling med titeln Aseman Ashk (’Tårarnas himmel’), som jag tryckte i tusen exemplar. I samlingen ingick dikten ’Mara Beboos’, som senare tonsattes av den berömde violinisten Majid Vafadar. Sången blev populär i iransk radio och sändes upprepade gånger på lyssnarnas begäran.”

Enligt Encyclopædia Iranica träffade Raqabi sin nära vän Vafadar för sista gången innan han lämnade landet och bad honom tonsätta en dikt som han nyligen hade påbörjat. Raqabi lovade att färdigställa den före avresan. Efter att ha tillbringat sin sista natt med sin flickvän ringde han Vafadar från flygplatsen och dikterade den färdiga dikten, som beskrivs som fylld av starka och känsloladdade uttryck.

Referenser

Kategori:Alumner från Humboldt-Universität zu Berlin Kategori:Alumner från Columbia University Kategori:Låtskrivare under 1900-talet Kategori:Avlidna 1987 Kategori:Födda 1931 Kategori:Personer från Teheran Kategori:Män Kategori:Iranska poeter under 1900-talet Kategori:Iranska aktivister Kategori:Sidor med ogranskade översättningar