Rössing-gruvan i Namibia är en av världens äldsta och största dagbrott för brytning av uran. Gruvan är belägen i Namiböknen nära staden Arandis, 70 kilometer från kuststaden Swakopmund.

Historik

Bakgrund och start Uran upptäcktes i Namiböknen 1928, men prospektering började först i slutet av 1950-talet. Rössing-gruvan togs i bruk 1976, och den är den största av tre gruvor som utvinner uran i Namibia. De två andra gruvorna är som drivs av Paladin Energy, och , som har kinesiska ägare.

Drift och kritik

Malmen i gruvan har låg koncentration, omkring 0,03 procent, vilket innebär att 3 miljoner ton malm måste brytas för att få fram 1000 ton uranoxid (U3O8). År 2023 producerades uranoxid, vilket motsvarar omkring procent av världsproduktionen på drygt (2023).

Under apartheidtiden var gruvan föremål för internationell kritik och protester från anti-apartheid- och kärnkraftsmotståndare, främst i Europa. Kritik har också förekommit mot att Irans regering sedan 1976 äger 15 procent av aktierna och att uran från gruvan skulle kunna omdirigeras till Iran. Gruvans ledning har dock framhållit att den namibiska regeringen med en ägarandel på 3 procent men en röstandel på 51 procent behållit kontrollen, och att det iranska aktieinnehavet är helt passivt.

År 2010 publicerade organisationen SwedWatch i samarbete med Svenska Naturskyddsföreningen en rapport med titeln Namibias uran bakom svensk kärnkraft. Rapporten påtalade miljö- och hälsorisker i gruvbrytningen vid Rössing-gruvan samt en svag myndighetsstruktur i Namibia, där landet då inte ratificerat flera viktiga internationella konventioner inom hälso- och strålskydd. Man problematiserade Vattenfalls import av uran från Namibia till svensk kärnkraft som på detta sätt skulle dra nytta av svaga strukturer i ett fattigt land. Vattenfall svarade att man har ett väl utarbetat program för hur man väljer ut samarbetspartners och att detta täcker in relaterade säkerhet- och miljöaspekter, liksom att man gör egna kontroller och revisioner.

Senare historia Fram till 2018 var Rio Tinto störste aktieägare, men företaget sålde det året sin andel på 68,6 procent till CNUC (China National Uranium Corporation). Sydafrikas Industrial Development Corporation (IDC) äger 10,2 procent av aktierna men har 2026 aviserat att man önskar sälja denna andel.

CNUC:s inträde 2019 som majoritetsägare har av gruvföretaget beskrivits som bidrag till en förstärkning av globala samarbetsavtal. Dessutom skulle detta bli ett tillskott av expertis inom gruvdriften, där insatser gjorts för att förstärka och förlänga gruvans långsiktiga fortlevnad.

Referenser

Externa länkar Officiell webbplats

Kategori:Gruvdrift i Afrika Kategori:Företag bildade 1976 Kategori:Namibia under 1900-talet Kategori:Namibia Kategori:Kärnbränsleföretag Kategori:Uran