Flekterande morfologi är en morfologisk typ där ett och samma böjningsmorfem uttrycker flera grammatiska kategorier samtidigt, och där gränsen mellan rot och ändelse ofta är svår att segmentera. Ett morfem kan exempelvis markera numerus, kasus och genus i samma form, eller tempus, aspekt och person i en verbform. Detta kännetecknar så kallade fusionala språk i typologin Comrie, Bernard (1989). Language Universals and Linguistic Typology. University of Chicago Press.Haspelmath, Martin (2002). Understanding Morphology. Arnold Publishers..

Kännetecken Flekterande språk uppvisar vanligtvis morfem som bär flera grammatiska funktioner samtidigt, omfattande allomorfi och oregelbundna böjningsmönster. Suppletion och sammanflätning av grammatiska kategorier är typiska drag Booij, Geert (2012). The Grammar of Words: An Introduction to Linguistic Morphology. Oxford University Press.Aronoff, Mark & Fudeman, Kirsten (2011). What is Morphology?. Wiley‑Blackwell..

I kontrast till agglutinerande språk, där varje grammatiskt drag uttrycks av ett separat morfem, kännetecknas flekterande språk av att flera funktioner kodas i en och samma ändelse. Jämfört med isolerande språk uttrycks grammatiska relationer främst genom böjning snarare än genom separata ord eller strikt ordföljd Whaley, Lindsay (1997). Introduction to Typology: The Unity and Diversity of Language. Sage..

Exempel Flekterande morfologi förekommer i många indoeuropeiska språk, såsom latin, grekiska, tyska, ryska och svenska. Exempel är svenska häst‑ar‑na (plural + bestämdhet), latin rosa‑rum (genitiv plural) och tyska dem Mann‑e (dativ singular maskulinum) Shopen, Timothy (red.) (2007). Language Typology and Syntactic Description. Cambridge University Press..

Även semitiska språk, såsom arabiska och hebreiska, uppvisar flekterande drag, men kombinerar dessa med en rot‑ och mönsterstruktur där vokalväxling spelar en central roll Dryer, Matthew S. & Haspelmath, Martin (red.). The World Atlas of Language Structures Online. Max Planck Institute for Evolutionary Anthropology..

Typologisk position Flekterande morfologi utgör en av de klassiska morfologiska typologierna, men språk är sällan renodlat flekterande. Många språk uppvisar blandade system där flekterande, agglutinerande och isolerande drag samexisterar. Svenska har till exempel flekterande böjning i substantiv och verb, men använder samtidigt analytiska konstruktioner och fast ordföljd för att uttrycka grammatiska relationer Källor

Kategori:Lingvistisk morfologi