mini|höger|En ma'abara år 1950. En ma'abara (, plural: ma'abarot, ) var ett slags tidiga israeliska transit- och mottagningsläger som upprättades under 1950-talet för att ta emot och inhysa judiska invandrare och flyktingar till den nybildade staten Israel.
Etymologi Ordet ma'abara (plural ma'abarot) kommer av det hebreiska (ma'avar), som betyder ”övergång” eller ”transit”. Benämningen syftar på att lägren var avsedda som tillfälliga genomgångsplatser i väntan på mer permanent bosättning.
Historia Lägren etablerades i samband med den omfattande invandringen efter Israels självständighet 1948. De ersatte tidigare tält- och immigrationsläger och var tilltänkta som tillfälliga lösningar i väntan på permanent bosättning. År 1952 fanns 132 ma'abarot med omkring 250 000 invånare. År 1953 uppgick antalet invånare i ma'abarot till omkring 212 000 personer.
Majoriteten av de boende var judar från Mellanöstern och Maghreb (i nyare termer gemensamt kallade mizrahiska judar), medan en mindre andel kom från Europa, däribland överlevare från Förintelsen. Av invånarna 1953 utgjorde omkring 80 000 irakiska judar, motsvarande cirka 38 procent av den totala lägerbefolkningen.
höger|mini|Två barn i ett lerigt ma'abara under vintersäsongen. De första ma'abarot bestod i huvudsak av tält, som senare ersattes av enkla baracker i trä eller plåt. Förhållandena var ofta bristfälliga, med begränsad tillgång till sanitet, arbete och infrastruktur. Vittnesmål från tidigare boende beskriver kalla och leriga lägerområden, långa köer till toaletter och mat samt brist på privatliv. I vissa läger förekom polisövervakning och inhägnader som begränsade de boendes rörelsefrihet.
Arbetslösheten var hög, särskilt i läger med stor andel nyanlända från arabvärlden, och sociala samt etniska spänningar förekom både mellan olika invandrargrupper och i relation till den etablerade befolkningen.
Från mitten av 1950-talet började lägren gradvis avvecklas. Flera ma'abarot omvandlades till eller utgjorde grunden för så kallade utvecklingsstäder (”development towns”), däribland Kiryat Shmona, Sderot, Bet She'an och Migdal HaEmek. Den sista ma'abaran avvecklades 1963.
Bildgalleri
I kultur och litteratur Ma'abaran kom att få en särskild betydelse i den irakisk-judiska invandrargruppens kollektiva erfarenhet under 1950-talet. I irakisk-judisk litteratur har ma'abaran skildrats både som en konkret fysisk miljö och som en symbolisk plats för social omvandling och trauma.
I dokumentärserien Ma'abarot från 2019 skildras transitlägrens historia genom arkivmaterial och intervjuer med tidigare boende, och behandlar bland annat frågor om mottagande och institutionell diskriminering av judiska immigranter från Nordafrika och Mellanöstern.
Se även One million plan
Källor
Externa länkar
Kategori:Israels historia Kategori:Flyktingläger