Sertão kallas de torra inlandstrakterna i nordöstra Brasilien. Området utgör den halvtorrt präglade övergångszonen mellan den fuktigare kustregionen (zona da mata) och inlandets mer savannliknande områden. Sertão förknippas särskilt med återkommande torkperioder, gles befolkning och en stark regional kultur.

Geografi och klimat Sertão domineras av biomtypen caatinga, ett unikt ekosystem med törniga buskar, kaktusar och lövfällande träd anpassade till långa torrperioder. Nederbörden är oregelbunden och kan variera kraftigt mellan åren, vilket historiskt har lett till svåra torkkatastrofer som Grande Seca 1877–1879. De mest uttalade sertãoområdena finns i delstater som Pernambuco, Ceará, Paraíba och Bahia.

Historia och samhälle Under kolonialtiden utvecklades sertão som boskapsuppfödningsområde, i kontrast till kustens sockerplantager. Regionen kom att präglas av stora jordegendomar och social ojämlikhet. Återkommande torka under 1800- och 1900-talen bidrog till omfattande migration mot kuststäder och mot sydöstra Brasilien.

Sertão var också skådeplats för flera uppror och religiöst färgade rörelser, däribland Canudoskriget i Bahia som senare skildrades i romanen Markerna brinna av Euclides da Cunha.

Kultur Sertão har haft stort inflytande på brasiliansk kultur, särskilt inom litteratur och musik. Författare som João Guimarães Rosa har skildrat regionens språk, landskap och livsvillkor. Inom musiken har genrer som forró och baião sina rötter i nordöst och uttrycker ofta erfarenheter av torka, migration och landsbygdsliv.

Begreppet sertão har därmed både en geografisk och en symbolisk betydelse: det representerar inte bara ett klimat- och landskapsområde utan också en central del av Brasiliens historiska och kulturella identitet. Källor

Kategori:Brasiliens geografi