miniatyr|Målning av Maria Prado de Bellido, okänd konstnär María Parado de Bellido, född den 5 juni 1777, död den 11 maj 1822 i Ayacucho, var en peruansk revolutionär under kampen för självständighet från Spanien.

Maria Prado föddes i Ayacucho, i provinsen Huamanga. Hennes man och deras söner kämpade för självständighet, och hon vidarebefordrade information om spanska truppförflyttningar. Hon dikterade och signerade sina brev eftersom hon var analfabet. Efter att ett av hennes brev hade kommit i händerna av spanjorerna togs hon tillfånga och förhördes, men sa att hon hellre skulle dö än förråda sitt land: "Jag är inte här för att informera er, utan för att offra mig för frihetens sak.". Hon arkebuserades av spanjorerna den 11 maj 1822.

Uppväxt Olika historiker är överens om att María Parado de Bellido föddes i Huamanga, som då kallades Ayacucho, i det södra höglandet i Peru. Prästen Carlos Cárdenas hävdade dock att han hade upptäckt hennes dopbevis i församlingen Cangallo, där hon skulle ha fötts, mer exakt i det nuvarande distriktet Paras. Det råder heller ingen enighet om året för hennes födelse. Vissa källor anger året 1777 och andra 1761, men de är alla överens om samma datum: 5 juli.

Giftermål och barn Hon gifte sig, vid 15 års ålder, med Mariano Bellido, en affärsman som omkring 1820 arbetade i postavdelningen i Paras i Cangallo, där familjen hade sin bostad, även om de tillfälligt bodde i Huamanga. De fick sju barn: Gregoria, Andrea, Mariano, Tomás, María, Leandra och Bartola. Både hennes make och deras söner samarbetade från 1820 med de patriotiska styrkorna.

Befrielsekampen Lima intogs av befrielsearmén under ledning av general José de San Martín som utropade Perus självständighet på Plaza Mayor i Lima år 1821. Royalisterna, under befäl av vicekungen José de la Serna, drog sig tillbaka till bergen, medan de flesta städerna vid kusten anslöt sig till den kungatrogna försvarslinjen. Lydnad till den växte också i de centrala högländerna, representerad av gerillakrigare som ledde den del av befolkningen som var lojal mot kungen.

La Serna etablerade sig i Cusco, som blev en fästning för rojalister, vars styrkor mestadels bestod av tvångsrekryterade personer från Cusco. La Serna sände sina styrkor till de centrala högländerna för att underkuva "upprorsmännen", som patrioterna kallades. Dessa repressiva styrkor leddes av general José Carratalá och överste Juan Loriga. Carratalá ansvarade för repressionen i Parinacochas, Lucanas och Huamanga. Han utförde sina mål hänsynslöst. Byar brändes och förstördes, och dess invånare dödades. En av dessa städer var Cangallo.

Carratalá etablerade sitt högkvarter i staden Huamanga. Ett av hans mål var att ansluta sig till de royalistiska styrkorna som kämpade mot patrioterna i Ica (centrala kusten), men efter nederlaget för dessa styrkor i slaget vid La Macacona (nära Ica) stannade han i Huamanga och koncentrerade sina ansträngningar i kampen mot Quirós-gerillan, där María Parado de Bellidos make och barn var aktiva.

Patriotiska aktiviteter Säkert var det exemplet från maken och deras barn som fick María Andrea att också arbeta för den befriande saken, från staden Huamanga. Eftersom hon var analfabet, dikterade hon till en betrodd vän Matías Madrid, de brev som hon skickade till sin make för att informera honom om rörelserna och fiendens planer. Denna information vidarebefordrade Mariano omedelbart till patrioten Quirós. Tack vare ett av dessa brev kunde de patriotiska gerillakrigarna lämna staden Quilcamachay den 29 mars 1822. Dagen därpå ockuperades staden av royalister, och där hittades ett av Marias brev, vårdslöst glömt i en gerillakrigares jacka.

Texten i brevet var följande:

miniatyr|Fusilamiento de Maria Parado de Bellido ("Arkebuseringen av ...), Consuelo Cisneros, 1929.|300px

Arrestering och avrättning Även om det upptäckta brevet endast var undertecknat med hjältinnans mellannamn, identifierade royalisterna snart vem avsändaren var. Maria arresterades den 30 mars i Huamanga. Carratalá tvekade inte ens att tortera henne. Men hon vägrade att ge namn och gav upprepade gånger samma svar: "Jag skrev det!". Slutligen beordrade Carratalá hennes avrättning.

Martyrskap Bevakad av styrkor från den kungliga garnisonen, fördes María i en procession runt Huamanguina-torget. Vid varje hörn läste en officer upp domen som utfärdats av Carratalá och rättfärdigade hans handling "som ett exempel för alla andra som försöker göra uppror mot kungen av Peru". Sedan fördes hon till Plazuela del Arco där exekutionspatrullen väntade på henne. Efter att ha uppmanats en sista gång att avslöja rörelsens hemligheter, vilket skulle skonat hennes liv, avvisade hon förslaget utan tvekan och förberedde sig för den sista tortyren. Hon föll på knä och väntade på döden med blicken riktad mot himlen. Vid martyrdödens stund var hon över 60 år gammal.

Det sägs att hennes lik begravdes för allmosor av Mercedarianmunkar i deras tempel, några kvarter från avrättningsplatsen, medan hennes döttrar lämnades åt sitt öde och fann tillflykt i en kyrka. Sedan uppstod flera olika versioner om hennes familj. Simón Bolívar upprättade en gracepension för hjältinnans överlevande döttrar. Ödet för hennes make och hennes barn som deltog i montonerasMontoneras var en beväpnad civil paramilitär grupp under självständighetskriget. är inte känt.

Hon har fått ett distrikt i Callao uppkallat efter sig: María Parado de Bellido District. Målningen Fusilamiento de la heroína María Parado de Bellido av Consuelo Cisnero (1929) finns på Museo Nacional de Arqueología, Antropología e Historia del Perú. År 1975 gavs ett frimärke ut med hennes porträtt, som en del av en serie ”Året för peruanska kvinnor”.

Källor Año de la mujer peruana

Kategori:Personer i Peru under 1800-talet Kategori:Födda 1777 Kategori:Avlidna 1822 Kategori:Kvinnor