Heliga Trefaldighetskyrkan var en medeltida stenkyrka i Raumo i Finland. Kyrkan uppskattas ha stått klar vid sekelskiftet 1400-1500. Den förstördes i stadsbranden 1640 och endast ruinerna finns kvar. Efter branden tog Raumo församling över Helga korskyrkan, som tidigare hade tillhört franciskanernas kloster.
Ruinerna av Heliga Trefaldighetskyrkan är en del av UNESCO:s världsarv Gamla Raumo och klassificerade som fasta fornlämningar och som nationellt betydelsefulla byggda kulturmiljöer av Finlands Museiverk.
Historia
Plats och åldersbestämning Helga Trefaldighetskyrkan byggdes i anslutning till den äldsta bebyggelsen i den östra delen av den medeltida staden. Torget fanns nära kyrkan. I dag kallas torget Fisktorget. Vägen till Åbo passerade torget. Kyrkan låg därför mycket centralt. Den närmaste omgivningen lämnades också obebyggd för att betona kyrkans betydelse. Församlingens prästgård låg öster om torget.
Uppfattningen om kyrkans ålder har varierat. Aina Lähteenoja, som skrev Raumos historia, uppskattar att församlingen grundades redan i början av 1200-talet och blev mera betydande i slutet av århundradet. Hon utgår från att den första träkyrkan byggdes på samma plats vid den tiden och Heliga Trefaldighetskyrkan skulle ha färdigställts redan i mitten av 1300-talet. Enligt Iikka Kronqvist, som grävde ut ruinerna i början av 1920-talet och 1930-talet, byggdes en stensakristia bredvid träkyrkan på 1300-talet, varefter träkyrkan ersattes av en stenkyrka i mitten av 1400-talet när Raumo fått stadsrättigheter.Lähteenoja 1946, s. 212. Enligt statsarkeologen Jalmari Rinne, som också övervakade arbetet, visade sig kyrkan vara yngre än man antagit och han daterade den till andra hälften av 1400-talet.
Den senaste uppfattningen presenterades i en doktorsavhandling från 1994 av forskaren Markus Hiekkanen. Han baserar sin datering på de fynd av mynt som hittats under utgrävningar. Därför daterar han den första träkyrkan till 1410-talet, då Raumo var en kapellförsamling under Euraåminne. De äldsta mynten som hittats under kyrkan är så kallade Åbo sterling eller Åbo pund. De präglades vid sekelskiftet 1300-1400. Området runt kyrkan var då redan tätt befolkat fastän Raumo inte fick stadsrättigheter förrän 1442. Enligt Hiekkanen kan träkyrkan ha varit i bruk fram till byggandet av Heliga Treenighetens kyrka. Men det kan också ha funnits flera träkyrkor i Raumo, vilka förstördes av bränder. Baserat på resterna av kyrkan har han daterat den till 1495–1505. Enligt Hiekkanen är sakristian också från samma period, även om den byggdes före själva långhuset.
Senare öden miniatyr|Planritning av Heliga Trefaldighetskyrkan, ritad av IIkka Kronqvist år 1930. Heliga Trefaldighetskyrkan renoverades 1592 och 1599. Det uppges att valven rasade under vintern 1633–1634. Men enligt Markus Hiekkanen kan bara taket ha skadats för redan skadades endast taket,1635 köpte borgarna nya takspånor. Lite senare skadades Heliga Trefaldighetskyrkan svårt i en stadsbrand den 1 maj 1640. Tanken var att kyrkan skulle repareras, men brist på medel gjorde att kyrkan fick stå utsatt för vädrets makter.
Vid riksdagen 1643 bad Raumoborna regeringen om medel för att reparera kyrkan. Begäran avslogs eftersom Trettioåriga kriget ansträngde statsfinanserna. Därför övergavs Heliga Trefaldighetens kyrka slutligen och den tidigare klosterkyrkan vid fransiskanklostret, Helga korskyrkan, blev ny församlingskyrka.
Under Stora ofreden i början av 1700-talet revs tegelstenarna från kyrkans väggpilastrar och dörröppningar för att användas på annat håll, och år 1816 användes murstenarna för att bygga tornet till Helga korskyrkan. Allt som återstår av kyrkan är de nedre delarna av murarna, varav de högsta är strax under tre meter.
Utgrävningar av ruinerna gjordes på 1890-talet, vid sekelskiftet 1920- och 1930-talen, samt 1983. Utgrävningarna har funnit gravar, sten- och tegelgolv samt ett flera myntfynd. Arkeologen Iikka Kronqvist genomförde utgrävningar under flera somrar med början 1928. Åren 1929–1931 restaurerades ruinerna, bland annat genom att täta väggarna, reparera de nedre delarna av pilastrarna och ta bort jorden som täckte kyrkans tegelgolv. År 1939 beslutades det att fortsätta restaureringen, men arbetet slutfördes inte förrän efter krigsåren.
Arkitektur och inredning Trefaldighetskyrkan bestod av ett huvudrum som mätte cirka 29 × 16 meter och en angränsande sakristia som mätte 4,2 × 4,8 meter. Kyrkans väggar var byggda av gråsten. Långrummets väggar var extremt tjocka med sina två meter och sakristians ungefär en meter tjocka. Huvudingången och prästdörren fanns på södra sidan och en sidoingång på västra sidan. Vid norra väggens västra ände finns en dörröppning i själva väggen. Den ledde till en vindstrappa. Trappans lägst trappsteg finns fortfarande kvar. Dörrkarmarna var murade av tegel. Överlappningen gjordes i medeltida stil, med tegeländar och långsidor lagda omväxlande.
Fönstrens placering kan inte avgöras av ruinerna. Aina Lähteenoja tror att kyrkan fem fönster, varav ett stort 2,8 meter brett fönster var placerat i östra gaveln. Det finns pilastrar i hörnen av långhuset och mitt på långväggarna. Långhuset var enskeppigt och hade två valv. Sakristian låg på norrsidan. Enligt Lähteenoja användes den som bönekapell innan kyrkan stod klar. Sakristian lutar.
Det finns inga spår av gips eller dekorativa målningar på kyrkans väggar, men sakristians väggar var vitkalkade i ljusblå färg. Inga föremål relaterade till interiören är heller kända för att ha bevarats. Det kan dock finnas föremål som funnits i kyrkan i Raumo museum eller Helga Korskyrkan.
Murade gravarna under kyrkgolvet fanns i koret och längst bak i kyrkan, medan de billigare jordgravarna var belägna vid dörröppningen. Enligt församlingens räkenskaper fortsatte begravningar under kyrkan ända fram till slutet av 1600-talet.Lähteenoja 1932, s. 242–243. Juho Helomaa, som skrev om Raumos historia år 1909, säger att det i början av århundradet fortfarande fanns flera murade gravar under golvet, vilka revs vid den tiden. Det som återstår är en tom murgrav belägen vid kyrkans östra ände, vars tegelstenar, enligt Lähteenoja, är äldre än de andra tegelstenarna i kyrkan.
Kyrkogården Kyrkogården är på cirka 3,5 hektar, följt av ett fem hektar stort parkområde. Kyrkogården användes länge som kyrkogård, men den lades ner 1853, då den nuvarande Raumo gamla kyrkogård togs i bruk. Vid sekelskiftet 1800- och 1900-talen omvandlades en del av kyrkogården till gatuområde och de avlidna som begravdes där ligger nu under Gamla kyrkogatan. Kyrkogården har fortfarande några gamla gravmonument och två gravkapell från 1700-talet. Parken som är ansluten till kyrkogården anlades i samband med restaureringen vid sekelskiftet 1920- och 1930-talen.
Under 2015–2017 utfördes utgrävningar i området runt kyrkogården i samband med gatuarbeten. 170 gravar hittades under Gamla kyrkogatan, med kvarlevorna av cirka 150 avlidna personer. Här hade de fattiga begravts norr om kyrkan fram till sekelskiftet 1700-1800. De avlidna återbegravdes på annan plats.
Stengärdet som omgav kyrkogården färdigställdes senast i slutet av 1600-talet och utgjorde en del av tullstaketet som omgav staden. Mot Fisktorget fanns ett portvalv, som omnämns 1706, och revs 1891. Samtidigt revs även bårhuset för att kunna bredda gatan och en ny grind som ledde till kyrkogården byggdes. Portvalvet på sidan av det gamla tullstaketet har bevarats. På andra sidan Gamla kyrkogatan finns också stenbyggnader som kan vara resterna av en klockstapel.
Det finns en minnesplakett på kyrkans ruiner, som felaktigt anger att den byggdes på 1300-talet.
Källor
Kategori:Gamla Raumo Kategori:Medeltida kyrkobyggnader i Finland