Angela Tussignana, levde 1584, var en italiensk nunna. Monson, C. A. (2010). Nuns Behaving Badly: Tales of Music, Magic, Art, and Arson in the Convents of Italy. Storbritannien: University of Chicago Press. s. 36-54 Hon var centralfigur i en utredning av inkvisitionen. De flesta av inkvisitionens mål är ofullständigt dokumenterade, och detta fall är ett av få som kan följas från början till slut.
Angela Tussignana tillhörde en överklassfamilj. Hon hade mot sin vilja placerats i San Lorenzo-klostret i Bologna av sin familj. Under denna tid var det sed för överklassfamiljer att placera döttrar i kloster mot deras vilja. Det skedde eftersom en dotter måste ha en dyr hemgift för att gifta sig, vilket innebar att familjer valde att gifta bort endast den äldsta eller vackraste dottern och placera resten i kloster: att bara låta en dotter fortsätta bo hemma var inte bara dyrt utan innebar också en risk att hon blev inblandad i en skandal. I dessa kloster blev nunnor med fattig bakgrund i praktiken tjänare till nunnor från överklassen, som ägnade sig åt att spela musik, sjunga körsång och andra tidsfördriv.
Våren inledde katolska kyrkans inkvisitor, Eliseo Capis, en utredning av San Lorenzo-klostret i Bologna, där nunnorna påstods ägna sig åt trolldom. Efter förhör framkom att flera nunnor ägnat sig åt häxeri. I en ritual brukade en nunna ta av sig kläderna i sin cell och placera ett ljus på golvet bakom sig. Hon sa sedan orden "God kväll, skugga" och bad djävulen om hjälp. Skuggan som föll på väggen troddes skapa en förbindelse med mörkrets krafter, som bara uppenbarade sig när kvinnan var naken. Centralfiguren utpekades som Angela Tussignana. Kyrkan godkände normalt inte tortyr av nunnor, endast hotelser om tortyr av dem. Efter många förhör erkände dock Angela Tussignana att hon hade ägnat sig åt trolldom för att återfinna ett musikinstrument, en försvunnen viola, som tillhörde en annan nunna som också var hennes moster. Hon uppgav: ”Jag ritade en cirkel på golvet med en kniv och stack den mitt i. … Jag yttrade en rad ord, de började med ordet diabolus, såvitt jag minns, och andra latinska ord som jag inte längre minns.” Andra medlemmar av klostret uppgav att Angela pratade med fladdermöss och betedde sig besatt. En medlem uppgav dock att Angela helt enkelt var frustrerad över att ha placerats i klostret mot sin vilja och tvingades leva så isolerat och i brist på stimuli. Inkvisitionen brukade normalt inte utdöma dödsstraff för en förstagångsförbrytare. Angela Tussignana dömdes till förvisning från klostret och hennes vidare liv är okänt.
Referenser
Kategori:Födda okänt år Kategori:Kvinnor Kategori:Avlidna okänt år Kategori:Italienska nunnor Kategori:Häxprocesser i Italien Kategori:Personer i Italien under 1500-talet