Gudinnetro eller gudinnerörelsen är en feministiskt inspirerad religiös och andlig riktning inom nyhedendomen, där gudinnan eller det gudomligt feminina står i centrum. Rörelsen växte fram under 1970-talet i nära relation till kvinnorörelsen, feministisk andlighet och nyhedniska religioner såsom wicca.
Inom gudinnetron uppfattas gudinnan ofta som en immanent livskraft närvarande i naturen, människan och kosmos. Många gudinnetroende betraktar olika gudinnor som aspekter eller uttryck för en gemensam gudomlig helhet.
Rörelsen växte delvis fram som en reaktion, utifrån uppfattningen att organiserad religion och traditionell gudsbild dominerades av män. Gudinnetro är nära förknippad med ekofeminism, naturandlighet och ritualer kopplade till årstidernas och månens cykler. Rörelsen är vanligtvis eklektisk och hämtar inspiration från mytologiska gudinnor, förhistoriska modergudinneföreställningar och olika nyhedniska traditioner.
Vissa riktningar inom gudinnetron arbetar huvudsakligen med gudinnor från specifika kulturella traditioner, exempelvis keltiska eller nordiska gudinnegestalter, medan andra har en mer eklektisk praktik som kombinerar symboler och gudinnor från olika kulturer. Bland rörelsens mest inflytelserika gestalter märks Starhawk, Zsuzsanna Budapest och den svensk-brittiska konstnären och författaren Monica Sjöö, vars verk haft stor betydelse för gudinnerörelsens symbolik, historieskrivning och ekofeministiska idéinnehåll.
Föreställningar och symbolik mini|100px|En version av symbolen för spiralgudinnan inom nyhedendom Gudinnetron saknar centrala trosbekännelser och heliga skrifter. Föreställningarna varierar mellan olika utövare och grupper. Den kretsar dock ofta kring naturens helighet, livets cykliska förlopp och uppfattningen att allt levande är sammanbundet.
En vanlig föreställning inom gudinnetron är att gudinnan manifesterar sig genom naturen och universum, snarare än som en transcendent gudom skild från världen. Gudinnan kan uppfattas både som en enda gudomlig princip och som ett flertal gudinnor eller aspekter av samma gudomliga helhet.
Cirkeln och spiralen är centrala symboler inom många former av gudinnetro, och de förknippas med naturens kretslopp, månens faser, födelse och död samt återfödelse. Även symboler som ormen, ägget, bägaren och kitteln förekommer ofta.
Gudinnetro förknippas ofta med föreställningar om Moder Jord som en livgivande kraft. Många gudinnetroende betonar människans relation till naturen och ser ekologisk balans som en andlig princip.
Ritualer Ritualer inom gudinnetron utförs ofta i cirkelformationer, och de följer naturens och årstidernas växlingar. Firandet av årets högtider och månens faser är vanligt förekommande. Inom vissa nordiska riktningar firas exempelvis solstånd, dagjämningar, fullmånar och mörkmåneriter.
Ritualerna kan innefatta meditation, sång, dans, symboliska handlingar och åkallande av olika gudinneaspekter eller naturkrafter. Altaren med symboliska föremål såsom ljus, stenar, skålar och gudinnebilder används ofta vid ritualer.
Gudinnetro i Sverige Gudinnetro fick viss spridning i Sverige under 1980- och 1990-talen, genom feministisk spiritualitet, nyhedniska kretsar och den moderna häxrörelsen. Författare och idéhistoriker som Birgitta Onsell bidrog till ett ökat intresse för nordiska gudinneföreställningar och kvinnliga gudomligheter i nordisk mytologi.
Svenska former av gudinnetro har ofta betonat andligheten i naturen, ekologiskt engagemang och firandet av årshjulets och månens cykler. Inom vissa riktningar har Freja eller Hel uppfattats som aspekter av en allomfattande gudinna. Denna typ av nordisk gudinnetro har beskrivits som relativt begränsad, och den kom senare att delvis integreras med bredare former av nyhedendom och feministisk andlighet.
En svensk organisation med koppling till gudinnetro är Vanasamfundet Moder Jord.
Se även Ekofeminism Moder Jord (mytologi) Vanasamfundet Moder Jord
Källor
Kategori:Nyhedendom Kategori:New Age Kategori:Feminism