Kaisereffekten är ett fenomen som observeras inom bergmekanik och materialvetenskap som beskriver mönstret där ett material under omlastning avger liten eller ingen detekterbar akustisk emissionsaktivitet (AE) tills den tidigare tillämpade högsta spänningsnivån överskrids. När belastningen överstiger detta tidigare maximum ("Kaiserpunkten") ökar AE-aktiviteten avsevärt, ofta dramatiskt. Effekten kan beskrivas som en slags "minne" över tidigare spänningsnivåer. Kaisereffekten är känd både från spröda bergarter och duktila bergarter så som bergsalt.
thumb|Enaxlig kompressionstest av en betongcylinder. De flesta experimentella studier av Kaisereffekten baseras på observationer av material under enaxlig kompression. Studier av bergarter under dragspänning och böjning visar att Kaisereffekten uppstår också under dessa förhållanden.
Denna effekt undersöktes först i detalj av den tyske ingenjören Joseph Kaiser år 1950, och då ursprungligen i metaller.
Exempel Inducerad seismisk aktivitet, vilket motsvarar AE, i samband med vätskepumpning i borrhål och brunnar uppvisar ofta Kaisereffekten, varigenom seismisk aktivitet kan observeras kort efter en initial vätskeinjektion, men ytterligare seismisk aktivitet är begränsad om vätskeflödet förblir vid ett konstant tryck. Om vätsketrycket vid injektionsstället senare ökas kan förnyad seismisk aktivitet observeras på grund av den större lättheten att spricka orsakad av högre porvätsketryck i berget.
Kaisereffekten har också observerats i samband med återuppfyllning av magmakammare under aktiva vulkaner.
Felicityeffekten En omvänd effekt är Felicityeffekten. Denna effekt hänvisar till aktivitetstoppar av AE som förekommer under spänningsnivåer som är lägre än den tidigare högsta spänningsnivån. Kvoten mellan spännings- eller belastningsnivån där Felicityeffekten märks och den tidigare högsta spänningsnivån materialet utsatts för kallas för Felicityvärde.
Fotnoter
Referenser
Kategori:Bergmekanik Kategori:Materialvetenskap Kategori:Hållfasthetslära