Frederic-André Engel, född 12 oktober 1908 i Lausanne, Schweiz, död 2002 i Lima, var en schweizisk arkeolog som studerade den prekolumbianska historien vid Perus centrala kust.
Fréderic Engel har starkt påverkat de arkeologiska studierna av Perus förflutna, särskilt de på den södra peruanska kusten under de tidiga perioderna. Arkeologiska platser som han ursprungligen definierade är nu föremål för viktiga studier. Dessutom är han den siste forskaren som har arbetat på Paracashalvön, ett nyckelområde för peruansk arkeologi.
Ett av hans viktigaste bidrag till diskussionen om det förspanska förflutna är inkluderingen av miljömässiga och ekologiska begrepp, och diskussionen av arkeologiska data inom ett kronologiskt ramverk med hjälp av C14-datering. Hans viktigaste bidrag var identifieringen av hundratals prekeramiska platser längs kusten.
Karriär fter Junius Birds upptäckt av Huaca Prieta på 1940-talet fortsatte Engel att utforska Perus förkeramiska kultur. Redan 1959 hade han identifierat över 30 förkeramiska kustplatser. Engels fynd visade att den förkeramiska perioden i Peru började minst 1500 år tidigare än Birds antagande – omkring 4000–5000 f.Kr., och kanske ännu tidigare. Arkeologen Michael Moseley menar att det intensiva fisket längs kusten möjliggjorde en snabb befolkningstillväxt innan fullt utvecklat jordbruk uppstod.
På 1958-talet initierade Engel ett ambitiöst forskningsprogram från Centro de Investigaciones de Zonas Áridas (CIZA) vid Universidad Nacional Agraria La Molina för att kartlägga arkeologiska platser längs kusten, bland annat Las Haldas.
År 1960 och 1962 upptäckte Engel i Paracas och Ancón rester som var äldre än de i Huaca Prieta. 1963 upptäckte han Chilca med fynd som var äldre än 6000 år. De viktigaste arkeologiska platserna enligt Engel är Los Chinos I (Nepeña), Los Haldas (Casma), Culebras, Río Seco, Asia och Otuma.
Gemensamt för fyndplatserna var stora mängder fisk och skaldjur, rester av ett primitivt jordbruk, enkla textilier och växtrester, men inga keramiska föremål.
Kustbefolkningen levde huvudsakligen av marina resurser som fisk, skaldjur och sjölejon, men odlade även squash, kalebass, chili och andra växter. Jordbruket skedde utan bevattning. Man utnyttjade fuktig jord nära flodmynningar och havet. Kalebasser användes både som behållare och dekorerades med enkla symboliska motiv. Textilier tillverkades först med tekniker före vävstolen, såsom flätning och knytning, ofta med fibrer från säv, kaktus och senare bomull. Bomull började användas omkring 2500 f.Kr. och blev viktig för tillverkning av fisknät och enkla textilier. Jordnötter introducerades också.
År 1979 var han den förste att gräva ut och kartlägga platsen Chupacigarro (Caral) och visa på dess förkeramiska (arkaiska) ursprung.
Källor
Kategori:Schweiziska arkeologer Kategori:Perus historia Kategori:Födda 1908 Kategori:Avlidna 2002 Kategori:Män