miniatyr|Avgjutning av ett fotspår från en tidig rovdinosaurie (Eubrontes), hittat i Gustav Adolfsgruvan i Höganäs. Fossil från dinosaurier har varit kända från Sverige sedan 1950-talet, då den estniske geologen Edmund Bölau rapporterade både fossil och fotspår från dinosaurier i området kring Höganäs i nordvästra Skåne.

Dinosauriefynd i Sverige har uteslutande gjorts i Skåne eftersom det i Sverige bara är i Skåne där stenlager från mesozoikum finns bevarade. Fynden kommer huvudsakligen från två områden och tidsrymder: yngre trias och äldre jura i nordvästra Skåne (Skånes stenkolsförande formation) och yngre krita i nordöstra Skåne (Kristianstadsbassängen).

Yngre trias/äldre jura (rät–hettang)

Dinosauriefotspår vänster|miniatyr|Eubrontes-fotspår som liknar de som hittats i nordvästra Skåne har också hittats i Tyskland, där de har kopplats till rovdinosaurien Liliensternus (på bilden). Den estniske geologen Edmund Bölau var på 1950-talet den första att rapportera dinosauriefynd i Sverige. 1952 dokumenterade Bölau stora tretåiga fotspår från epoken rät (yngre trias) som hittats i kolgruvor i området kring Höganäs i nordvästra Skåne. Bölau gjorde inget försök att klassificera fotspåren närmare än att de gjorts av theropoder (rovdinosaurier). På 1970- och 80-talet klassificerade den tyske paleontologen Hartmut Haubold de rätiska theropod-fotspåren som tillhörandes spårfossil-släktet Eubrontes som Eubrontes cf. giganteus. De största Eubrontes-fotspåren från Höganäs-området är upp till 38 centimeter långa.

Senare under 1900-talet hittades även något mindre fotspår från rovdinosaurier i högre stenlager i Höganäsområdet, från epoken hettang (äldre jura). De mest välundersökta dinosauriefotspåren studerades i Vallåkra under 1970-talet, huvudsakligen av Per-Ove Persson och Ulf Sivhed 1974. Gruvarbetarna i området kallade fotspåren för spår från "jättehöns". 1994 klassificerade Gerard Gierliński och Anders Ahlberg de hettangska fotspåren som Grallator (Eubrontes) soltykovensis. 1996 omklassificerade Gierliński de som Kayentapus soltykovensis. De senaste fynden av rovdinosauriefotspår från hettang gjordes i Helsingborg på 1990-talet när man grävde ut Helsingborgstunneln.

Både Eubrontes och Kayentapus är spårfossil, klassificerade baserat på deras form. De är dvs. inte egentliga dinosauriesläkten. Relativt lite går att säga säkert om de rovdinosaurier som gjort fotspåren eftersom det inte har hittats några tillhörande skelettfossil. I Tyskland har man hittat liknande fotspår från yngre trias tillsammans med skelettfossil av den tidiga rovdinosaurien Liliensternus. Kanske gjordes Eubrontes-fotspåren i Skåne av Liliensternus eller en liknande rovdinosaurie. Kayentapus-fotspåren har jämförts med fötterna på rovdinosaurien Dilophosaurus, som dock endast är känd från Nordamerika. Ibland har fotspåren i Skåne också kopplats till prosauropoden Plateosaurus och liknande djur; Grallator och liknande fotspår har tidigare ibland föreslagits komma från prosauropoder, men detta anses inte längre troligt. miniatyr|Avgjutning av dinosauriefotspåret MGUH 27219 från Gustav Adolfsgruvan, troligen från en tidig thyreophor (gruppen som inkluderar stegosaurier och ankylosaurier) 2004 identifierade Jesper Milàn och Gierliński ett av de rätiska dinosauriefotspåren från Gustav Adolfsgruvan nära Höganäs som troligen från en tidig thyreophor. Endast ett sådant fotspår är kännt; idag har det beteckningen MGUH 27219 och förvaras i Geologisk Museums i Köpenhamn samlingar.

Kolgruvorna där dinosauriefotspår har hittats har varit stängda sedan 1970-talet. Flera fotspår har grävts bort från sina originalplatser och exemplar finns idag bland annat hos Geologiska institutionen på Lunds universitet, på Bjuvs gruvmuseum, samt på Höganäs AB:s kontor.

Skelettfossil Skelettfossil från dinosaurier är sällsynta i nordvästra Skåne. De första kända skelettfossilen rapporterades av Bölau 1954, en serie av fyra dinosauriekotor från Billesholms kolgruva. Hela serien av kotor är ungefär 16 centimeter lång. Bölau nämnde också ytterligare dåligt bevarade ben, möjligen revben, från samma gruva, samt att avtryck från dinosauriekotor också hittats i Höganäs kolgruva. Bölaus kotor är från hettang (äldre jura) och har antagits komma från en theropod, men det har på senare tid ifrågasatts om de verkligen kommer från en dinosaurie.

2022 rapporterades det att forskare hittat skelettfossil från sju olika arter av dinosaurier i stenbrottet Norra Albert i Billesholm, varav tre arter var tidigare helt okända. Utgrävningarna hade pågått i sju år, under ledning av Grzegorz Niedźwiedzki, och fossilen visade på en stor mångfald av tidiga dinosaurier, inklusive en stor rovdinosaurie. Fossilen är från yngre trias, omkring 203–201 miljoner år sedan. Bland de mest anmärkningsvärda fynden var rovdinosaurien, som var ungefär 10 meter lång, den tidigaste kända rovdinosaurien som blev så pass stor. Fossilen från Norra Albert studeras fortfarande på Evolutionsmuseet i Uppsala. De tre nya arterna, rovdinosaurien samt två växtätare, har arbetsnamnen "Skånesaurus 1, 2, och 3" men kommer få nya latinska namn när de är färdigstuderade.

2026 rapporterades ytterligare fynd av runt 200 miljoner år gamla dinosauriefossil från Ångtegelgropen i Helsingborg.

Äldre jura (toarc) miniatyr|Rovdinosaurier lika Megalosaurus (på bilden) kan ha levt i södra Sverige under tidig jura 1966 rapporterade den tyske paleontologen Friedrich von Huene en ryggkota från en megalosaurid rovdinosaurie från ett grustag i Forst Hagen, Ahrensburg i norra Tyskland. Kotan hittades i ett flyttblock som förmodas ha transporterats ner till Tyskland norrifrån, antagligen från någonstans i södra Skandinavien, kanske södra Sverige. Förutom fynden i Höganäsområdet utgör von Huenes kota det enda potentiella fossilet från en dinosaurie i Sverige äldre än kritperioden. Kotan är ungefär 8 centimeter bred och lång.

Yngre krita (campan)

miniatyr|Rekonstruktion av den nordamerikanska Leptoceratops. "Kristianasaura", en av dinosaurierna som hittats i Kristianstadsområdet, liknade antagligen Leptoceratops. Kristianstadsbassängen i nordvästra Skåne bevarar stenlager från yngre krita, och fossil från ett stort antal djur från kritperioden, inklusive dinosaurier. Alla kända dinosauriefossil från området utgörs av små fragment. De första påstådda dinosauriefossilen i området rapporterades redan på 1950-talet av Per-Ove Persson, som identifierade ett antal fossila tänder som rovdinosaurietänder. Perssons tänder har på senare tid identifierats som fisktänder, antagligen från släktet Protosphyraena.

De första kända fossilen från Kristianstadsområdet som faktiskt tillhör dinosaurier hittades vid Ivö klack 2001: två tänder från en liten ornithopod dinosaurie, kanske lik Hypsilophodon. 2007 rapporterades fossil från en liten horndinosaurie tillhörandes familjen Leptoceratopsidae. Ytterligare fossil från leptoceratopsiden hittades under utgrävningar från 2010 till 2013. Fossilen inkluderar flera tänder, kotor, och ett fingerben. Tänderna liknar de hos det nordamerikanska släktet Leptoceratops men saknar vissa av de karaktärsdrag som associeras med det släktet. På grund av detta, samt det geografiska avståndet, representerar den skånska leptoceratopsiden antagligen ett nytt släkte. Det informella namnet "Kristianasaura" har ibland använts för den skånska leptoceratopsiden men det är inte ett formellt vetenskapligt namn.

Två tåben som hittats vid Åsens fältstation kommer antagligen från två olika arter av små ornithopoda dinosaurier. Det ena benet liknar samma ben hos det nordamerikanska släktet Thescelosaurus, och det andrar liknar samma ben hos Hypsilophodon. 2015 hittade gymnasieeleven Clarence Lagerström ett skenben från en liten rovdinosaurie i Ugnsmunnarna naturreservat. Det gick efter jämförelser med skenben från andra rovdinosaurier, bland annat den australienska Australovenator, att utesluta att skenbenet kom från en fågel.

Ingen av de dinosaurier vars fossil har hittats i Kristianstadsområdet var längre än tre meter. Detta innebär inte att större dinosaurier inte också levde i Sverige under kritperioden. Kristianstadsområdet låg under ett inlandshav under yngre krita; alla dinosaurierna vars fossil har hittats transporterades antagligen ut i havet, vilket lättare sker med kvarlevor från mindre djur.

Lista över dinosauriefynd

+ArtTidsperiodFyndplatsAnmärkningarEubrontes cf. giganteusTrias (rät)Höganäs och Bjuv, SkåneFotspår från en okänd rovdinosaurie, kanske lik Liliensternus. Tidigare Grallator (Eubrontes) giganteus.?Thyreophora indet.Trias (rät)Höganäs, SkåneMöjligt fotspår från en tidig thyreophor."Skånesaurus 1"Trias (rät)Billesholm, SkåneEn cirka 10 meter lång rovdinosaurie. Fossil studeras fortfarande på Evolutionsmuseet i Uppsala."Skånesaurus 2"Trias (rät)Billesholm, SkåneEn tidigare okänd art av växtätande dinosaurier. Fossil studeras fortfarande på Evolutionsmuseet i Uppsala."Skånesaurus 3"Trias (rät)Billesholm, SkåneEn tidigare okänd art av växtätande dinosaurier. Fossil studeras fortfarande på Evolutionsmuseet i Uppsala.Fyra ytterligare dinosauriearterTrias (rät)Billesholm, SkåneTidigare kända triassiska dinosauriearter. Fossil studeras fortfarande på Evolutionsmuseet i Uppsala.Kayentapus soltykovensisJura (hettang)Helsingborg och Vallåkra, SkåneFotspår från en okänd rovdinosaurie, kanske lik Dilophosaurus. Tidigare Grallator (Eubrontes) soltykovensis.?Theropoda indet.Jura (hettang)Billesholm, SkåneKotor från en okänd rovdinosaurie? Det är inte säkert att kotorna kommer från en dinosaurie.?Megalosauridae indet.Jura (toarc)Ahrensburg, Tyskland (flyttblock, kanske från södra Sverige)En kota från en rovdinosaurie.Leptoceratopsidae indet. ("Kristianasaura")Krita (campan)Ullstorp och Åsen, SkåneEn liten horndinosaurie, kanske lik Leptoceratops.Ornithopoda indet.Krita (campan)Åsen, SkåneEn liten ornithopod, kanske lik Thescelosaurus.Ornithopoda indet.Krita (campan)Ivö klack och Åsen, SkåneEn liten ornithopod, kanske lik Hypsilophodon och Parksosaurus.Theropoda indet.Krita (campan)Ugnsmunnarna, SkåneEn liten rovdinosaurie.

Fossila fåglar miniatyr|Ett fåtal fossil från fåglar har hittats i Skåne, bland annat från den krittida sjöfågeln Hesperornis. Ett fåtal fossil från fåglar, som utgör överlevande theropoder, har också hittats i Skåne. I stenlager från yngre krita (campan) i Kristianstadsbassängen har det hittats fossila ben från tre arter av utdöda sjöfåglar ur gruppen hesperorner: Baptornis sp., och två arter av Hesperornis (H. rossicus och H. sp.). Hesperornis rossicus var en av de största sjöfåglarna under krita. En campansk kota från Ivön identifierades tidigare som "Parascaniornis stensioei" men kunde 2005 bedömas komma från Baptornis.

Fossil från släktet Scaniornis, som levde under paleocen (dan), efter dinosauriernas tidsålder, hittades under sent 1800-tal i Limhamn. Scaniornis har historiskt tolkats som en fågel släkt med nutida flamingor, men fossilen anses idag för fragmentariska för att kunna bedöma vilken typ av fågel Scaniornis var.

Anmärkningar

Källhänvisningar

Kategori:Dinosaurier